I slutet av maj 2015 går den unga flickan från Västsverige, då 15 år gammal, ombord på ett tåg tillsammans med sin pojkvän. Pojkvännen, en flera år äldre man från Marocko, har övertygat henne om att följa med till krigets Syrien. Paret blir internationellt efterlysta - hon som saknad, han för människorov - men lyckas efter en krokig resa genom Europa nå sin slutdestination.
Han ansluter sig till Islamiska staten och när den svenska flickan inser vilken verklighet som råder i det självutropade kalifatet sitter hon redan fast i terrorsektens klor.
Via lånade mobiltelefoner och internetkaféer kan flickan hålla sporadisk kontakt med sin familj. Föräldrarna vädjar om hjälp till alla som vill lyssna, men från myndighetshåll händer inget.
– UD sa att så länge vi försöker hjälpa henne i Syrien så får vi göra det helt och hållet på egen hand, eftersom det inte finns någon i Sverige som kan göra något för att hjälpa vår dotter, berättar pappan som nu för första gången efter fritagningen berättar om de svåra månaderna som familjen genomled.
– Det går inte ens beskriva i ord hur fruktansvärt det är. Och hopplösheten när man febrilt ber om hjälp och den inte finns. Det är som att hon är levande död. Man bara väntar på ett besked om att “nu är det slut”.
I Västsverige
Sedan fritagningen och återkomsten till Sverige har familjen varit reserverad gentemot medierna. När Expressen träffar dem i ett hus i skogen i Västsverige så svarar de gärna på frågor, men är noga med att poängtera att de inte är redo att berätta hela sin historia ännu.
– Det finns mycket kring hela händelsen som vi har bestämt oss för att hålla för oss själva i nuläget. Det får komma längre fram, säger mamman.
Vid samma tidpunkt som flickan, men på andra sidan frontlinjen i norra Syrien, finns svenske Jesper Söder. Han har lämnat hemstaden Trollhättan och anslutit till den kurdiska YPG-milisen för att strida mot IS.
Nu framkommer helt nya detaljer om hur familjens säpokontakt i hemlighet gav Jesper Söder i uppdrag att, tillsammans med sina stridskamrater i kurdiska YPG, hjälpa till vid en fritagning av flickan.
– Jag fick ett telefonsamtal från kontakten som förklarade i allmänhet vad det handlade om, säger Jesper Söder.
Det var inte första gången de pratade. Några veckor tidigare hade samma säkerhetspolis förhört Söder i samband med ett hembesök till Sverige.
Uppdrag: hjälpa till
Telefonsamtalet följdes upp av ett möte på ett köpcentrum där Söder fick full insyn i flickans fall, samt ett uppdrag att hjälpa till med hennes fritagning.
– Mitt uppdrag var att ta hem den här flickan på alla sätt jag kunde, med mina kontakter.
Mötet finns beskrivet i ”När världen tittade bort”, en kommande bok där Söder, med hjälp av TV4-journalisten Johan Fredriksson, självbiografiskt skildrar sin tid i Syrien. I boken har säpomedarbetaren det fingerade namnet Katarina.
"'Kom, vi tar en sväng runt. Måste bara checka att ingen nyfiken har tagit rygg på oss.' Katarina strosar runt. Vi går in i ett par butiker. Vänder snabbt. Byter riktning. Tar en extra sväng runt halva shoppingcentret. Katarina muttrar. Verkar nöjd. Ingen tycks skugga oss. Jag tänker: Fan – det här är ju som på film!”
”Ja jag vill alltså fråga dig om du är beredd att hjälpa till i det här bekymmersamma fallet med den gravida flickan. Är det något du bedömer dig ha kapacitet att hantera?”
”Vi är mycket tacksamma för det du kan bidra med. Svenska myndigheter är rätt så hjälplösa i det här läget”.
”Men det är en sak du måste förstå. Det här är inget formellt uppdrag. Du får ingen lön eller något dokument som visar att du agerar å våra vägnar. Det kan vi inte ge dig. Skulle det komma ut så…Ja, jag antar att du förstår.”
Vid tidpunkten var händelsen flitigt rapporterad i svenska medier. Bilden som UD etablerade utåt var att möjligheten till stöd var begränsad med anledning av det rådande kaoset i regionen.
Hemlig plan
Men i hemlighet ritades en plan upp. De styrande i Kobaneprovinsen, YPG och dess politiska moderparti PYD, kopplades in och gav ett preliminärt ja till att assistera med flickans fritagning från IS-kontrollerat område.
Skulle ni hjälpa till operativt?
– Ja, givetvis, säger Jesper Söder.
