29-åriga Sandra Skiljo, från Göteborg, födde sitt första barn, Leah, för ett och ett halvt år sedan. Hon och sambon Gabriel var överlyckliga, och de började planera sitt bröllop strax därefter.
Men precis när familjelivet skulle dra i gång på riktigt kom cancerbeskedet som förändrade allting.
– Mammarollen las på is, vissa dagar orkade jag inte ens ta hand om mitt eget barn, berättar Sandra.
"Läkaren bad mig ta med en anhörig"
Efter en lyckad graviditet och förlossning hade Sandra en bra magkänsla när hon gick till barnmorskan för en återkontroll och cellprovtagning.
Ett par månader senare fick hon resultatet.
– Jag fick hem ett brev där det stod att jag hade cellförändringar. Men jag oroade mig inte så mycket, flera av mina vänner har haft det, berättar Sandra.
Flertalet undersökningar gjordes därefter och i juni 2017, efter en lång väntan, kom det slutgiltiga beskedet.
– Läkaren ringde och bad mig ta med en anhörig till sjukhuset. Då fattade jag att någonting var väldigt fel.
Hamnade i klimakteriet
Sandra hade drabbats av livmoderhalscancer. En analys av tumören visade att sjukdomen var aggressiv – och den nyblivna mamman behövde opereras.
– Hela min värld rasade. Min dotter var bara nio månader gammal. Jag tvingades vara mamma, cancerpatient och sambo på samma gång.
Eftersom cancern visade spridning fick Sandra även genomgå strålning och cellgifter. Efterbehandlingarna gjorde att hon hamnade i klimakteriet – trots sin unga ålder.
– Jag kan inte längre få biologiska barn. Det är något jag har kämpat med att acceptera och gå vidare ifrån, att jag inte kommer att kunna ge Leah ett biologiskt syskon.
"Möjligheten togs ifrån mig"
Enligt Sandra själv sa hon läkarna flera gånger att hon ville plocka ut ägg innan det var för sent. Men hennes vädjan föll mellan stolarna.
– Alla säger att jag ska vara glad att jag har fått ett barn, men det känns inte rättvist. Möjligheten att skaffa fler biologiska barn togs ifrån mig.
Infertiliteten har påverkat Sandra väldigt mycket psykiskt.
– Som kvinna känner man sig sämre. Min sambo kan ju få fler barn, men inte jag. Man känner sig misslyckad.
Uppmaningen till andra
I dag är Sandra färdigbehandlad, och går i terapi för att bearbeta allt som har hänt det senaste året.
– Jag har börjat känna mig som Sandra igen. Nu försöker jag fokusera på småbarnstiden med Leah, jag kommer kanske inte få uppleva det igen.
I framtiden vill hon samla in pengar till sjuka barn, något hon började göra under sjukdomstiden, samt sprida kunskap om livmoderhalscancer genom att berätta sin historia.
– Det är så viktigt att gå på cellprovtagningarna, även om man inte upplever några symptom.
