Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Siinto, 67, byggde ett tiggarläger på tomten

I fem år har Papa Siinto, Siinto Hämäläinen, upplåtit sin tomt åt tiggarna i Borås. Nu har kommunen sagt sitt. Foto: NORA LOREK
Efter fem år ordnar Papa Siinto, Siinto Hämäläinen, med biljetter åt tiggarna i Borås, för återresan till Rumänien. Foto: NORA LOREK
"På sätt och vis en lättnad", säger Siinto Hämäläinen om Borås kommuns beslut. Foto: NORA LOREK
I fem år har Papa Siinto, Siinto Hämäläinen, upplåtit sin tomt åt tiggarna i Borås. Nu har kommunen sagt sitt. Foto: NORA LOREK
I fem år har Papa Siinto, Siinto Hämäläinen, upplåtit sin tomt åt tiggarna i Borås. Nu har kommunen sagt sitt. Foto: NORA LOREK
"På sätt och vis en lättnad", säger Siinto Hämäläinen om Borås kommuns beslut. Foto: NORA LOREK
"På sätt och vis en lättnad", säger Siinto Hämäläinen om Borås kommuns beslut. Foto: NORA LOREK
"Jag gjorde det bästa av situationen", säger Siinto Hämäläinen om Borås kommuns beslut. Foto: NORA LOREK
Foto: NORA LOREK
Foto: NORA LOREK
Foto: NORA LOREK
1 / 12

"Papa Siinto" kallas han av tiggarna.

Men frågan om Siinto Hämäläinens gästfrihet har splittrat Borås i snart fem år. 

I förra veckan satte kommunen ner foten.

Nu måste tiggarna packa ihop sina tillhörigheter, tömma husvagnar och skjul, och lämna hans trädgård.

– På sätt och vis är det en lättnad, säger Papa Siinto.

För det skulle ju aldrig bli så stort. 

Den första familjen, ett par i 35-årsåldern och deras två små barn, flyttade in i en liten svartmålad trästuga på Siintos tomt strax före sommaren 2013.

Siinto plockade bokstavligen upp dem från gatan. Mannen tiggde vid Borås stora köpcentrum Knalleland, hans fru på en av många andra platser i staden där tiggare börjat dyka upp den våren. 

– Jag kunde inte bara gå förbi dem på gatan, säger Siinto Hämäläinen, 67, med sin korthuggna finska brytning.

– Det var första gången jag såg en utländsk tiggare i Borås, som förnedrade sig så att han nästan låg på marken och böjde sig ner som för att visa: ”jag är så eländig, hjälp mig”.

När andra gick förbi tiggarnas läger, mitt i centrala Borås, valde Siinto att hjälpa. 

"Papa Siinto", bokar biljetter åt tiggarna tillbaka till Rumänien efter Borås kommuns beslut. Foto: NORA LOREK

Fler och fler dök upp

Han bjöd hem familjen till stugan på tomten hemma i Bredared, strax utanför Borås. 

Stugan stod ju ändå tom. 

– Jag trodde aldrig att det skulle bli fler än några stycken i stugan, säger han i dag.

Men snart dök fler av tiggarna upp hemma hos Siinto. 

Tiggarnas läger i Borås stadspark stängdes och kommunen chartrade en buss för att köra hem dem till Rumänien.

Men de kom tillbaka. 

Denna gång dök de upp hemma hos Siinto i Bredared.

Till slut delade 27, eller kanske 28, personer på den lilla stugans 24 kvadratmeter.

Då ställdes de första husvagnarna upp i Siintos trädgård. Några övernattade i lekstugan, någon sov i en bil och andra började bygga enkla hyddor eller skjul i trä och presenning.

Foto: NORA LOREK

"Vill egentligen inte hjälpa"

– Jag försöker inte vara någon speciell, säger Siinto när han visar oss runt bland husvagnar och skjul medan regnet gör delar av det som en gång var hans trädgård till en hal lervälling.

De enkla bostäderna är tomma. Någon är körd till sin arbetsplats, andra har körts av Siinto in till Borås för att tigga.

– Jag vill egentligen inte vara med och hjälpa till, men när de kommer och ber mig; "kan inte du hjälpa mig med det här", "kan inte du köra oss dit", så måste man ju hjälpa till.

Siinto byggde ett utedass på tomten. Anlade en brunn för vattenförsörjningen. En avloppsbrunn för utedasset.

Hjälpte och stöttade.

Den pensionerade distriktssköterskan Siinto Hämäläinen hade blivit "Papa Siinto”.

Tiggarna avhystes från Stadsparken i centrala Borås. Nu måste Siinto stänga verksamheten. "Ett svartbygge", säger samhällsbyggnadschefen Rita Johansson. Foto: Borås stad/Robin Aron

Men nu är det bara några veckor kvar till det att skjulen, skräpet och husvagnsvraken ska städas bort.

– Det är ett svartbygge om man ska använda det ordet, säger Rita Johansson, samhällsbyggnadschef i Borås. 

– Han har fyra veckor på sig som fastighetsägare, att ställa i ordning på tomten så som vi sagt. 

Gav morfin till döende

Siinto Hämäläinen är en man av få ord som gärna går sin egen väg.

