Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dahlström:  "Jag var rädd för folkmassor"

BÄRA ELLER BRISTA? I morgon är det, äntligen, dags för stavhopparen Malin Dahlström att göra comeback efter den otäcka skadan i april förra året. "Att bli bäst i Sverige räcker inte", säger hon om sin målsättning inför framtiden. Foto: Anders Ylander
Foto: Anders Ylander
Foto: Anders Ylander

Mardrömsåret är slut för Malin Dahlström.

I morgon gör hon comeback.

Vägen tillbaka från skadan har varit en svår kamp för stavhopperskan.

- Jag undvek folkmassor på grund av rädslan.

PLUGGAR PÅ CHALMERS TILL INGENJÖR

Namn: Malin Dahlström.

Född: 26 augusti 1989, i Göteborg.

Gör: Hoppar stav. Och pluggar till byggnadsingenjör på Chalmers.

Klubb: Ullevi FK.

Personbästa: 4,50 (utomhus, juli 2012), 4,52 (inomhus, januari 2014). Svenska rekord: 4,58 respektive 4,63 (båda noterade av Angelica Bengtsson).

Största merit: SM-guld 2011. Med i VM 2011 och EM 2012, ut i kvalet båda gångerna.

Skadan: Hon hoppade häckhopp under ett träningspass i april i fjol - då det plötsligt small till i hälsenan. "Jag började hyperventilera för att jag blev så chockad. Jag testade att stå på foten. Då kände jag att något var fel. Tårna hängde inte med. De var inte kopplade till hälen", har hon berättat.

Aktuell: Gör i morgon tävlingscomeback, på stavhoppskarnevalen inne i köpcentrat Nordstan.

I morgon är det stavhoppskarneval bland shopparna i Nordstan. Då gör hon comeback.

Det blir Malin Dahlströms första tävling på drygt ett år.

Åtta månader har passerat sedan skadan inträffade. Det var på träning. Plötsligt small det till - hälsenan var av. Sverige-tvåan Dahlström fick rikta in sig på en sommar utan stavhopp.

- Allt blev väldigt annorlunda. Vad ska jag göra nu, tänkte jag. Tävlingarna är allt man arbetat för. Det blev ett brutalt uppvaknande, säger hon när GT-sporten träffar henne i kaféet i Friidrottens hus - en kort landning mellan obligatorisk tisdagsmassage och träning.

Malin har tillhört de bästa stavhopparna i Sverige under flera års tid. Den stora meriten är SM-guldet utomhus 2011. Strax innan skadan förra våren hoppade hon 4,52, personligt rekord inomhus och näst bäst i Sverige genom tiderna.

Stängde av alla känslor

Den första tiden efter skadan blev svår. Först gips i tio dagar, sedan fick hon gå i pjäxa en längre tid. Tanken på den långa vägen tillbaka tyngde. Sedan bestämde hon sig - för att stänga av känslorna helt och hållet.

- Jag insåg att chansen till att få tävla var helt borta, att hela sommaren var totalt körd. Det var bara att gilla läget.

Dahlström fick order om vara extremt försiktig. Gick något snett kunde hälsenan slitas av igen, det hade varit för tungt att hantera.

- Det var min största rädsla. Jag undvek allt som kunde leda till avslitning - till och med folkmassor. Jag skulle aldrig vistas i ett köpcenter till exempel. Man kan ju stöta ihop med någon och snubbla till. Det hade varit helt kört då. Det går inte att sy ihop hälsenan bra två gånger.

Hon var frustrerad. Men Dahlström använde ilskan till att motivera sig i rehabträningen. Resultat kom snabbare än väntat. Hela tiden kunde hon se små framsteg. Hoppet återvände.

- Klackarna som höll upp foten i pjäxan togs bort en efter en, snart funkade det att gå som vanligt. Jag insåg snart att jag var på väg tillbaka - både snabbt och starkt, säger hon och blickar ner mot löparbanor, tjockmattor och sandgropar.

Saknade sina kompisar

Det är som vanligt full rörelse i Friidrottens hus denna kväll. Över hundratalet ungdomar tränar kortdistans, tresteg och stavhopp inför den kommande säsongen.

- Jobbigast är tiden man förlorar med sina träningskompisar här nere. Man fattar inte hur viktigt allt är förrän man är ifrån det.

Medan hälsenan läkte fick Dahlström se de stora tävlingarna från tv-soffan. Där fick hon följa största konkurrenten Angelica Bengtsson, nu utan en given utmanare i toppen.

- Jag gillar att titta på friidrott hemma. Men nu blev det väldigt svårt. Det var ju jag som skulle vara där.

Den obeskrivliga lyckan

Det fanns en avgörande punkt under vägen tillbaka. Den när hon fick genomföra sitt första stavhopp. Malin får leta efter orden för att förklara känslan.

- Det var en sådan upplevelse, det hoppet. Jag hade längtat så extremt mycket, sex månader av rehab är en lång tid. Det går inte går att beskriva. Jag har aldrig varit så glad, säger hon och utvecklar tankegångarna:

- Jag tvivlade mycket innan första stavpasset: Tänk om jag har tappat allt? Tänk om jag inte vågar? Tänk om jag känner av skadan?

Men allt fungerade direkt. Sen gick utvecklingen snabbt. 25-åringen tror dessutom att den svåra tiden stärka henne.

- Att komma tillbaka efter en sådan skada har stärkt mig psykologiskt.

Inga mål - på kort sikt

Nu väntar en inomhussäsong. Till den sätter Malin inte upp några mål, hon vill inte stressa sig själv att bli bäst direkt.

Istället blir tävlingarna ett test för att se hur långt återhämtningen tagit henne.

Till sommaren är ambitionen högre.

- Jag ska bli minst lika bra som innan. Det blir säkert ett personligt rekord. Jag vill kunna konkurrera med de bästa i Sverige - och ta mig till VM så klart.

Så det stora målet blir att nå toppen Sverige?

- I framtiden ser jag betydligt längre än så. Bäst i Sverige räcker inte.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!