Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Redarsonen avrättades – troddes vara spion

Den 10 september 1915, klockan 06.00, arkebuserades den göteborgske skeppsredarsonen Ernst Waldemar Melin i Towern, England – dömd för att ha spionerat åt Tyskland. Foto: Skärmdump
I gryningstimmarna den 10 september 1915 fördes Ernst Melin till en skjutbana mellan Martin Towers och Constable Towers, där han arkebuserades. Foto: Skärmdump
Shot in The Tower, skriven av Leonard Sellers, berättar historien om de 11 tyska spioner som arkebuserades i Towern under det första världskriget. Foto: Skärmdump

Han var redararvinge och son till en riksdagsman. Men under första världskriget tog livet en oväntad vändning för göteborgaren Ernst Melin.
Han avrättades av britterna i Towern – avslöjad som tysk spion av en flaska citronjuice.
– Inga av de bevis man kunde framställa pekade på att Melin hade gjort sig förtjänt av ett så hårt straff. Det var inget mindre än ett justitiemord, säger historieläraren och amatörforskaren Anders Tidström.

Ernst Waldemar Melin föddes 1866 i Göteborg, son till Olaf Melin – en framgångsrik skeppsredare och svensk riksdagsman.

I ungdomen bodde Ernst under en tid i både Hamburg och London, innan han vände tillbaka till Göteborg för att börja arbeta på faderns firma, Ångfartygs-aktiebolaget Thule.

Melin ska ha arbetat med stor energi och stort engagemang, och fick belöning för sin flit när fadern utnämnde honom till partner och döpte om företaget till Olaf Melin & Son. Ernst gifte sig med Anna Levisson och paret fick sonen Douglas, som föddes 1895.

Men Ernst Melins liv tog en tragisk vändning. Hans hälsa försämrades drastiskt, samtidigt som han misskötte sitt arbete.

Han kunde inte längre sammanknippas med faderns firma, och betraktades som omöjlig att anställa.

Ödesdiger lunchträff

Innan han alkoholen och drogerna fick grepp om Ernst Melin, ska han arbetat med stor energi och stort engagemang i faderns företag, Ångfartygs-aktiebolaget Thule.

1909–1910 kuskade Ernst Melin runt mellan olika europeiska kurorter – på pappa Olofs bekostnad – för att komma till rätta med sina hälsoproblem. Ernst fick chansen till en nystart när han, återigen tack vare sin far, fick anställning hos en skeppsmäklare i Ryssland.

Men när kriget bröt ut, i augusti 1914, upphörde det mesta av handeln västerut och Melin förlorade jobbet.

Vid det här laget hade fadern tröttnat på sonens ständiga misslyckanden och destruktiva livsstil, och meddelade brevledes att Ernst inte kunde räkna med några pengar från honom framöver.

Ernst reste då till Hamburg, där han bott som ung, för att försöka hitta jobb. Men de flesta av de kontakter och vänner han trodde sig ha där, bodde inte längre kvar. Ett undantag var en svensk bekant vid namn Gerdes, som bjöd in Ernst till vad som skulle visa sig vara en ödesdiger lunchträff.

Med sig till lunchen hade Gerdes en grupp tyskar, som var intresserade av Melins tjänster.

Generös och social

I gryningstimmarna den 10 september 1915 fördes Ernst Melin till en skjutbana mellan Martin Towers och Constable Towers, där han arkebuserades.

– Tyskarna ville att han skulle resa runt till hamnar i England och Skottland för att skaffa underrättelser. Det var krig och man var angelägna om att bilda sig en uppfattning om vilken kapacitet fienden hade, berättar Anders Tidström.

Ernst Melin tackade först nej till erbjudandet, men gav med sig när tyskarna föreslog att han i stället skulle resa på en fjorton dagars lång sonderingstur i London å deras räkning. Hans ekonomiska situation och de hopplösa utsikterna att hitta jobb, gjorde honom desperat.

Ernst fick koder, en guidebok, omkring 30 pund och en snabbkurs i att identifiera krigsfartyg. Den 12 januari 1915 anlände han till London.

Mindre än nio månader senare skulle han vara död – avrättad för spioneri.

Ernst installerade sig på ett pensionat, där han snabbt gjorde sig populär bland de andra gästerna. I senare förhör berättar pensionatets föreståndarinna, Flora Milligan, att han ofta tog med sig gåvor – cigarrer, sötsaker och frukt – och att han var social och trevlig.

Ernst berättade också gärna för den som ville lyssna om vilket under citronjuice gjorde för hans hy, som han hävdade blev irriterad efter rakning. Citronjuice skulle också spela en betydande roll i den polisutredning som Ernst Melin snart nog skulle bli föremål för, men då hade den väldigt lite med hudvård att göra.

