Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den blåvita talangfabriken: ”Är väldigt, väldigt rätt ute”

Lasse Vibe tillsammans med Benjamin Nygren och Rasmus Wikström. Foto: THOMAS JOHANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Rasmus Wikström.Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Ferran Sibila och Poya Asbaghi.Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Poya Asbaghi.Foto: ADAM IHSE/TT / TT NYHETSBYRÅN
Rasmus Wikström och Noah Alexandersson. Foto: Victor Abrahamsson

GÖTEBORG. Med 13 spelare födda 1998 eller senare rusar ett nytt, rekordungt, IFK Göteborg mot en ljus framtid. 

Tränaren Poya Asbaghis ungdomliga projekt har redan börjat ge frukt – även om den stora avkastningen fortfarande är att vänta.
– Det känns som ett kvitto på att vi har gjort saker rätt, säger Asbaghi när GT träffar honom på Kamratgården.

Ferran Sibila går fram mot publiken och höjer en tumme upp i luften. 30 meter ovanför honom, uppe vid logerna, står Poya Asbaghi med ett leende på läpparna. 

IFK Göteborg har precis lyckats besegra AFC Eskilstuna med 1–0 i en match där laget letts av assisterande tränaren Ferran Sibila. Huvudtränaren Poya Asbaghi har fått följa matchen från läktarhåll på grund av den avstängning han ådrog sig mot Falkenberg. 

Ferran Sibila med tummen upp mot huvudtränaren Poya Asbaghi på läktaren.Foto: TOMMY HOLL/TT / TOMMY HOLL TT NYHETSBYRÅN
Poya Asbaghi såg matchen mot AFC från läktarhåll. Foto: ADFAM IHSE/TT / TT NYHETSBYRÅN

Fyra dagar senare sitter Poya Asbaghi uppe på Kamratgården och knappar på sin telefon. Blåvitt har precis avverkat ett träningspass där både Alhassan Yusuf och Victor Wernersson fått kliva av tidigare på grund av småskavanker. 

Skadelistan, som redan innehåller namn som Sebastian Ohlsson, Patrik Karlsson Lagemyr och Lasse Vibe riskerar att bli längre. 

Men Poya är inte bekymrad. 

I den där segermatchen mot AFC som Poya Asbaghi följde från läktaren matchade IFK Göteborg en avbytarbänk med en medelålder på under 20 år. 

Och den gången gick det ju ganska bra ändå. 

– Det säger väldigt mycket om vårt år. Dels syns det på vårt spel att det är energifyllt och att vi har mycket fart och dels genom att vi har gett många unga spelare chansen. Det är många som har fått en stor utveckling, säger Poya Asbaghi.

Han fortsätter: 

– Vi säljer Benjamin Nygren för en rekordsumma utan att höja medelåldern i vår trupp. Medelåldern har tvärtom blivit yngre trots att vi har tappat vår yngsta spelare. Det säger någonting om den truppsammansättning vi har och det sätt vi har valt att jobba på. Vi tror att en ung trupp är vägen framåt för IFK Göteborg. 

Många unga talanger

I dagens trupp har IFK Göteborg nio spelare som är födda 1998 eller senare. Räknar man även in de utlånade spelarna i a-truppen blir siffran 13. Smått unikt. 

– Det känns som ett kvitto på att vi har gjort saker rätt. När jag kom hit fick jag en tydlig uppgift: dels att förändra spelsättet och dels att föryngra truppen. 1,5 år senare känns det bra att titta ut över vad som har skett, vi har förändrat sättet att spela och föryngrat truppen enormt mycket. Vi är väldigt, väldigt rätt ute och har gjort mycket rätt inom klubben. 

Att det kryllar av talanger i laget är svårt att missa. 

Noah Alexandersson, 17, som nyligen blivit uppflyttad i a-truppen berättar om en av de senaste träningarna. 

– Vi körde elva mot elva i förra veckan och då var ena laget i princip det U19-lag som jag spelade med förra året, säger han.

Att den kraftigt föryngrade truppen skulle innebära sänkt kvalitet är inte nödvändigtvis sant.  

– Är det någon ungdom som kommer upp och inte är på hugget, då får man höra det. Det finns massvis av bra ledare som hjälper oss att bli bättre, dessutom får man hela tiden konstruktiv kritik från de mer rutinerade spelarna, säger Rasmus Wikström, 18, som flyttades upp inför säsongen.

”Ville ge våra egna spelare chansen”

Fjolårssäsongen blev en mardröm för IFK Göteborg och Poya Asbaghi. Rubrikerna handlade om kris och ljuset i tunneln var långt borta. 

Nu är man ute på andra sidan. Man klarade av den största utmaning ett fotbollslag kan möta, det högsta berg som går att bestiga.  

Rutinerade spelare som Tobias Hysén, Emil Salomonsson, David Boo Wiklander och Mix Diskerud har ersatts av yngre talanger som Alhassan Yusuf och Rasmus Wikström. 

