Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sandra, 25, kliade sig – då upptäckte hon sjukdomen

"Jag fick ont i magen", berättar Sandra, 25, om samtalet.
Nu berättar hon om cancern.Foto: Privat

När Sandra Altun, 25, skulle klia sig på bröstet upptäckte hon en knöl.

Nu berättar hon om den långa kampen mot cancern – och om sin svåra ångest inför att de framtida barnen ska få den ärftliga genen.

– Jag slängde servetterna på golvet och svor åt cancern, berättar Sandra.

I februari tidigare i år befann sig Sandra Altun, 25, i Göteborg med sin fästman för att fira hans födelsedag. 

De besökte ett spa och åt god mat – men när det var dags att lägga sig upptäckte hon något oroväckande, något som Enterprise Magazine var först med att uppmärksamma.

– Jag låg på sängen och kände att det kliade på bröstet. När jag kliade kände jag att det var en knöl. Det var tydligt att det var något där, berättar Sandra och fortsätter:

– Jag fick panik direkt och blev jätterädd. 

"Det var tydligt att det var något där", berättar SandraFoto: Privat

"Jag grät när vi la på"

Sandra berättar att fästmannen hade förlorat sin pappa i cancer bara en månad tidigare, och att oron därmed blev ännu värre.

Efter några plågsamma dagar bestämde sig Sandra för att besöka en läkare på vårdcentralen – som efter undersökning meddelade att en remiss skulle skickas till mammografin. 

När Sandra kom dit tog läkarna bland annat prover i armhålan, vilket gjorde 25-åringen ännu mer orolig.

– Sedan var det bara att vänta till att beskedet kom, minns Sandra, som efter ett tag fick ett samtal om att hon provsvaret var klart och att hon skulle få träffa läkaren.

– Hon rekommenderade att jag skulle ta med mig någon. Jag frågade varför, och då sa de att de säger så till alla, berättar hon och fortsätter:

– Jag fick ont i magen direkt när hon sa så. Jag blev jätteledsen och grät när vi la på. Det kändes som att jag fick beskedet då.

"Jag fick ont i magen", berättar Sandra om samtalet.Foto: Privat

"Blev chockad, arg och ledsen"

När Sandra anlände till läkarna fick hon beskedet att hon hade cancer – nu berättar hon om hur hon reagerade:

– Jag hade bröllop, smekmånad och flytt till Göteborg inplanerat. Jag är ung, 25 år gammal. Vadå cancer?

Sandra fortsätter:

– Jag blev chockad, arg och ledsen. Det var svårt att ta till sig allting.

En halvtimme efter beskedet kom tårarna:

– Jag slängde servetterna på golvet och svor åt cancern. Det var svårt och jobbigt att ta in allting, berättar hon och fortsätter:

– Men jag visste att jag behöver ta in allting för att bli frisk. Det var bara att tuta och köra.

Sandra berättar att hon har flera släktingar som drabbats av bröstcancer, äggstockscancer och leukemi, då de har den ärftliga BRCA1-genen.

Men trots det hade hon svårt att förstå beskedet:

– Allt var fortfarande overkligt. Man har bara hört att det drabbar andra, det var jättesvårt att förstå att det även drabbade mig, berättar hon.

"Jag blev chockad, arg och ledsen", berättar Sandra.Foto: Privat

MER: Ladda ner GT:s nyhetsapp i Iphone & Android.

Cellgiftbehandlingen påbörjas

Dagen efter beskedet åkte Sandra till Linköping för att påbörja sin IVF-behandling – som skulle ta tillvara på hennes ägg om äggstockarna skulle skadas av cellgifterna.

Två veckor senare påbörjades den första cellgiftbehandlingen av totalt 15 stycken.

– Jag drabbades av illamående, trötthet, värk i kroppen och förändrad hy. Jag tappade håret, ögonfransarna, ögonbrynen, och fick torra och sköra slemhinnor. Det var en jobbig tid, berättar Sandra.

Hon fortsätter:

– Det var svårt att se sig själv i spegeln, jag kände inte igen mig själv. Men som tur var hade jag en jättefin peruk. Jag sminkade mig och fortsatte gå ut, jag ville känna mig fin. 

"Jag kände inte igen mig själv", berättar Sandra.Foto: Privat

"Känner oro och ångest"

Efter 15 cellgiftsbehandlingar opererades Sandras bröst bort – men delar av tumören var fortfarande kvar. Efter att bröstet och tumören skickats på analys fick hon reda på att hon behövde gå en efterbehandling för att motverka återfall. Anledningen var bland annat att hon hade den ärftliga genen samt att det fortfarande fanns levande cancerceller i tumören.

I dag har Sandra bara tre behandlingar kvar. Därefter ska hon äta medicin i fyra månader, vilket innebär cellgift i tablettform.

– Sedan ska de operera bort det andra, friska bröstet. Det är i förebyggande syfte, eftersom jag har den här genen.

Hur ser du på framtiden?

– Jag ser fram emot den. Jag har bröllop inplanerat i september. Jag ser fram emot smekmånaden och att flytta till Göteborg från Nässjö, berättar hon och fortsätter:

– Jag ska åtminstone försöka glömma allt och gå vidare, även om jag vet att risken för återfall alltid kommer finnas kvar.

Sandra berättar att hon även löper risk för att få cancer i äggstockarna, på grund av den ärftliga genen.

– I framtiden, när jag har fått mina barn, ska jag operera bort äggstockarna också.

Hon fortsätter:

– Jag känner även ångest och oro över att föra vidare den här genen till mina framtida barn. 

– Livet efter avslutad behandling är en daglig kamp. Det är psykiskt påfrestande. Men jag tar en dag i taget, avslutar Sandra.

 

LÄS OCKSÅ: Mamman hade cancer i fem år – utan att veta om det