I gräset syns nu bara spår av den våldsamma frontalkrocken. De två inblandade bilarna blev helt demolerade.
Alla som satt i dem – en man och två unga kvinnor – omkom.
Adelia Kalnaes blickar ut över de leriga spåren.
– Det vänder sig i magen av att se det, säger hon.
Vännerna kramar om henne, de är här som stöd. Sällskapet är bara några av de som på söndagskvällen tog sig till olycksplatsen för att hedra de omkomna med ett ljus eller en blomsterbukett.
”Det känns så overkligt”
Simon Wahl väcktes på morgonen av sin mamma, som hört om olyckan och ville försäkra sig om att inget hade hänt honom.
Senare fick han veta att en tidigare kollega omkommit i krocken.
– Det är tufft, det känns så overkligt. Ena dagen är de här, nästa bara borta, säger han.
Att komma till platsen där det hände är också svårt.
– Det var väldigt jobbigt att åka den här vägen nu. När jag ska till Torsby igen tar jag nog den andra vägen, säger han.
En granne kommer förbi. Hon hörde den kraftiga smällen men förstod inte vad det var förrän senare.
Trafiken dånar förbi medan vi står i vägrenen. Just här är det en lång raksträcka. Hastigheten är 90 kilometer i timmen, men många kör för fort, berättar grannen.
– Man får mycket möten här, så det är lite läskigt, säger hon.
Vännen: ”Var världens snällaste”
Borta från parkeringsfickan kommer Mikael Persson gående, med en marschall och en rosenbukett i händerna.
– Vad tragiskt. Det är hemskt, säger han när lågan har tänts.
Han kände den förolyckade mannen sedan länge.
– Världens snällaste person, säger han om sin vän.
Liksom alla andra som kommer hit under kvällen har Mikael Persson svårt att greppa vad som har hänt.
I nuläget finns det heller inga svar – polisen vet inte vad som har orsakat olyckan.
– Vi vet inte hur olyckan har gått till ännu, men det handlar om en ren frontalsmäll, säger Lars Hedelin, polisens presstalesperson.
Det finns ingen misstanke om brott.
Posom-grupperna i både Sunne och Torsby har under dagen arbetat för att stötta de anhöriga. Ett krisarbete som kommer att fortsätta.
– Vi släpper inte situationen och inte heller människorna. Vi måste finnas där för dem, säger Hans-Viktor Krolovitsch, kyrkoherde i Sunne pastorat.
