Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Här är den blåvita guldekvationen"

Joakim Hanäs.

Foto: Anders Ylander

IFK Göteborg–Gif Sundsvall var en märklig fotbollsmatch.

Hemmalaget var lika överlägset i sina prestationstoppar efter ledningsmålen, som de var livrädda och passivt hälstående i perioderna efter gästernas relativt slumpmässiga kvitteringar.

Att ekvationens lösning efter 90 minuter ändå resulterar i att X = 3 poäng, gör att känslan från de senaste allsvenska omgångarna blir allt starkare.

Blåvitt förtjänar kanske inte fullt ut att vinna matcherna just nu, men tar sig ändå allt närmre seriesegern.

Likt ett gäng mästertjuvar "kommer man undan" med guldet...

För det är inte bländande anfallsfotboll som varje vecka håller laget i serieledning, och det är faktiskt inte heller just nu något direkt ramstarkt försvar. Faktum är att man tom saknar både sin bästa forward (Lasse Vibe) och försvarare (Thomas Rogne) från den "blåvita vår" som ligger till grund för tätpositionen.


I stället är det en sanslös förmåga från både tränare Jörgen Lennartsson och spelarna att alltid hitta den enklaste formeln som leder till framgång i varje match, oavsett hur olika ansikten de än må ha - som "gör matten".

Apropå lösningar på ekvationer. I vintras jagade sportchef Mats Gren "den spelskicklige innermittfältaren Mr X". I somras värvade han Mads Albaek, utrustad med extremt fina fötter - till just den positionen. Under gårdagens match blev denne danske "Mr X", med ett mål och en assist, direkt avgörande för att alla tre poäng hamnade hos Grens lag.

X = 3 poäng!


Om vi ändå skall stanna i "matteträsket" så tror jag att Lennartsson & Co på Kamratgården behöver räkna ut lösningen på minst ett av följande "problem" för att till slut stå som vinnare i slutet av säsongen:

■■ De fasta situationerna:

IFK Göteborg gör extremt lite, om ens några mål på hörnor. Faktum är att guldkonkurrenten AIK har bättre utdelning på sina inkast. Samtidigt släpper man just nu in en hel del mål bakåt på fasta situationer. Denna fråga måste givetvis högprioriteras hos Magnus Edlund som ansvarar för detta i tränarstaben.

■■ För få mål från anfallarna:

Ett guldvinnande lag har oftast i alla fall EN forward som är i "mål-zonen" när serien avgörs. De blåvita anfallarna har däremot sett ganska ojämna ut under hela säsongen. Någon måste kliva fram och leverera de enkla men poängvinnande avsluten. Närmast zonen just ligger gårdagens målskytt Mikael Boman.

■■ Den känslomässiga hissen:

Förvisso ett uttryck myntat av förre tränaren Mikael Stahre, dock minst lika aktuellt under nuvarande styre. Det blåvita laget lider, som jag nämnde tidigt i texten, av kraftiga "humörsvängningar" under matcherna. Man måste stoppa de självförtroendedippar som kommer vid nästan varje baklängesmål eller motgång, speciellt i de tuffa bortamatcherna som väntar i Stockholm.


Jag tror som sagt att nyckeln till den blåvita "guldekvationen" ligger i att lösa minst en av ovanstående frågor. Jag hoppas och jag tror även att Lennartssons "Class of 2015" kommer att stå som slutsegrare i allsvenskan.

Vilken eller vilka av pusselbitarna man till slut får ordning på?

You do the math...


Joakim Hanäs, BBpodd

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!