Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Samhället riskerar rasa ner i Göta älv

Marie och Olof tillhör de första privatpersoner som har beviljats bidraget för ras- och skredsäkrande åtgärder. Foto: HANNA BRUNLÖF
Torpet har varit i Marie Olssons släkt sedan 1960-talet. Foto: HANNA BRUNLÖF
Sveriges geologiska undersökning (SGI) har gjort en skredriskkartering av Göta älvdalen. Foto: SGI
– Vi har aldrig varit rädda för att huset ska rasa ner i älven, säger Marie Olsson. Foto: HANNA BRUNLÖF

LILLA EDET. Tre stora jordskred har inträffat i Göta älvdalen i modern tid, med omfattande materiell förstörelse och över tio döda som följd.

Klimatförändringarna har ökat risken för ett nytt, stort skred – och i Lilla Edet gör politikerna allt de kan för att uppmärksamma staten på faran som hotar deras hem.

– Det är inte frågan om det kommer ett skred, det är en fråga om när, säger Camilla Waltersson Grönvall (M).

För åtta år sedan bytte Camilla Waltersson Grönvall arbetsplats – från Lilla Edets ljusgula kommunhus till Rosenbad i Stockholm. Men det är alltjämt i Lilla Edet hon har sitt hem, och även om hon numera tillbringar en stor del av sina arbetsveckor i huvudstaden har hon inte glömt sin hembygd. Hon gör vad hon kan för att uppmärksamma rikspolitiken på det hon menar är det den mest angelägna frågan för det lilla samhället, vackert beläget vid Göta älv: Skredrisken.

Så sent som i slutet av november motionerade hon om saken i riksdagen.

Camilla Waltersson Grönvall (M) varnar för fler skred i Göta älvdalen. Foto: Hanna Brunlöf
Kommunhuset i Lilla Edet. Foto: HANNA BRUNLÖF

– Det här en fråga som jag drivit i hur många år som helst, att det utgör en risk för allmänheten. Jag har med mig det från min tid inom kommunpolitiken, men jag är även bekymrad som mor och som boende i Lilla Edet, säger hon.

Från Vänern till Göteborg

Och att Göta älvdalen, som sträcker sig från Vänern i norr till Göteborg i söder, är en av de mest skredkänsliga dalgångarna i Sverige, är känt sedan länge.

För att få en överblick av läget har Statens geotekniska institut (SGI) fått i uppdrag av regeringen att genomföra en skredriskkartering av området. Karteringen pågick mellan 2009 och 2012 och när undersökningen presenterades stod det klart att risken för jordskred är ”betydande” på flera platser i dalgången.

I Lilla Edets kommun är läget särskilt allvarligt.

– Jag tror inte riktigt att alla förstår hur otroligt viktig den här frågan är. Det handlar främst om säkerheten för alla som bor här men också om samhällsekonomi, säger Camilla Waltersson Grönvall.

Mer nederbörd, stigande havsnivåer och ökande vattenflöden riskerar att leda till mer erosion – med fler ras och större skred som följd. Foto: HANNA BRUNLÖF

Och med klimatförändringarna kommer påfrestningarna på den lerrika marken att bli än större. Mer nederbörd, stigande havsnivåer och ökande vattenflöden riskerar att leda till mer erosion – med fler ras och större skred som följd. 

För att möta de nya hot som klimatförändringarna innebär krävs åtgärder. Men trots den nyvunna kunskapen om det allvarliga läget, har sådana länge lyst med sin frånvaro, enligt Waltersson Grönvall.

– Det har varit en stigande frustration hos mig, att de här åren har gått och att det inte har skett, säger hon, och fortsätter:

– Det är inte frågan om det kommer ett skred, det är en fråga om när. Och må det i så fall bara bli materiella kostnader. Vid de allvarligaste skreden längs Göta älv fick vi även betala ett pris i människoliv. Det är så pass allvarligt.

En blick bakåt i historien ger henne rätt.

Över tio döda

"Folkvandring från Göta – samhället övergivet".

