Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Blåvitt-ikonens fruktan – för att bli fattigpensionär

Se senaste Studio GT om Blåvitt.
2014 hade Ruben Svensson en sex månader lång provanställning som materialförvaltare i IFK Göteborg. Ett arbete han senare valde att lämna. Foto: JAN WIRIDEN
Blåvitt-supportrarna hyllar Ruben Svensson under ett tifo inför mötet med Hammarby 2018. Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Ruben Svensson 1980. Foto: BILDBYRÅN
Ruben Svensson (till höger) tillsammans med dåvarande Blåvitt-ordföranden Bertil Rignäs. Foto: ANDERS YLANDER
Foto: PER WISSING
”Röde Ruben” intervjuas efter matchen mot Kaiserslautern i Uefacupen 1982. Foto: BILDBYRÅN
1 / 8

GÖTEBORG. Han är känd som ”Röde Ruben” för sitt starka politiska intresse.

Blåvitt-ikonen Ruben Svensson, 65, var en viktig del i IFK Göteborgs Uefacup-framgång 1982 och kan se tillbaka på en karriär som gav mycket.

Men i dag lever han som pensionär – en tillvaro som av ekonomiska skäl inte är helt enkel.

– Om jag lever om tio år – då kommer det inte att vara jättekäckt, säger han i en stor intervju.

Det beskrivs som en av de största sensationer som inträffat i svensk lagidrott, när IFK Göteborg chockade superstjärnorna i Hamburg SV och vann Uefacupen 1982.

Ett år där Blåvitt beskrevs som odödligt då klubben också lyckades ta hem titeln i såväl allsvenskan som svenska cupen.

Ruben Svensson var högerback i laget och en stor supporterfavorit. 

Han minns tillbaka på året 1982 med värme.

Ruben Svensson under en träning med Blåvitt 2014. Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

”Overkligt – det var science fiction”

– Det var stort det man fick vara med om den gången, och jag hade turen hela min karriär att få vara med om många positiva minnen. Jag har sagt det många gånger tidigare, att den gången man kollade upp på tavlan och såg Hamburg–IFK Göteborg 0–3, det var overkligt. Det var science fiction, säger han.

Men även om Ruben Svensson, som är uppväxt i värmländska Hagfors, var en mycket framgångsrik fotbollsspelare som gjorde närmare 200 framträdanden i den blåvita tröjan, så kom han i medier framför allt att bli ihågkommen som ”Röde Ruben”.

Sveriges kanske mest ikoniska fotbollssocialist.

Ruben Svensson spelade hela nio säsonger och närmare 200 matcher för IFK Göteborg på 70- och 80-talet. Foto: BENGT DOBRIN

– Det är den bilden som har skapats om mig. Sen har jag aldrig varit politiskt engagerad mer än att jag har haft mycket åsikter. Men jag är nu, precis som jag var då, lika övertygad att om man ska lösa saker så ska man göra det tillsammans för att få bästa resultatet, säger Ruben som på inget sätt är missnöjd med bilden av honom.

– Det är inga revolutionerande åsikter jag har, utan det är samma som många andra. Men att det har blivit ”Röde Ruben” och allt det här – det är något jag är stolt över. Jag ser det som positivt. Jag är mycket hellre ”Röde Ruben” än ”Blåe Ruben” i alla fall, säger han och skrattar. 

”Konstigt – vi lever ju i en demokrati”

Varför tror du att det är så ovanligt att fotbollsspelare engagerar sig politiskt?

– Ja, det är ju lite konstigt tycker jag. Vad är det för farligt med att uttrycka sina åsikter? Vi lever ju i en demokrati. Hade vi haft diktatur hade jag förstått att folk var mer tillbakadragna. Men just inom fotbollen kan det ju vara känsligt vad man har i lön och den biten, det spelar in kanske. Jag vet inte.

Smaknamnet ”Röde Ruben” kom till för längesedan. Redan på 70-talet när han spelade i BK Derby och pluggade till fritidsledare i Linköping.

Det var efter en dust med den dåvarande förbundskaptenen ”Åby” Eriksson som namnet uppkom.

– Jag tror att det var i samband med VM i Argentina 1978. Han pratade positivt om den argentinska regimen, vilket gjorde mig lite arg då det var en militärdiktatur. Då sa jag något i stil med att ”fotboll det kan han, men politik förstår han sig inte på”. Därefter så fastnade smeknamnet.

Tillvaron som pensionär: ”Blir dyrt”

Ruben Svensson avslutade sin aktiva fotbollskarriär 1987 med en säsong i Västra Frölunda, fem år efter Uefacup-guldet.

Bortsett från en kortare period som materialförvaltare i Blåvitt har han sedan dess främst varit verksam som fritidsledare i Hjällbo.

Ett arbete som han för det mesta har uppskattat.

Men som 65 år fyllda har han nu gått i pension. 

Ruben Svensson under sin sista aktiva säsong i Västra Frölunda 1987. Foto: LEIF GUSTAFSSON

Hur trivs du med tillvaron?

– Det är okej att vara pensionär, men det blir dyrt om man ska äta lunch ute varje dag, säger han och skrattar.

Innan han fortsätter:

– Äh, jag klarar mig, jag har råd att betala min hyra och så vidare. Men det är ingen större pension man får när man har arbetat som fritidsledare direkt. Lite mer värda tycker jag nog att vi är. Men som sagt, nu är det inga problem, jag klarar mig i dag. Men lever jag om tio år – då kommer det inte att vara jättekäckt, säger han.

Några specifika planer som pensionär har inte Ruben Svensson – utan han försöker ta dagen som den kommer.

– Jag är inte en sådan som har haft massa planer för vad jag ska göra nu. Jag har barnbarn som jag hjälper till med och en dotter i Barcelona som jag försöker besöka ibland. Men inte för ofta, det blir för dyrt.

Fotboll blir det också för Ruben Svensson.

Varje lördag spelar han på Kamratgården med några andra profiler från 82-laget, bland andra Jerry Carlsson och Tord Holmgren.

Ruben Svensson, Glenn Schiller och Stig Fredriksson firar den historiska Uefacup-titeln 1982 Foto: PETER DIEDRICH / TT

Följer Blåvitt slaviskt: ”Mycket mer nervös nu”

– Vi är 8–10 stycken som kör, så vi är inte så många. Men det är skoj! Vi brukar göra mål genom att träffa stolpen och ribban. Jag vet att det finns några av de yngre som spelade på 90-talet som också kör, de brukar spela varje torsdag tillsammans.

Och känslorna för IFK Göteborg? De finns kvar, i allra högsta grad. Han följer årets lag i allsvenskan som en stor supporter.

– Jag är på plats varje hemmamatch när jag är i stan. Men sen är det ju betydligt jobbigare att kolla på än när man spelade själv. Man blir så mycket mer nervös nu, säger han.

Men det är lite roligare att vara supporter i dag än för ett år sedan i alla fall?

– Absolut! Det ser positivt ut i år. Man var lite orolig men jag tycker att de spelar en mycket bättre fotboll nu, de spelar lite rakare, mer i djupled. Förra året var det så mycket bolltrillande på egen planhalva.