Den nu 16-åriga svenska flickan befann sig i trakterna kring städerna Manbij och Al-Bab, någon mil från floden Eufrat som utgjorde den naturliga gränslinjen mellan kurderna och IS.
En fritagning från städerna hade varit omöjlig, men om hon lyckades rymma skulle en kurdstyrka kunna ta sig in bakom fiendens gränser, möta upp henne och eskortera henne tillbaka till säkerhet. Förberett fanns en utstakad flyktväg som enligt underrättelser skulle vara rensad på minor.
– Allt var klappat och klart. Vi skulle åka till Eufrat med en uppblåsbar gummibåt, sedan paddla över floden på natten eftersom under dagtid så skulle de se oss.
Shiyar Ali, svensk talesperson för PYD, bekräftar att ett fritagningsförsök var förankrat och sanktionerat av de lokala kurdiska myndigheterna.
– Den politiska ledningen i Kobane visste om det, och på den vägen fick vi reda på det också, säger han. Polisens nationella operativa avdelning (NOA), tidigare rikskriminalen, är de som formellt äger ärenden när svenskar är saknade i utlandet. Meddelanden som säpokontakten skickade till Jesper Söder visar att även de var underrättade.
”Jag har pratat med cheferna och Rikskriminalen försöker hjälpa familjen och det är kanske väldigt bra om jag kan koppla ihop dig med Rikskrim, om du vill förstås”, skriver säpokontakten i augusti.
Bestämmer modell för kontakt
Fler meddelanden kommer senare samma dag. Det slutar med att man bestämmer sig för en kontaktmodell:
”Jag har snackat med Rikskrim och vi kör som vi har sagt du och jag och jag har kontakt med Rikskrim”.
Medarbetaren på Säpo blir som en spindel i nätet. All information som familjen får i kontakter med dottern vidarebefordras till Söder, samtidigt som Söders uppgifter går i motsatt riktning med källhänvisning till ”min kontakt”.
– Vi anade att det var Jesper som kontakten pratade med. Men vi visste inte konkret förrän jag själv fick kontakt med Jesper. Då blev det bekräftat att det var han som var där nere och hjälpte till, säger flickans mamma.
Men det informella samarbetet föll inte i god jord hos alla. Plötsligt plockades Säpomedarbetaren bort från hennes fall. När flickans mamma ställer en fråga i mejl får hon svaret att agenten inte längre får ha någon kontakt med familjen.
Ett meddelande till Jesper Söder, där Säkerhetspolisen använder flickans kodord ”kusin”, skvallrar om efterspelet.
”Hej jodå lite problem på jobbet p.g.a. skärmdumpar jag skickade till dig ang min kusin. Jag ska berätta mer när vi ses. Vi får se vad som händer”.
I ett senare meddelande står ”Btw så är jag friad från misstankar”.
I stället etablerades en direktkontakt mellan Jesper Söder och flickans familj. Fritagningen var fortfarande aktuell, men blev aldrig av. Planerna grusades när flickan flyttades till trakterna kring irakiska Mosul.
Möjligheten för svenska myndigheter att hjälpa till var då fortsatt begränsad, och familjen fick börja om genom att knyta nya kontakter i regionen.
Till slut kom genombrottet.
Rymningsförsök
I februari i år, efter åtta månader i fångenskap, hade ett rymningsförsök initierat av familjen lyckats, och flickan kunde flyga hem till Sverige tillsammans med sin nyfödde son som hon kort dessförinnan fött i fångenskap.
Den ursprungliga planen som togs fram av Säpomedarbetaren, familjen och Jesper Söder är något som förblivit hemligt i ett års tid.
Varför väljer du att berätta nu?
– För att jag vill att människor ska veta vad Säpokontakten faktiskt gjorde för familjen och för flickan. Kontakten riskerade sin karriär för att bistå dem med den typ av hjälp som behövdes, men som de nekades av andra. Att vara tyst om det är helt fel enligt min mening.
Även om den planerade fritagningen aldrig blev av så är föräldrarna i dag tacksamma över det informella samarbetet som fanns medan dottern fortfarande var i Syrien.
– När du får febrila rop på hjälp från din egen dotter, och inte har någon som känner till området, så överväger man att ge sig av själv även om man vet att det med största sannolikhet innebär självmord, säger pappan.
– Så länge det samarbetet fanns så hade vi en chans. Det fanns hela tiden ett hopp.
Simon Bynert, pressekreterare, Säpo säger att man inte vill ge några kommentarer
– Jag har ingen information att lämna överhuvudtaget när det gäller de här frågorna. Eventuella ärenden om individer på det sättet är ingenting som vi går in på.