Så löd den svarta rubriken på GT:s förstasida, lördagen den 8 juni 1957. Dagen dessförinnan hade ett jordskred svept med sig stora delar av samhällets sulfitfabrik, fem minuters bilfärd från Lilla Edet. 

Inne i tidningen kunde man läsa: ”Överallt mellan murar och vedhögar kokade leran upp, breda och djupa sprickor varnade för områdets farlighet och räddningsmanskapet arbetade som på en vulkan redo för ett nytt utbrott när som helst.”

Tre personer miste livet i katastrofen och den materiella förödelsen var omfattande.

”Som om en jättehand på lek rört om bland anläggningarna”, skrev GT:s utsände reporter.

Efter det stora jordskredet den 7 juni 1957, tecknade GT:s utsände reporter en mörk bild av händelserna i Göta. Foto: Privat
Platsen för Götaraset 1957, så som den ser ut i dag. Foto: HANNA BRUNLÖF

Men Götaraset, som händelsen kom att kallas, var varken det första eller det sista jordskredet i Götaälvdalen som fått ödesdigra konsekvenser. 

År 1950 i Surte, ytterligare några mil söderut från Lilla Edet, blev hundratals familjer hemlösa när tio miljoner ton lera kanade ner mot Göta älv. En person omkom.

20 år efter Götaraset var det dags igen. Ett jordskred i Tuve på Hisingen i Göteborg krävde nio dödsoffer och är en av de värsta naturkatastroferna i Sverige i modern tid.

Men trots de avlösande katastroferna är det först nu, 50 år efter det senaste jätteskredet, som saker och ting har börjat röra på sig på allvar.

”Vårt hus ligger i ett riskområde”

Idyll. 

Det är svårt att hitta ett mer passande ord för att beskriva det gamla rödmålade torpet, ett stenkast från Göta älvs strandbrink. På 1800-talet fanns här en ångbåtsbrygga, och det var också hit som lantbrukare från den östra sidan av älven begav sig för att bli rodda över till Västerlanda på den västra sidan. Fortfarande är älven en viktig farled, och från sitt köksfönster kan Marie och Olof Olsson se stora båtar stäva förbi.

Torpet har varit i Maries släkt sedan 1960-talet, och tanken har hela tiden varit att det så ska förbli.

– Det är mycket jobb, vi hinner knappt med vårt eget hus. Samtidigt vill man ju inte släppa taget om en sådan här plats, säger Marie.

Göta älv är fortfarande en viktig farled, och från sitt köksfönster kan Marie och Olof Olsson se stora båtar åka förbi. Foto: HANNA BRUNLÖF

Men till parets lättnad har deras dotter och hennes sambo nu bestämt sig för att ta över fastigheten och bygga ut torpet något för att kunna använda det som permanentbostad.

”Strandtorpet”, som det kallas, ligger dock inom ett område med förhöjd skredrisk, och för att få bygglov krävs en fördjupad geologisk undersökning. Det är dyrt. Närmare 200 000 kronor kostar det. 

– Men det känns bra att få det gjort. Vi vet att vårt hus ligger inom ett riskområde, och som markägare har man ju ett ansvar för att inte utlösa ett skred, säger Marie.

Olof nickar instämmande. Både han och Marie har tydliga minnesbilder av Tuveraset 1977 och vet vad ett skred kan få för konsekvenser.

– Vi bodde på Hisingen då. Jag körde förbi Tuve bara en kvart före raset, på väg hem från jobbet. Där dog ju människor, säger Olof.

Olof och Marie Olsson minns Tuveraset tydligt, mer än 40 år efter katastrofen. Foto: HANNA BRUNLÖF
Med hjälp av Lilla Edets kommun har paret Olsson sökt och beviljats pengar av SGI för ras- och skredsäkrande åtgärder. Foto: HANNA BRUNLÖF

För egen del är de dock inte oroliga.

– Vi har aldrig varit rädda för att huset ska rasa ner i älven. Det står stadigt, vi har inte märkt av någonting. Men sen får vi se vad undersökningen visar, säger Marie, och fortsätter: 

– Det är klart att det är tråkigt att det kostar en massa pengar, men vi behöver ju inte betala hela summan själva.