Svensk – en bra täckmantel

Ernst Waldemar Melin föddes 1866 i Göteborg, son till Olaf Melin – en framgångsrik skeppsredare och svensk riksdagsman.

Ernst hävdade att han var i stan för att söka jobb, men Flora Milligan tyckte att han gav ett väl avslappnat och tillbakalutat intryck för det.

Och några jobb sökte Ernst Melin inte. I stället samlade han in underrättelser som han vidarebefordrade till sina tyska uppdragsgivare.

Enligt Anders Tidström var uppgifterna dock av det beskedligare slaget, och knappast något som kunde räknas som grovt spioneri:

– Det handlade mest om vilka fartyg som låg i hamn, vilket Melin bland annat verkar ha tagit reda på genom att läsa fartygsnamn på flottisternas sjömansmössor på olika barer.

Efter 14 dagar i London reste Ernst Melin till Holland för att träffa sina tyska uppdragsgivare, men trots hans dittills tveksamma resultat ville de att han skulle återvända till London.

– Kanske hade det att göra med att han var svensk. Att komma från ett neutralt land skulle kunna vara en bra täckmantel för en spion. Men som sådan var Ernst Melin inte något vidare, säger Tidström.

Använde osynlig skrift

I slutet av februari var Melin tillbaka i London, och varje månad mottog han 50 pund i betalning för sina tjänster. Pengarna gav honom ett gott leverne, men transaktionerna och brevkorrespondensen med Ernst tyska kontaktman upptäcktes av den engelska polisen. Ett par postförsändelser från tyskarna nådde heller aldrig Melin, utan stoppades i censuren.

I paketen hittades vad som såg ut att vara harmlösa brev från någon som utgav sig att vara en brorsdotter till Melin. När breven studerades närmre stod det dock klart att det fanns meddelanden skrivna på tyska och engelska mellan raderna med osynlig skrift.

– Fram till arresteringen i juni 1915 skickade han omkring 30 engelska dagstidningar till sin tyska kontakt. Hälften av dem innehöll harmlösa meddelande om olika fartyg som varit på besök i London, berättar Anders Tidström.

Till den osynliga skriften användes citronjuice, som blev synligt först när tidningen hölls över en ljuslåga. När polisen slog till mot Melin, hittade man också en flaska citronjuice i hans rum på pensionatet.

Ernst Melin arresterades och i de inledande förhören hävdade han, vilket han ju tydligt hade berättat för pensionatets gäster och personal, att han använde juicen för sin irriterade hud.

Polisen hade dock överväldigande bevisning, och det dröjde inte länge innan Ernst Melin började erkänna. Men brotten han medgav var inte av den grövre arten. Han förklarade vidare att han gjort vad han gjort eftersom han behövde pengarna, men att han aldrig skickat annat än nonsens till tyskarna.

Skakade hand med sina bödlar

Ernst Melin skakade hand med sina vakter, tackade dem för den vänlighet de hade visat honom under tiden i häktet och ställde sig framför gevärspiporna.

Det var också något som Melins försvarare, George Elliot, tog fasta på, när Ernst senare ställdes inför rätta. Elliot menade att man hade att göra med en hygglig karl som inte gjorde en fluga förnär. Och det han hade levererat till tyskarna var heller inte av något som helst värde. Men det vägrade åklagaren att tro på. Skulle tyskarna – som man hade stor respekt för – betalat dyra pengar för ingenting? Knappast.

Rätten gick på åklagarens linje, och den 8 september 1915 befanns Ernst Waldemar Melin skyldig till samtliga anklagelser som lagts honom till last. Straffet bestämdes till döden genom arkebusering, och Melin fördes till The Casemates, en bombsäker byggnad i Towern.

– Inga av de bevis man kunde framställa pekade på att Melin hade gjort sig förtjänt av ett så hårt straff. Det var inget mindre än ett justitiemord, säger Anders Tidström.

I gryningstimmarna den 10 september 1915 fördes Ernst Melin till en skjutbana mellan Martin Towers och Constable Towers. Enligt de uppgifter som finns ska han ha varit samlad och betett sig som en gentleman.

Ernst Melin skakade hand med sina vakter, tackade dem för den vänlighet de hade visat honom under tiden i häktet och ställde sig framför gevärspiporna

Klockan 06.00 sköts han till döds. Han blev 49 år gammal.

 

*Källor:

Shot in The Tower, Leonard Sellers

http://mindthegap.se/Melin.html

 

Följ GT på Facebook och Twitter – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar!​

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!