Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Blåvitt-hjälten har avlidit – blev 74 år

Björn Eriksson. Foto: SVEN ÅSBERG / DN
Björn Eriksson med förbundskaptenen Orvar Bergmark. Foto: BERTIL STILLING
Björn Eriksson, tvåa från höger på den nedre raden, har somnat in. Foto: Carl Erik Sundström
Glenn Schiller, Jerry Karlsson, Björn Eriksson och Reine Olausson. Foto: JAN WIRIDÉN

Björn Eriksson, en av IFK Göteborgs guldhjältar 1969, har gått bort.

Han var en av de som gjort flest matcher i klubben och spelade dessutom i två landskamper.

– Björn betydde väldigt mycket för oss 1969. Han löste mycket med sin snabbhet, säger Bertil ”Bebben” Johansson, Blåvitt-legendaren som tränade guldlaget.

I slutet av januari i år gick mittfältsgeneralen Göran ”Pisa” Nicklasson bort vid 75 års ålder.

I tisdags avled Björn Eriksson, som var lika viktig i försvaret som ”Pisa” på mittfältet i guldlaget, efter en tids sjukdom.

Han blev 74 år.

Björn Eriksson var under sina tolv säsonger (1965–1976) i Blåvitt mittback, men när han kom från moderklubben Kullen var han snabb och målfarlig center.

– Björn var görsnabb. Det var ingen risk att någon skulle springa ifrån honom i löpningar, säger ”Bebben” Johansson, som både spelade tillsammans med och senare tränade Eriksson. 

Björn Eriksson firar en seger mot Elfsborg i division två, motsvarande dagens superettan, 1972. Foto: TOMMY WIBERG

Spelade VM-kval mot Frankrike

Björn Eriksson bildade mittförsvar med lagkaptenen Reine Feldt, som kom till Blåvitt 1965 och avled redan 1986.

– Reine var lugn och passningssäker. Björn hade snabbheten som sin stora styrka, säger ”Bebben”.

Björn Eriksson fick också spela två landskamper. Den första var en träningsmatch mot Östtyskland 1966, den andra VM-kval mot Frankrike 1969.

– Konkurrensen var hård i landslaget, där fanns många bra spelare, säger ”Bebben”.

Bakom Torbjörn Nilsson

Han gjorde 441 A-lagsmatcher i IFK Göteborg. Ligger därmed på en 15:e plats mellan Torbjörn Nilsson och Hjalmar Jonsson.

Av dem var bara 129 i allsvenskan, eftersom Björn Eriksson efter guldet var med åkte och ur allsvenskan 1970.

Resten av karriären tillbringade i dåvarande division två, serien under allsvenskan.

Först 1976 kvalificerade sig Blåvitt för allsvenskan igen. Björn Eriksson var med, men hade lagt av inför den allsvenska comebacken 1977.

Vilka var då hans största ögonblick i karriären?

– SM-guldet naturligtvis och när han fick Kristallkulan av GT 1965. Att få pris som Göteborgs bäste fotbollsspelare var stort för Björn, säger hustrun Everen, som var gift med Björn i 53 år.

– I Björns liv handlade det väldigt mycket om fotboll, det var alltid hans stora intresse.

IFK Göteborgs guldlag 1969, främre raden från vänster: Lars-Erik Arwelin, Reine Feldt, Rolf ”Poffa” Pettersson, Björn Eriksson, Donald Niklasson. Bakre raden: Harry Svensson, Håkan Eklund, Göran ”Pisa” Nicklasson, Reine Almqvist, Kjell-Åke Carlsson och Börje Oskarsson. Foto: Carl Erik Sundström

Spelade gubbfotboll

Hur besviken var han för att det inte blev fler landskamper?

– Inte speciellt. Han tyckte det var roligt att vara med, men sa att han var för kort i rocken för att plats i landslaget. Men han gjorde ju desto fler matcher i IFK istället, säger Everen.

Björn Eriksson var under många år efter karriären med och spelade lördagsfotboll med de andra gubbarna på Kamratgården.

Men höftproblem gjorde att han slutade spela, men han fortsatte att åka till Kamratgården och träffa kompisarna över en fika.

Och han var en ständig gäst på det så kallade gubbdagiset, där massor av tidigare idrottsmän träffas på torsdagarna.

Björn Eriksson sörjs närmast av hustrun Everen och döttrarna Annica och Anna-Carin med familjer.