Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Elmander inte bjuden till årets Fotbollsgala

Johan Elmander.Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Foto: Maria Dahlin
Foto: Niklas Larsson / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Johan Elmanders 15 år långa landslagskarriär avslutades inför sommarens EM.

Men anfallsstjärnan – som nu flyttat hem till Göteborg och Öis – kommer inte att avtackas med landslagskompisarna på Fotbollsgalan i kväll.

– Det kändes tomt efter att jag slutat i landslaget, säger Elmander.

 

Ladda ner SportExpressens populära app direkt här!

Johan Elmander gjorde 85 landskamper.

Han spelade två EM och ett VM.

Räknar man in ungdomslandslagen blev det 149 matcher för Sverige.

Ändå känns det som att den hårt kämpande anfallaren bara försvann genom en sidodörr, i tystnad, trots alla viktiga insatser, när han slutade i landslaget efter vårens EM-kval.

Och det är kanske talande att lagkamraterna Kim Källström, Andreas Isaksson och Zlatan Ibrahimovic kommer att avtackas på kvällens Fotbollsgalan, men att Johan Elmander som gav 15 år av sitt liv till landslaget, och slutade samma säsong, inte får någon liknande hyllning. Fotbollförbundet har en del att tacka Elmander för.

I Zlatans frånvaro låg han bland annat bakom två av de tre mål mot Holland som gav Sverige en EM-plats 2012. Bara det EM-avancemanget gav Fotbollförbundet 75 miljoner kronor, enligt Svenska Dagbladets beräkning samma år.

– Jag tänker inte så mycket på det. Men jag är jätteglad för Kims, Zlatans och Isaks skull. De förtjänar det verkligen, säger Elmander om vännerna.

Men du ska gå på galan?

– Nej.

Men du har fått en inbjudan i alla fall?

– Nej.

Skulle gå till Istanbul

Avskedet från landslagsfotbollen blir än mer anmärkningsvärd om man jämför med kärleken han fortfarande får från Turkiet.

Två år efter att han lämnade Istanbul och Galatasaray kan Johan Elmander inte lägga ut en bild på Instagram utan att direkt få tusentals likes och meddelanden som "kom tillbaka" och "Goalmander!". När Elmander kom till Galatasaray 2011 hade storklubben från den europeiska delen av 13 miljonerstaden slutat åtta i ligan.

Han hjälpte dem direkt till två dubblar och blev derbyhjälte mot ärkerivalen Fenerbahce.

Klubbledningen har inte heller glömt Elmander.

Enligt Fotbollskanalen ska anfallaren i sommar ha tackat nej till ett erbjudande om att återvända för att bli Galatasarays "avlastande tredjeanfallare".

Johan Elmander vill inte kommentera det när vi ses på spat Skönhetsfabriken som han driver med sin fru Amanda i centrala Göteborg, men säger.

– Jag hade promenerat från Göteborg till Istanbul om jag fick chansen att spela för dem igen. Det är som jag har sagt till dem, jag satt ju med dem här i Göteborg när de mötte Manchester United på Ullevi, att jag skulle vilja avsluta där om det gick. Det hade varit grymt, det hade varit magiskt att på något sätt komma tillbaka för jag trivs så himla bra där. Galatasaray är en så stor klubb och den klubb som ligger mig närmast om hjärtat. Den kärlek som jag fick och fortfarande får av fansen är otrolig.

Vännen behöver en njure

Johan Elmander har en lång proffskarriär bakom sig.

Han har vunnit Uefacupen med Feyenoord och blivit månadens spelare i Premier League.

När vi ses har han pratat med den tidigare Bolton-lagkamraten Ivan Klasnic som just nu väntar på sin tredje njurtransplantation. Tidigare i höst rapporterade tyska och brittiska tidningar att Klasnic kämpade för sitt liv, men anfallaren har nu återhämtat sig tillräckligt för att kunna spela futsalmatcher med Werder Bremen. Väntetiden för en njure i Tyskland är sju år.

– Det är jätteroligt att han är på bättringsvägen, men samtidigt vet man att han går och väntar på en ny transplantation. Men han är en stark person och han kämpar vidare. säger Elmander.

Trots att Johan Elmander är 35 år hade han flera erbjudanden från mellanstora europeiska klubbar, och från Asien, när han i sommar lämnade Bröndby.

Det ryktades även om IFK Göteborg när Elmander bestämde sig för att flytta hem till Göteborg, men för anfallaren var det självklart att återvända till Örgryte, klubben där han slog igenom.

– Det kändes naturligt. Hade vi flyttat till Stockholm hade min gamla klubb Djurgården varit det enda alternativet. Örgryte och Djurgården är de enda svenska klubbarna jag brinner för och kan tänka mig att spela för, säger han.

"Tomt efter att jag slutat"

Det märks att han är stolt över vad han byggt tillsammans med hustrun Amanda när han visar runt i lokalerna.

På väggen hänger en nominering till World Spa Awards, ett VM i spaverksamhet.

En vinst betyder att du är mer framgångsrik som spaägare än som fotbollsspelare?

– Det kanske inte slår Uefacupsegern med Feyenoord ändå, säger han och skrattar.

Var det tufft att sluta i landslaget? Kändes det konstigt att inte vara med efter så lång tid i landslaget?

– Självklart var det tufft. Det kändes konstigt och tomt efter att jag slutat, för det var trots allt nästan 15 år som jag var i landslaget. Jag har ju varit med många ledare och spelare länge så det blev mer än ett lag, det var mina kamrater också så naturligtvis kändes det tungt de första landskamperna jag inte var med.

Elmander tror på Janne Anderssons och Peter Wettergrens nya unga landslaget.

– Det känns bra att vi har gått tillbaka till 4-4-2 och det Lagerbäckska hårt arbetande kollektivet, säger Elmander.

– Jag gillar även att vi spelar oss ur situationer och inte bara avlossar långt. Fortsätter vi på det här spåret kommer det gå väldigt bra tror jag.

"Tror på Lagerbäckska landslaget"

Elmander skrattar när han inser att han fortfarande säger vi om landslaget, men fortsätter.

– Om man tittar på Lars Lagerbäcks stil. Han har ju spelat samma stil i många år och det är ju det vi skandinaver är bra på. Titta på Island! Det är 4-4-2. Det är kompakt och man jobbar tillsammans. Det är när vi spelar så som det svenska landslaget är som bäst, speciellt när man inte har de stora stjärnorna som man hade förut som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg, Tobias Linderoth, Olof Mellberg och allt vad de heter. Då hade vi stjärnor, men spelade fortfarande som ett lag. Och det blir ännu viktigare att göra det i dag när vi inte har stjärnor på samma sätt.