Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Förstår att många hetsade upp sig…"

Villa-legendaren Mikael Arvidsson hoppas att hans favoritklubb ska vända mot Bollnäs, gå till final och vinna den. Själv har han en guldmedalj från året i Motala 1987. Det är dock inte den han håller på bilden, utan en silvermedalj han fick för andraplatsen i ryska Rossija-turneringen 1986.
Foto: JAN WIRIDEN

Han tackade nej till Svennis och Blåvitt.

Mikael Arvidsson, 60, stannade kvar i bandyn och sitt älskade Lidköping och blev Villas största profil genom tiderna.

När det nu är slutspel sitter han som vanligt på läktaren för att heja fram klubben i sitt hjärta till den första SM-titeln.

– Det är det där guldet man önskar mest av allt, säger Villa-legendaren.

I dagens Villa finns Danne och Davva – poängmaskinerna Daniel Andersson och David Karlsson.

I 1980-talets Villa fanns Micke och Christer – poängmaskinerna Mikael Arvidsson och Christer Kjellqvist.

Rollerna var liknande. 

Christer Kjellqvist slog, likt Daniel Andersson, flest målgivande passningar.

Mikael Arvidsson var, som David Karlsson, skyttekungen som öste in mål år efter år.

– Christer var en fantastisk spelare, en riktig playmaker, säger Mikael Arvidsson om sin radarpartner.

Radarparet Mikael Arvidsson (till höger) och Christer Kjellqvist poserar tillsammans med förbundskapten Håkan Sundin på bilden från 1981.
Foto: FOLKE HELLBERG

Arvidsson vann elitseriens skytteliga 1981, 1982 och 1983. Sammanlagt blev det 561 mål på 403 matcher i Villa-tröjan.

Toppåret 1983, då Villa gick ända till SM-final, blev det 57 mål. Ett mer än vad David Karlsson hade när han vann elitseriens skytteliga i år på 56 mål.

– På den tiden spelade vi färre matcher, bara 18 i serien. Nu är det ju 26 och bäst av fem matcher i både kvart och semi. Jag gjorde bara spelmål, sköt inga hörnor, frislag eller straffar, säger han.

Han har ett SM-guld

Kunde du inte skjuta?

– Jo, men jag åkte hellre in med bollen, svarar han.

Villa har sedan klubbens första SM-final 1975, samma år som Mikael Arvidsson debuterade i A-laget, jagat en titel.

Den gamle skyttekungen har dock sitt SM-guld. Det tog han under den enda säsongen i Motala, 22 mars 1987 fick han lyfta pokalen efter 3–2 mot Boltic på Söderstadion.

– Jag blev väl mottagen i Motala. Och det var självklart ett riktigt roligt guld att ta, men givetvis skulle jag vilja ha tagit det med Villa. Det går inte att sticka under stol med, säger han. 

Mikael Arvidsson fick ett SM-guld, under det enda året i Motala.
Foto: BILDBYRÅN

Arvidsson gjorde elva säsonger i Villa, därefter en säsong i Motala och sedan åtta år till i Villa. 

Klagades det inte på att du flyttade till Motala?

– Jo, jag fick mycket skit. Jag förstår att många hetsade upp sig när hjärtat finns i en klubb. Men de förstod nog inte riktigt. Jag gick på trädgårdsskolan i Norrköping det året. Redan när jag besökte skolan första gången insåg jag det aldrig skulle gå att pendla, det var ju 28 mil mellan städerna. Och då låg Motala bäst till, säger han.

Lika lovande i fotboll

Med sig från året i Östergötland har han inte bara en guldmedalj. Utbildningen på trädgårdsskolan gav honom en annan karriär som just nu innebär att han är parkansvarig i Trollhättan.

Men det var nära att Mikael Arvidssons liv och karriär hade tagit en helt annan vändning.

Precis som kompisen Christer Kjellqvist var Arvidsson lika lovande i fotboll som i bandy. 

– Jag spelade fotboll i Heimer. På den tiden kunde man hålla på med båda sporterna, när den ena säsongen avslutades gick man in i den andra, berättar Mikael Arvidsson.

Tränade med Torbjörn Nilsson

Ryktet om den spelskicklige mittfältaren spreds bland fotbollsklubbarna i Sverige. 

– Jag hade anbud från alla allsvenska föreningar i slutet på 70-talet. Jag var bland annat och provspelade i Norrköping tillsammans med bröderna Tord och Tommy Holmgren, som valde att gå till IFK Göteborg istället, säger han.

Och Mikael Arvidsson gjorde också sina träningspass med Torbjörn Nilsson, Björn Nordqvist, Ove Kindvall och de andra stjärnorna i Blåvitt där Sven-Göran Eriksson var ny tränare. 

