Roland Utbult har suttit i riksdagen sedan valet 2010 och är bland annat ledamot i kulturutskottet och Kristdemokraternas kultur- och idrottspolitiska talesperson.
Han representerar valkretsen Västra Götalands län västra.
Efter en debatt i riksdagen den 12 mars kände han sig plötsligt ovanligt trött.
– Man kan vara trött efter en debatt men jag var extra trött och det kändes tungt efteråt. Jag kom hem och sjukdomen smög sig på med trötthet, huvudvärk och lite illamående under följande veckor.
”Jag var nära döden”
Han fick sköta sina uppdrag på distans, sen blev han mycket sämre.
– Den 27 mars var det så illa att jag inte kunde dricka ett glas vatten ens en gång och min fru ringde 1177 och de kom och hämtade mig med ambulans. Då sa jag adjö till henne i hallen och de satte i gång med syrgas direkt, säger Roland Utbult.
Han blev inlagd på Karolinska Universitetssjukhus i Stockholm, och där vårdades han under de efterföljande veckorna. Det var tal om att sätta in en respirator.
– Enligt läkarnas rapport så skriver de att jag blev sämre när jag kom in och man talade om respirator och att jag var mycket dålig. Men respirator undslapp jag. Då söver man ner en vecka eller två och man vet inte om man kommer tillbaka, berättar Roland Utbult.
Han kände att han var nära döden – men att tron hjälpte honom.
– Jag var nära döden. Jag har aldrig varit så nära döden men samtidigt kände jag en hoppfullhet. I slutet av mars mobiliserade sig många i hela Norden och bad en bön för mig. Jag tror att detta påverkade min situation. Den första april upplevde jag på förmiddagen och kände mig starkare. Jag ringde min fru och sa att det har vänt nu.
”Man kan dö helt ensam”
Sedan den 1 april har det med små steg blivit bättre och bättre.
– De trappade ner på syrgasbehandlingen och jag blev till slut utskriven den 17 april. Sedan har jag varit utskriven och hoppas börja jobba hemifrån på måndag, säger Roland Utbult.
Situationen har gett honom perspektiv på hur skört livet är.
– Jag känner för de som vårdas och inte får kontakt med sina anhöriga mer än att ringa och smsa. De får ju inte besöka patienten och det gör att man kan dö helt ensam. Och jag känner väldigt starkt för de som drabbas på det sättet. Jag fick återvända till livet från att vara nära döden, säger Roland Utbult och fortsätter:
– I dag har det förändrat och fördjupat mitt engagemang för utsatta människor. Jag var inte förberedd på det här, det bara small till och så låg jag där.