Det är nya tider på Kamratgården. Det är nya tider i IFK Göteborg.

Om det är en medveten strategi eller beror på den krassliga ekonomin? Förmodligen båda delar. Om IFK Göteborg har tvingats in i en snabb föryngringsprocess? Till viss del.

Alhassan Yusuf.Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

– Både ja och nej egentligen. Det är klart att om vi hade haft en miljard i eget kapital hade det säkert blivit några spelare till utifrån för att gynna det kortsiktiga behovet. Sen skulle jag vilja vara ärlig och säga att den största anledningen till varför vi har en ung trupp, det är för att vi vill ha en ung trupp. När jag blev anställd var det inte lika tydligt utåt att vi hade en tuff ekonomi, samtidigt var målsättningen ändå att ha ett yngre lag, säger Asbaghi.

– Inför den här säsongen hade vi kunnat låna in några spelare med större namn, men det gjorde vi inte. Vi gick inte in med en enda lånespelare. Vi kände att vi ville ge våra egna spelare chansen och bygga Blåvitt på riktigt på en stabil grund, inte göra något kortsiktigt. 

Tre spelare födda 2001

Poya Asbaghi berömmer klubbledningen i IFK Göteborg, som vågat vara med på resan trots de stora motgångar som varit. 

– Att våga satsa på unga spelare och unga tränare i sig är ingen konst, det kan alla göra. Men att våga ge dem chansen när det går tufft och fortsätta ge förtroendet, det är det som skiljer de bästa klubbarna från de andra. Där kan IFK Göteborg stoltsera med att man vågat göra saker som många andra inte gjort. 

De tydligaste exemplen på det nya unga IFK Göteborg är Benjamin Nygren, Rasmus Wikström och Noah Alexandersson, alla tre födda 2001. 

Så sent som förra sommaren spelade trion Gothia Cup tillsammans med IFK Göteborgs U19-lag. 

Nu har Benjamin Nygren sålts till Genk som Blåvitts dyraste försäljning genom tiderna samtidigt som både Rasmus Wikström och Noah Alexandersson fortsätter att ta stora kliv och närma sig det allsvenska strålkastarljuset.

Wikström och Alexandersson berättar om hur de reagerade när de fick frågan om att skriva a-lagskontrakt.

– Det var en speciell känsla, jag har liksom gått på hemmamatcherna i tio år och alltid varit blåvit. Det var grymt, en dröm som gick i uppfyllelse, säger Rasmus Wikström. 

– Man är ju blåvit sedan födsel och har varit på varje match när pappa spelat. Det är klart att det känns speciellt när man alltid har suttit och drömt om att få spela i den där tröjan. Det värmer i hjärtat, säger Noah Alexandersson. 

”Var i ett jättetufft läge”

Just att ge akademispelarna förtroende är viktigt, menar Poya Asbaghi. En nyckel till framgång.

– Titta bara på förra året. Vi var i ett jättetufft läge och varje match betydde väldigt mycket, men det var också då vi gav Benjamin Nygren chansen och han fick göra sin debut. Vi ger spelare chansen även när vi har som mest att spela för och det kan betyda att vi tappar en eller två poäng på kort sikt, men på lång sikt ger det en utveckling som gör att klubben utvecklas mer än vad man förlorar på den kortsiktiga konsekvensen. Spelarna ska våga vara sig själva, vi har förståelse om man misslyckas någon gång. 

En annan viktig ingrediens i det blåvita truppbygget är klubbhjärtat – kärleken till IFK Göteborg. 

Poya Asbaghi: 

– Man kan inte köpa den känslan. Köper man någon utifrån som får sitta på bänken och se andra spelare bytas in i stället... Då får man inte den hundra procent genuina känslan om man avgör en match i slutet, vilket är förståeligt. Men den finns hos våra akademispelare. De har varit här sedan de var tio år och samhörigheten de känner till Blåvitt trumfar allt annat. 

Noah Alexandersson.Foto: NICKLAS ELMRIN / BILDBYRÅN

Noah Alexandersson kom visserligen till IFK Göteborg när han var ett par år äldre än tio, men han känner ändå igen sig i beskrivningen. 

– Man är van vid att stå i klacken och sjunga, sen helt plötsligt är man där nere på planen själv. Jag vill nästan sjunga med när jag hör sångerna, för jag är så van vid att stå där uppe i stället, säger han. 

Rasmus Wikström, som kom till den blåvita akademin i något yngre ålder än Noah Alexandersson, har svårt att finna orden. 

– Man är lika stolt varje gång. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det... 

Jämförs med sin pappa

Att både Wikström och Alexandersson är blåvita hela vägen in i ryggmärgen råder det ingen tvekan om. Noah Alexanderssons pappa Niclas Alexandersson är en av IFK Göteborgs främsta spelare genom tiderna med två SM-guld, och Rasmus Wikström morfar (Per-Erik ”Perra” Eriksson) och morbror (Peter ”Erra” Eriksson) har båda ett långt förflutet i IFK Göteborg. 