Mikael Arvidsson om...

...hur det är att vara tränare för sonsonen William, 17:

– Det är jätteroligt. Han spelar på samma villkor som de andra i J18-laget. När det är bandy är jag inte farfar.

...att Villa numera spelar inomhus:

– Det är ju den stora skillnaden mellan då och nu. Jag är lite  avundsjuk, det är ju alltid bra is och fina förhållanden. Å andra sidan är det oslagbart att spela ute med två tre minus och vindstilla

...hårsjukdomen alopecia areata, även kallad fläckvis håravfall, som han berättade om 2004:

– Jag blev tunnhårig då. Men sen dess har jag mest varit stubbad. Nu bryr jag mig över huvud taget inte. 

...varför det aldrig blivit något SM-guld för Villa:

– När jag spelade var alla från Lidköping, ändå var vi så bra. Om vi värvat någon spelare utifrån hade vi kanske vunnit.

...statyn, föreställande honom själv, som stod utanför Isstadion i Linköping mellan 1996 och 2006:

– Det var lite synd att den inte kunde stå kvar, för den var fantastiskt bra gjord. Den ruttnade eftersom den var målad med plastfärg, den går inte att fixa.

...främsta minnet från karriären:

– Inget specifikt, utan mer hur det var när vi spelade på fredagskvällarna i Lidköping. Fyra, fem, sex tusen på läktarna och en enorm stämning.

– Jag fick ett kontraktsförslag, jag har det liggande hemma någonstans. Jag har kikat på det några gånger, säger han. 

Men han skrev aldrig på, trots att Blåvitts värvarkung Anders Bernmar (som kallades "Rövar'n" för sin förmåga att ta spelare från andra klubbar) fortsatte uppvaktningarna under några säsonger.

– När vi spelade med Villa mot Kungälv och Surte kom Bernmar alltid dit och tjatade lite på mig, berättar Mikael Arvidsson.

Varför blev det inget med Blåvitt?

– Kravet var att jag var tvungen att sluta med bandyn. Och det hade jag svårt för, jag älskar den sporten. Och kanske älskar jag även Lidköping lite för mycket...

Lämnade landslaget för kval

Även Öis, under legendariske Sven-Agne Larsson, var intresserat. Arvidsson var där och tränade tillsammans med bland andra Sören Börjesson och Peter Dahlqvist 1977 och 1978. Men inte heller där blev det något skrivet.

– Men jag fortsatte spela fotboll i Heimer, gjorde även ett år i Saab, säger bandylegendaren.

Men en gång krockade det ordentligt. 1983 var Mikael Arvidsson i Moskva på läger inför bandy-VM, då han tog ett av karriärens tre VM-guld. Samtidigt skulle Heimer kvala till division två (på den tiden nästhögsta serien) mot Karlslund.

– Jag flög hem från Moskva och spelade. Sedan åkte jag tillbaka till landslaget, berättar han.

Hur kunde landslagsledningen gå med på det?

– Jag hade fullt stöd från förbundskapten Håkan Sundin. Han var suverän, han tyckte absolut att jag skulle åka hem och spela fotboll, svarar Arvidsson.

Tränar sonsonen

Att det ändå blev full satsning på bandyn är det många som tackar för.

Och Mikael Arvidsson är fortfarande aktiv i sitt älskade Villa. Han tränar J18-laget, där där sonsonen William är en av de tongivande spelarna medan sonen Martin är assisterande tränare i A-laget.

Det blev förlust för Villa i den första semifinalen. När returen mot Bollnäs spelas på Sävstaås sitter Mikael Arvidsson och håller tummarna för att Villa tar den första segern som behövs på väg mot SM-finalen.

– Villa i dag har ett större spel än tidigare. Det är många fler som är delaktiga, ansvaret vilar på fler händer. Jag hoppas att det ska räcka hela vägen, säger han.

Mikael Arvidsson

Ålder: 60, född 21 januari 1957.

Säsonger i högsta serien: Villa (1975–1986, 1987–1995) Motala (1986–1987).

Klubbar som tränare: Villa, Lidköpings AIK, nu Villas J18.

Tyngsta lagmeriter: Tre VM-guld (1981, 1983 och 1987), SM-guld 1987.

Individuella titlar: Skyttekung 1981 (37 mål), 1982 (40), 1983 (57), Årets man 1987, invald i svensk bandys hall of fame 2015.

Antal mål: 76 mål på 92 landskamper, 561 mål 403 matcher i Villa, 21 mål på 26 matcher i Motala.

Följ utvecklingen i GT:s app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android