Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Erik Hamrén: Därför nobbar jag alla jobb

Erik Hamrén. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN
Patrick Ekwall. Foto: FOTOGRAF JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN

För ett år sedan förlorade Sverige mot Belgien med 0–1 och åkte ur fotbolls-EM.

Det blev Erik Hamréns sista landskamp som förbundskapten.

I dag fyller han 60 år – men har ännu inget nytt tränarjobb.

Patrick Ekwall skrev i en Expressen-krönika att han tyckte lite synd om Hamrén som inte nämndes när det diskuterades tränarnamn i olika sammanhang.

– Nej, det är inte alls synd om mig. Jag mår verkligen bra, men jag behövde den här pausen, säger Hamrén, som både tackat nej till några anbud och sänkt sitt golfhandicap under uppehållet.

Erik Hamrén hade inte planerat något speciellt inför sin 60-årsdag.

Men i söndags, två dagar före själva bemärkelsedagen, blev det ändå stort kalas på en gård en bit från hemmet i Mölnlycke utanför Göteborg.

När han återvände efter en golfrunda med svärsonen överraskade hans fru Agneta – som han just i dag dessutom varit gift med i 30 år – med att ha arrangerat en stor fest med släkt och vänner.

– Jag hade ingen aning om vad hon hade planerat. Men vi hade väldigt trevligt, säger han.

Att ha levt i 60 år kan ge anledning till eftertanke.

– Ja. Eftersom jag har varit ledig ett tag har jag väl funderat och tänkt till lite mer på de här 60 åren än vad jag skulle ha gjort annars. Men jag är inte en sådan som går och ältar saker och ting. Jag har kompisar som har haft ångest för att fylla 50, men det hade inte jag. Och jag absolut ingen ångest för att bli 60, säger den förre förbundskaptenen.

Hamrén om livet efter att han slutat som förbundskapten

Har du haft stora fester tidigare när du fyllt jämnt tidigare?

– Ja. När jag fyllde 40 och var tränare i AIK hade vi en fest. Men när jag fyllde 50 var jag tränare i Danmark och kunde inte åka någonstans. Då ordnade Agneta en mindre överraskningsfest med syskon och vänner, berättar Erik Hamrén.

Men du har ju även bröllopsdag. Hur går det med den?

– Den firar Agneta och jag på själva bröllopsdagen, som ju också är min födelsedag, svarar han.

Efter drygt 30 år som fotbollstränare, varav de senaste 21 åren i inom den yppersta eliten, försvann Erik Hamrén från rampljuset efter den avslutande förlusten mot Belgien 22 juni förra året.

Sedan dess har det varit tyst. 

– Jag behövde den här pausen efter landslagsperioden, efter EM hade jag ett stort behov av att vila. Jag var trött och sliten, behövde hämta kraft, säger han. 

Vad har du gjort?

– Sådant som jag inte har hunnit med tidigare. Jag har jag gjort mycket tillsammans med Agneta. Jag har varit hemma och hälsat på mina föräldrar Kerstin och Pelle i Ljusdal oftare än vad jag gjort sedan jag flyttade hemifrån. Och så har jag föreläst och tittat på en hel del fotboll, berättar Erik Hamrén.

Men du har inte synts på fotbollsarenorna.

– Nej. Jag har nog inte sett någon match live i Sverige sedan jag slutade som förbundskapten. Jag har varit på några träningar och sett några matcher utomlands. Men fotbollen följer jag mest på tv.

Har du sett det svenska landslaget med Janne Andersson som din efterträdare?

– Ja. Det är roligt att det har gått bra. Men jag är också nöjd med att se att spelare som jag gav chansen när de var unga nu är med i landslaget. Jag tror bara det var Sam Larsson från den senaste truppen som jag inte har tagit ut till någon landskamp eller läger, säger han.

"Jag var väldigt besviken när jag slutade"

Har du pratat med Janne Andersson?

– Ja, vi hade ett långt snack, Janne och jag. Precis som jag hade med Lasse Lagerbäck, och framförallt Tommy Söderberg, när jag tog över. Vi är duktiga på det i svensk fotboll. Svenska tränare på elitnivå försöker vara öppna och ge varandra tips, vi vill svensk fotbolls bästa, säger Hamrén.

När du slutade i landslaget, behöll du kontakterna med spelare, kolleger i landslagsledningen och förbundet?

– Jag har väl kontakt med någon spelare. Och jag har kontakt med människor inom förbundet och de jag jobbade ihop med i laget. Det där handlar inte bara om jobbet. Det handlar om relationer som man byggt upp, människor som blivit mina vänner. Det är samma med de klubbar jag har varit i. När man tycker om varandra finns relationen kvar, säger han.