För lite mer än tio år sedan skrev Borås tidning om fenomenet med "Afrikaförråden" på stadens sjukhus. Anställda inom hemsjukvården samlade i hemlighet på sig avlidna patienters mediciner för att snabbare och smidigare kunna hjälpa och lindra akut – utan att, som reglementet sa, gå via läkare och recept på apotek.

Siinto Hämäläinen, var ensam om att öppet försvara upplägget mot krångliga och tidsödande rutiner.

Några år senare: Siinto anmäldes till Socialstyrelsen efter att på eget bevåg ha fyllt en spruta med morfin och gett en döende patient smärtlindring, efter att den döendes anhöriga bönat och bett. 

– Jag gjorde det bästa av situationen, sa Siinto senare.

Socialstyrelsen friade. Men kommunen försökte flytta på honom. 

Skjulen saknar bygglov och måste nu rivas, enligt kommunen. Foto: NORA LOREK

I dag är han pensionär. Huset han och hustrun bor i har han byggt själv. Med solfångare, en stor vedspis och vatten på tomten för att inte tvingas vara beroende av någon.

Och Siinto gör fortfarande, enligt honom själv, det bästa av situationen.

– Om jag inte ställer upp, vem gör det då? Ska de bo under broarna i Borås?

Och katt och råtta-leken med kommunen har fortsatt. 

En natt i oktober brann två av husvagnarna på Siintos tomt. En dödsfälla, enligt räddningstjänsten. Foto: Siinto Hämäläinen/Nora Lorek

• Våren 2015 hotade Miljöförvaltningen med böter om han inte städade upp på tomten. En anonym anmälan hade kommit in till kommunen. 

• I oktober i år hände det som många varnat för: en brand startade i en av husvagnarna, troligen orsakad av en av många egentillverkade eldstäderna som hållit tiggarna varma. 

– De är inte i närheten av att uppfylla någon brandskyddsregel, sa brandingenjören Joakim Mattsson till Nyhetsbyrån Siren efter att brandutredningen blivit klar och konstaterade att det bara var en tillfällighet att ingen kom till skada.

• Och så nu i förra veckan beslutade en enig Byggnadsnämnd, från vänsterpartister till sverigedemokrater, att allt måste bort inom fyra veckor.

Foto: NORA LOREK

 

Anmälan om brandfara

Siinto slår sig ner vid pianot, ber om ursäkt för sin sångröst och börjar sedan sjunga. 

Den uppslagna pärmen framför honom är fylld med egenkomponerade psalmer. 

Han är själv djupt troende, berättar att han i unga år studerade teologi och hade planer på att läsa till något uppdrag inom kyrkan. 

I dag har han svårt att förstå kyrkorna.

– Jag kan inte förstå att man har gudstjänster men inte kan göra någonting praktiskt, säger han. 

– Jag tror att det är mer religiöst att hjälpa de som bor här, hjälpa dem och köra till bussen under söndagarna, än att gå till kyrkan själv och sitta där.

Från pianot har Siinto uppsikt över platsen där de två husvagnarna blev lågornas rov tidigare under hösten. De svedda grenarna på en av de höga granarna vittnar om hur högt lågorna reste sig den natten.

En livsfara för de som bodde i lägret, enligt Räddningstjänsten. 

Den man som under anonymitet anmälde Siintos svartbygge till kommunen säger att branden gav honom rätt. Han upplevde situationen på lägret som både farlig och ovärdig. 

– Det känns inte som att detta är lösningen, säger han. 

– Det är jättesynd om dem men så här kan det inte vara. De höll på att elda varje kväll, mycket plast och skräp och sådana grejer. Det var mycket som inte stod rätt till, säger anmälaren och menar att Siintos gästfrihet har blivit en enkel lösning för kommunen.

Att Papa Siinto snarare förlänger misären framför bättre mer hållbara och säkra lösningar.  

– Man skulle kunna säga på samma sätt om man gav vatten till de som var på väg till koncentrationslägren, att man fördröjde deras lidande. Men om vi försöker hjälpa dem ner till Rumänien så fort som möjligt, vad har de där att leva av?, säger Siinto

Hur ser du på ditt eget ansvar för branden, att människor du ordnat boende åt kunde ha råkat riktigt illa ut?

– Det har jag hört många gånger att det är på mitt ansvar. Det är en balansgång. Ska jag vara så mån om mitt ansvar att de inte kan få bo här någonstans?

"Skuldbreven" sitter upptejpade på dörrkarmarna i Siintos villa. Foto: NORA LOREK

I en dörröppning inne i Siintos villa sitter mängder av papperslappar upptejpade. Alla med ett handskrivet namn och sedan flera rader med siffror. 100, 200, 1 000.

Pengar han lånat ut till de som bott på tomten under åren.

Han säger själv att han aldrig tagit betalt av de som bott hos honom, däremot har han lånat ut desto mer.

Hur mycket har han tappat räkningen på, eller kanske inte velat hålla koll på.

– Jag vågar inte räkna efter egentligen, så jag vet inte. Det är så hopplöst. Jag har tänkt ändå att jag har det jag behöver, säger han och går igenom lapparna. 

Kan du inte känna att du blir lurad?

– I vissa fall. Men oftast vet jag att de inte kommer kunna betala tillbaka eller att det är osannolikt att de ska kunna betala. Men jag hoppas ju.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!