Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sara åker till Syrien – vill hjälpa IS-drabbade

Sara Doski klarade inte av att sitta hemma i tv-soffan medan kriget bara pågår i Syrien. Därför bestämde hon sig för att åka till Syrien för att hjälpa till. Foto: Privat
Nu vill hon ägna hela sitt liv åt att hjälpa till. I dagarna ska hon skicka ner 200 kilo kläder som hon samlat ihop på flera håll i Falköping. Foto: Privat

Framför tv:n såg barnmorskan Sara Doski hur barnen i krigets Syrien led. Hur de förlorade sina föräldrar och förpassades till flyktingläger i misär.

Men det är svårt att hjälpa till från tv-soffan – så hon åkte ner.

– Mitt hjärta brinner när jag ser dem. Jag måste hjälpa dem, säger hon.

Miljontals människor har tvingats fly för sina liv, långt bort från sina hem. Från sina länder. Terrorn från Islamiska Staten, IS, har slagit hårt mot minoriteterna i Irak och Syrien, och i den syriska staden Kobane har det utförts en massaker på den kurdiska befolkningen.

Alltsammans kablas ut i all världens nyhetsrapportering. Hemma i Falköping nådde den Sara Doski, 54. Hon kunde inte hålla tillbaka tårarna framför tv-skärmen och en dag tog det stopp.

– Jag gråter när jag ser hur de lider. Jag orkade inte kontrollera mig, jag bara grät och skrek rakt ut. Min man frågade "varför skriker du?", och jag svarade att jag inte orkar stanna här utan att göra något, berättar Sara Doski.

Hon har tidigare intervjuats i Falköpings Tidning, där hon också berättar att familjen stödde hennes beslut att åka ner.

För, det var precis vad hon bestämde sig för att göra.

– I mitt hemland, Irak, jobbade jag som barnmorska. Jag jobbade på en barnmorskeavdelning och även som sjuksköterska. Behovet av hjälp där nere är jättestort och jag kände att jag kunde hjälpa till, berättar Sara.

Föräldralösa barn

FN:s flyktingorgan UNHCR beskriver på sin hemsida situationen i Syrien som "världens största kris". Miljontals människor är på flykt och i Sara Doskis fall fick hon kontakt med ett flyktingläger som hon kunde åka till.

Genom att landa i Irak, via Turkiet, tog hon sig ner till läger i staden Bajid Kandala och Kobane. Där möttes hon av undernärda barn som mår både fysiskt och psykiskt dåligt.

– Där fanns över 450 barn utan föräldrar. De har blivit föräldralösa. Papporna är mördade och mammorna i många fall kidnappade. Det är också många gamla och kvinnor som finns där och de behöver hjälp med förlossningar och krigsskador.

Var själv på flykt

Sara Doski vet hur det är att vara på flykt. Att inte veta hur morgondagen kommer att se ut. Om den ens kommer.

Hur det är att fly för sitt liv, se sina barn sväva mellan liv och död och se familjen splittras.

Hon vet. Hon flydde själv till Sverige för 30 år sedan.

– Jag kommer ihåg känslan. Vi flydde upp i bergen och gifte oss, jag och min man, födde två barn där och levde där. Jag vet vad de här människorna går igenom och jag kan kriget.

– Vi har varit på flykt och har haft samma problem. Jag stöder henne i allt detta. Det behövs, säger Saras make, Ahmed Akrawi.

Är du inte rädd när du åker ner nu?

– Nej, jag är inte alls rädd. Varför ska man vara rädd? Det är massa gamla och barn som drabbats av kriget och jag tänker inte på mitt eget liv när jag åker ner dit. Jag tänker på dem som är där. Mitt hjärta brinner när jag ser dem, säger Sara.

Efter det första besöket lärde hon känna många av dem som bor i flyktinglägren. Många barn där nere kallar Sara för mamma. De har själva mist sina föräldrar och Sara hoppas kunna ge dem det allra nödvändigaste - men också lite livskvalitet.

I de stunder där hoppet ännu finns, kan man nämligen få plats med det.

– Jag har bestämt mig för att ägna mitt liv åt att hjälpa de gamla och barnen där nere. De är så fattiga, och det är så viktigt att de får hjälp. Och jag tänker inte åka ner med tomma händer till Syrien och Irak. Jag hoppas kunna samla ihop pengar och barnen har sagt att de vill ha pennor och böcker så att vi kan läsa och skriva. Jag har lovat att jag ska ta med det, berättar Sara som i dagarna också ska skicka ner 200 kilo kläder som hon samlat ihop.

Och hon har fått hjälp från flera håll inom Falköping. Både med kläder och pengar till förnödenheter som hon kan ta med sig. Att hon har familjens fulla stöd för att åka ner, känns också skönt säger hon.

– Det är många som hjälper till och jag hoppas att ännu fler ska göra det. Det behövs verkligen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!