Att hela tiden bli jämförd med pappa Niclas och titt som tätt gå under namnet ”Niclas son” är kanske ofrånkomligt när man har den uppväxt som Noah har. Men han vill ändå gå sin egen väg, bedömas utefter sina egna prestationer och meriter. 

– Jag vill bli ihågkommen för mig själv, inte för att jag är pappas son. Men jag lägger inte fokus på det, jag tänker inte på det, säger Noah Alexandersson.

Får du ofta höra att du är där du är på grund av att du är Niclas Alexanderssons son?

– Det går inte komma ifrån, jag har fått höra det sedan jag var liten. Det kan vara folk som är avundsjuka eller aldrig sett mig spela och tycker att de är bättre än mig. Jag tänker inte på det alls, det har jag fått leva med och det är inte något jag kan göra så mycket åt. Jag vill visa att jag är bra, att jag kan. Pressen kommer mest från mig själv. Jag vill bevisa hur bra jag är. 

Benjamin Nygren.Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

Att den där resan från IFK Göteborgs akademi till stora fotbolls-Europa kan gå fort är inte minst deras före detta lagkamrat, och nära vän, Benjamin Nygren ett praktexempel på. Både Wikström och Alexandersson menar dock att det är viktigt att inte förblindas helt av den rekordsnabba karriär Nygren gjort. 

– Det är svinkul att det har gått så fort för honom, det kändes verkligen att han var mogen och redo att flytta. Han har bidragit mycket till klubben, både till att vi ligger där vi gör i tabellen och ekonomiskt genom att han såldes dyrt, säger Wikström. 

– För ett år sedan spelade vi med honom i U19 och nu är han på tv på de matcherna man brukar se hemma. Det är lite konstigt, säger Alexandersson.

Rasmus Wikström igen: 

– Nu känns det inte lika konstigt längre, men jag minns när han gjorde mål mot Öis i träningsmatchen, då var det mer: ”oj, vad händer nu?”. Nu blir jag inte förvånad längre. 

”Har yngst trupp”

Det är dock inte bara spelartruppen som är rekordung i IFK Göteborg säsongen 2019. På bänken sitter Poya Asbaghi, 34, och Ferran Sibila, 30. Någonting som kanske inte bara råkar vara ett sammanträffande – utan en del av det projekt IFK Göteborg nyss påbörjat. 

– Vi har gjort den här resan tillsammans. Benjamin Nygren var lika ung som spelare som jag var som tränare, han var yngsta spelaren och jag yngsta tränaren. Jag kan förstå de yngre spelarna i situationen med pressen utifrån och vad de är med om mentalt och det gör också att jag kan stötta dem på ett bra sätt, säger Asbaghi. 

– Vi har yngst trupp, yngst huvudtränare, yngst assisterande tränare och vår fystränare är ett år yngre än mig. Sedan är båda våra sportchefer och även vår klubbchef ganska unga. Vi har alla en hunger och ödmjukhet och därför är vi kanske den bästa ledningen att ha till en sådan ung trupp. 

När du pratar om spelarutvecklingen och det långsiktiga projektet, vad pratar du om för tidsram då?

– Jag har sagt sedan dag ett att allting inte kommer gå spikrakt uppåt hela tiden. Vi kommer behöva ta ett kliv bakåt för att sedan kunna ta två kliv framåt. Det kommer vi fortfarande behöva göra. Det kan mycket väl bli så att vi under hösten eller nästa säsong tar ett kliv bakåt inom något område, men vi gör det med vetskapen att vi kommer ta två steg fram igen. 

– Men när de här unga spelarna vi satsar på nu har nått en ålder där man kan anse att det är skäligt att de är toppspelare i allsvenskan, då har vi kommit till tidpunkten att vi kan säga att vi ska slåss om topplaceringar i allsvenskan varje år. 

Poya Asbaghi gör en konstpaus innan han fortsätter:

– Som många säkert förstår är det en bit kvar till dess. 

* * *

Dryga timmen efter att GT har lämnat Kamratgården skickar IFK Göteborg ut ett pressmeddelande: Poya Asbaghi förlänger sitt kontrakt till 2022. 

Projektet fortsätter. Resan går vidare. 

Det nya unga Blåvitt

Spelarna i dagens trupp:
Tom Amos, född 1998
Rasmus Wikström, 2001
Emil Holm, 2000
Adil Titi, 1999
Victor Olofsson, 1999
Noah Alexandersson, 2001
Alhassan Yusuf, 2000
Kristopher Da Graca, 1998
August Erlingmark, 1998

Utlånade spelare:
Andreas Öhman, 1998
Edvin Dahlqvist, 1999
Jake Weisbrod, 2000
Erik Gunnarsson, 1999

Sålda spelare:
Benjamin Nygren, 2001

Släppta spelare:
Måns Saebbö, 2000

 

Fotnot: Av genomgången framgår endast de spelare som är födda 1998 eller senare.