Du har väl lagt märke till att din gamle spelare Johan Elmander kom tillbaka till Öis där ni var tillsammans 1999 och 2000?

– Ja. Öis är ju, precis som de andra, en av klubbarna i mitt hjärta. Väldigt roligt att Johan kom tillbaka. Det visar väl också att vi som jobbade inom Öis gjorde något bra, svarar han.

När du ser tillbaka på dina år som förbundskapten, vad känner du då?

– Att det var en otroligt spännande tid, en häftig upplevelse att få leda sitt lands lag. Resultatmässigt är jag nöjd med att vi tog oss till EM 2012 efter att Sverige missat VM i Sydafrika 2010. Och jag är nöjd även med att gick till EM 2016. Dessutom var det nära VM 2014. Vi kom till play off, blev tvåa i gruppen efter Tyskland, men kom före Österrike och Irland. Resultatmässigt var jag nöjd, förutom slutspelen då vi borde ha gjort det bättre.

Ligger du fortfarande vaken på nätterna och funderar på hur ni kunde ha gjort det bättre i de båda EM-slutspel ni var med i?

– Nej, det gör jag inte. Jag var väldigt besviken när jag slutade förra året. Men jag analyserade och gick vidare. Tog med mig erfarenheten. Oavsett vad man har för yrke kan man inte hålla på och älta, det tar för mycket energi. Det går ju inte att ändra på det som har hänt, säger han.

Du fick ju en del kritik också under tiden med landslaget. Är du bitter för det?

– Nej, det finns ingen bitterhet. Kritik hör till jobbet, oavsett om man är tränare i ett landslag eller klubblag. Det har jag varit med om i alla år. Det enda jag är besviken för efter landslagstiden är resultaten i slutspelen vi var med i.

Hamrén: "Jag har hittills tackat nej till allt"

Det är silly season och snackas om spelare hit och dit. Och tränare byter klubbar. Men Erik Hamrén nämns sällan i några sammanhang.

Läste du i Expressen att Patrick Ekwall tycker lite synd om dig för att det är så tyst?

– Ja. Det gjorde det. Men jag mår jättebra. Däremot finns jag inte på sociala medier, jag lägger inte ut något på instagram till exempel. Och då tror många att man inte är med längre. Men jag har haft förfrågningar både från klubbar och länder, säger han.

Berätta!

– Jag har hittills tackat nej till allt inom Skandinavien eftersom jag vill testa något utomlands. Men det ska vara något spännande och intressant. Jag har inget att ta ställning till just nu, men för några veckor sedan trodde jag att jag att det skulle bli en ny klubb, säger han utan att vilja gå in på varje sig land eller klubb.

Varför tror du att det inte har blivit något?

– Det är svårt att komma in i en ny liga och ett nytt land. Även om jag har ett bra cv från olika skandinaviska klubbar och det svenska landslaget är tufft att konkurrera med de tränare som redan finns i ligorna. Det är självklart lättare att få ett jobb i Skandinavien. Men kanske ändrar jag mig och tittar mer aktivt i Sverige så småningom, säger den förre förbundskaptenen.

– Det kan hända saker snabbt även inom tränarbranschen. Men många är sugna på jobb och det är stor konkurrens om jobben.

Men om du nu har haft ett så bra år och varit ledig. Kan du inte fortsätta så?

– Visst kan jag fundera så. Men min ambition är att jobba några år till, svarar Hamrén

Måste du ha ett jobb för att klara dig?

– Skillnaden mot när jag senast hade en ledig period, mellan att jag fick sparken i AIK 1997 och tills jag började i Öis i augusti 1998, är att jag inte är i ekonomiskt behov av ett jobb just nu. Jag har sparat lite sen tidigare och om några år har jag ju nått pensionsåldern. Men jag vill gärna fortsätta om något spännande dyker upp.

Den tävlingsspänning Erik Hamrén upplevde som tränare under många år har han det senaste året fått tillfredställd på golfbanan.

– Jag har aldrig haft tid att spela så här mycket golf. Som förbundskapten fanns det perioder då det mindre körigt och då kunde det bli en del. Men nu har jag spelat mycket, i sommar har jag sänkt mitt handicap rejält, från 15,8 till 12,6. Och man kan tävla både mot andra och sig själv, där får jag utlopp för tävlingsnerven, säger han.

Är det en sådan som kastar klubborna i en damm om du missar en putt?

– Nej, i värsta fall skriker jag väl till även om man egentligen inte får det i golf. Men jag alltid kunnat hålla mig lugn även på fotbollsmatcherna, säger Erik Hamrén.