Sedan ett drygt halvår tillbaka kan staten bekosta 70 procent av ras- och skredsäkrande åtgärder i Göta älvdalen, och med hjälp av Lilla Edets kommun har paret Olsson sökt och beviljats pengar av SGI.

Det gör Marie och Olof till de första privatpersoner som har beviljats bidraget.

 

LÄS MER: Här räddas Per-Anders, 10, ur rasmassorna

 

En angelägenhet för många 

Att ta ansvar för skredrisken följer med Julia Färjhages ämbete. 

Hon är centerpartistisk ordförande i Lilla Edets kommunstyrelse, och väl insatt i frågan. Kommunens kassakista har en botten, men man gör vad man kan med de medel som står till buds, berättar hon.

Julia Färjhage (C) efterlyser en större vilja till ansvarstagande från statens sida. Foto: HANNA BRUNLÖF

– Vi är en liten kommun med begränsad ekonomi. Vi behöver göra åtgärder för att det inte ska gå skred, men vi tycker inte att det bara är vi som har det ansvaret. Vi lyfter den här frågan gentemot regeringen, och till viss del tycker jag att de har hörsammat oss. Tidigare fick vi betala 40 procent av de åtgärder vi gör, nu har det sänkts till 30 procent, säger hon.

– Det är en förbättring, även om man hade kunnat önska att staten gick in och bekostade alla åtgärder som behövs för att säkra upp. Vi lobbar för det, men det går trögt.

Och att skredrisken inte bara är en fråga för Lilla Edet tycker Julia Färjhage är en självklarhet.

– Om det går ett skred så drabbar det inte bara de privatpersoner som finns i närheten. Det drabbar också alla som tar dricksvatten från Göta älv, vilket är hela Göteborg – 600 000 personer, säger hon.

Frågan är dock komplicerad. Det är inte självklart vem – Sjöfartverket, fastighetsägarna eller kommunen – som har ansvar för vad. Och i vissa fall går olika kommuners intressen på tvärs med varandras.

– I Arvika vill de till exempel öka utflödet ur Vänern, för att slippa bli översvämmade. Och det kan man ju sympatisera med. Samtidigt kan det innebära negativa konsekvenser för andra kommuner längre nedströms, säger Julia Färjhage.

Här inträffade Götaraset 1957. Foto: HANNA BRUNLÖF

Ras i Göta älvdalen

Karin Holmström, som är chef för mark- och exploatering i Lilla Edets kommun, inflikar att risken för ett skred inte är akut. Det visar de fördjupade undersökningar som man låtit göra efter SGI:s kartering. Åtgärder vidtas kontinuerligt och det finns ingen anledning för medborgarna att känna sig rädda, menar hon.

– Vi har en prioriteringslista som vi betar av allteftersom. Kommunens reningsverk i Hjärtum står högt upp på den listan, säger Karin Holmström.

Med kvicklera i marken kan ett skred snabbt förvandla marken till en rinnande sörja, ”som filmjölk”. Det berättar Karin Holmström, chef för mark- och exploatering i Lilla Edets kommun. Foto: HANNA BRUNLÖF

Sannolikheten för ett skred bedöms här som påtaglig, och att det finns kvicklera i området ökar risken för ett större skred.

– Om det av någon anledning skulle bli erosion vid älven och det börjar gå ett skred, kan det i sin tur leda till ett bakåtskred. Och finns det kvicklera där så kan marken snabbt bli rinnande, som filmjölk, säger Karin Holmström.

Camilla Waltersson Grönvall ser ljust på framtiden. Flera stora och viktiga steg har tagits i arbetet med att förhindra skred, menar hon. Men hon höjer samtidigt ett varningens finger.

– Vi har en helt annan kunskap nu jämfört med för 60, 70 år sedan. Men om vi inte agerar på den informationen, tror jag att domen skulle bli hård om det sedan hände något. Surteraset, Götaraset och Tuveraset visade på vilka krafter som finns i Göta älvdalen.