Storväxt, svällande muskler och en allmänt tydlig tyngdlyftarlook.
Exakt så ser Angelica Roos inte ut. Hon mäter 158 centimeter och vid en första anblick är det svårt att ta in att hon har satt 44 svenska rekord och är starkast i Sverige.
– Men det finns mycket i de här benen. Många tror att man är mycket större och tänker inte på att man tävlar i olika viktklasser. Men sedan förväxlas ofta tyngdlyftning med styrkelyft (knäböj, marklyft och bänkpress) också. Många frågar hur mycket jag tar i bänkpress, säger Angelica Roos.
Hur mycket tar du i bänkpress?
– 80, kanske. Men jag kör bara det typ en gång om året. Det ger mig ingenting.
I stället är det de olympiska lyften ryck och stöt som gäller. Och där är hon som sagt svårslagen. 197 kilo sammanlagt lyder hennes personbästa på tävling. I somras fick hon upp 116 kilo på raka armar ovanför huvudet (stöt).
– Det var jäkligt roligt. Först tänkte jag inte på det, men sedan… dubbla kroppsvikten, det är rätt häftigt.
Mossebergs AK blev Sveriges bästa klubb
Mossebergs AK:s träningslokal på Guldheden är… mossig. Och pytteliten. Killar och tjejer byter om tillsammans av utrymmesskäl. Utrustningen var säkert modern vid starten 1962.
Men här blir man bevisligen stark. 2015 blev Mossebergs AK Sveriges bästa klubb på både herr- och damsidan (vann dock inte lag-SM) och framgångarna har avlöst varandra genom åren.
– Det är väldigt bra här och det gör mycket att vi är så pass många som är duktiga. Hade man stått själv och lyft hade det varit svårare. Det spelar ingen roll vilken nivå man är på utan alla peppar varandra.
Handboll och friidrott (sprint och spjut) var det som gällde under uppväxten i Kungsbacka. 2009 åkte hon till Guldheden för att få lite kompletteringsträning. Hon fick mersmak och 2013 inledde hon en helhjärtad satsning mot världseliten.
– Det har verkligen gett resultat. Jag har alltid varit ganska stark och jag är snabb och explosiv. Men det är mycket teknik i lyften så det finns alltid någon detalj att förbättra.
Hon tränar fem till nio pass i veckan, och det kortsiktiga målet är EM i Norge i april och det långsiktiga OS i Japan 2020. Men det finns en chans att hon representerar Sverige i OS i Rio de Janeiro i sommar.
– Jag hoppas på en medalj i EM. OS redan nu hade varit en bonus, men det är ingen omöjlighet. 2020 är absolut möjligt, det tror jag verkligen. Gissningsvis behöver jag ta cirka 20 kilo till sammanlagt. Jag har ännu inte fått ut allt i både ryck och stöt på samma tävling.
Angelica Roos pluggar på masternivå
Intresset för tyngdlyftning har ökat markant de senaste åren, framför allt bland tjejer. Träningsformen Crossfit är en förklaring, ett förändrat kvinnoideal ett annat.
– Det är jättestor skillnad. I början fick jag nästan alltid förklara vad det här var för en sport. Nu kan nästan alla referera till det. Sedan har det kanske blivit mer okej att vara stark också. Många tjejer har inte velat bygga så mycket muskler. Men se på mig, det är inte så farligt att vara stark utan ganska nice.
Vill killarna bryta arm med dig på krogen?
– Ja, om någon känner igen mig eller om jag säger att jag håller på med tyngdlyftning. Antingen armbrytning eller så säger de ”Då kan du ju lyfta mig, jag väger bara 90 kilo”. Men jag gör inget av det. De kan få vara starkare i armbrytning.
Angelica Roos pluggar förvaltningsekonomi på masternivå och har en och en halv termin kvar. Det är ett måste att göra något vid sidan av tyngdlyftningen, för sporten är en minusaffär.
– Men det är väldigt roligt och det är därför jag håller på. Och så länge det är roligt och utvecklande kör jag på.
Hur ser dina kostvanor ut?
– Jag äter ren och enkel mat och lagar från grunden. Det är inte så avancerat. Folk säger att jag äter mycket. Vi var tre svenska tjejer på VM i höstas, och jag var den som åt mest trots att jag tävlade i den lättaste klassen. Jag gillar att äta, men man ska inte bygga volym som väger jättemycket. Man kan vara explosiv och stark ändå.
