”Man känner sig värdelös. Ouppskattad.”

Victoria, 26, har inga vänner: ”Man skäms”

För sju år sedan flyttade Victoria Renebom till en helt ny stad i en helt annan del av landet.

Att hitta nya vänner har varit svårt och i dag lever hon ofrivilligt ensam, utan några direkt nära vänner.

Ensamhet är ett ämne som svenskar ogärna pratar om.

– Man skäms ju, säger nu 26-åriga Victoria Renebom.

Det är hon långtifrån ensam om att göra.

Publicerad 27 dec 2018 kl 09.12

Magont är inte riktigt rätt ord, säger hon.

Men när torsdag blir fredag och sedan spiller över i lördag händer något i kroppen.

Det är helg, men kanske inte på det viset som Victoria Renebom, 26, vill att det ska vara.

Hon flyttade från Dalarna till Borås i december 2011 för att studera och var inställd på en ny kuliss, en ny stad och nya människor.

Men att hitta vänner i sin nya hemstad har varit svårare än Victoria Renebom kunnat förutspå. I dag, sju år senare, har hon inga nära vänner. 

– Det har varit jättesvårt att få nya vänner, nära vänner som man kan ringa och bara säga ”ska vi ses?” eller bara hitta på något. Jag vet inte varför det är så svårt och tufft, för man tänker ju att det är en enkel sak. Men det är inte riktigt så enkelt, säger hon.

Ämnet i korthet

De har vanliga jobb eller går i skolan.

På vänlistan på Facebook eller i kontaktboken i mobilen finns det mängder av namn – men ingen att ringa.

Ensamheten kan vara lika skadlig för hälsan som att röka, och den ser inte alltid ut som man tror.

– Den typiska klienten är en kvinna mellan 20 och 22 år. Hon studerar vid universitet eller yrkeshögskola. Många är oerhört ensamma med sina tankar, säger Robert Nilsson som är teamledare för krisjouren vid Helsingfors mission.

Samtidigt är ämnet tabubelagt.

När bilder på sociala medier helst ska vittna om en perfekt tillvaro lider många i tystnad.

Gruppen unga är nog en högre andel än vad vi vet om som upplever mycket ensamhet. Inte bara social isolering, utan upplevelsen av att vara ensam, inte vara förstådd eller känna sig lik sina kompisar, säger psykologen Anna Bennich.

Victoria Renebom, 26, och Nadja Sjölin, 28, vet hur det känns att ofrivilligt sitta hemma på helgerna.

– Det var ingen som hörde av sig till mig. Jag var väldigt, väldigt ensam, säger Nadja.

När blir det som tydligast?

– På helger eller högtider. Särskilt födelsedagar och sånt. Då är det markant.

Hur känns det i kroppen då?

– Jag får inte ont i magen men jag blir mer deppig, och tänker låga tankar. Jag ser inget kul i det, att ”åh, det är helg!”, utan det är mest ”det är helg, ja då är jag ledig”. Det är oftast så att jag sitter hemma på helger och inte gör så mycket, så det känns väldigt tråkigt. Men samtidigt försöker jag göra det bästa jag kan av situationen. 

 

undefined

Födelsedagar är värst, säger Victoria.

300 000 lever socialt isolerade

Victoria Renebom är däremot inte den enda som känner så.

Hon är en av många svenskar som lever i och med ofrivillig ensamhet. När telefonen inte ringer. Att inte ha några nära vänner, eller en person att kalla sin bästa vän.

Ensamhet är ungefär lika farligt för hälsan som att röka 15 cigaretter om dagen.

11 procent av landets kvinnor och 17 procent av männen säger sig inte ha en nära vän överhuvudtaget, enligt Statistiska centralbyråns rapport om ensamhet från 2015. 

Och enligt Statistiska centralbyråns beräknas närmare 300 000 personer leva socialt isolerade – vilket innebär att de sällan, max en gång i veckan, träffar en vän, bekant eller släkting.

Varför pratar inte fler om det här?

Det undrar Anna Bennich, legitimerad psykolog och författare som är aktuell med en kommande bok om ensamhet.

– Jag tycker att det är något som måste upp på folkhälsokartan i Sverige. Ensamhet är ungefär lika farligt för hälsan som att röka 15 cigaretter om dagen, därför är det konstigt att vi bara kan läsa om tobak, alkohol, kost, motion, stress och sömn på vårdguiden. Varför är det så när det här är ett lika stort problem. Det är en brist i Sverige, säger hon.

undefined

Psykologen Anna Bennich säger att ensamheten är ett folkhälsoproblem.

Foto: Anna Bennich

Att ofrivillig ensamhet kan vara skadligt för människors hälsa är något som uppmärksammats internationellt. Tidigare i år beslutade regeringen i Storbritannien att det skulle satsas 24,5 miljoner pund, cirka 275 miljoner svenska kronor, på att få bukt med just ensamhet i landet.

Men det är få som förstår hur farlig ensamheten är för människor på sikt, menar Anna Bennich.

– På lång sikt blir vi sjuka. Det ökar risken för hjärtkärlsjukdomar, depressivitet, sömnsvårigheter och stroke. Vi känner också mer smärta, man kan se att området i hjärnan som aktiveras vid smärta också aktiveras vid ofrivillig social isolering. Så det är verkligen ett allvarligt problem.

”Det är en känslig punkt”

Att få människor att ställa upp med namn och bild för att berätta om ensamhet är ingen självklarhet.

Man känner sig värdelös. Ouppskattad.

Det finns många fördomar, och ensamhet är ett känsligt, stigmatiserat ämne.

– Det är svårt att hitta andra mer tabubelagda saker än att vara ensam och socialt isolerad. Att vara exkluderad ur en ”flock” och inte ha så många sociala kontakter väcker så otroligt många känslor, inte minst skam, men också skuld hos den person som av olika anledningar hamnat i det tillståndet. Skam är ju en extremt obehaglig känsla och för att undvika den drar man sig oftast undan ännu mer, säger Anna Bennich.

Känslor som Victoria Renebom känner igen sig i.

– Det är klart. Det blir ju en klump i magen av att prata om det. För man skäms ju. Man känner sig… ja, det kanske låter lite starkt, men man känner sig värdelös. Ouppskattad. Det är en känslig punkt, det är det. Men man måste prata om det, säger hon.

Ensamheten bland unga större än många tror

En stor, färsk undersökning om ensamhet har genomförts i Storbritannien under 2018.

55 000 personer svarade på hemskickade frågor.

33 procent av de som svarade uppgav att de känner sig ensamma.

– Det är en ganska hög siffra om man jämför med andra mätningar som brukar ligga på 10-11 procent, säger psykologen Anna Bennich.

Undersökningen i sig har däremot vissa brister, menar Anna Bennich, då människor är mer benägna att svara om de känner igen sig i problemet. Som i det här fallet ensamhet. Därför kan siffran öka något.

Om man däremot bryter ner undersökning och tittar på en specifik åldersgrupp blir det mer intressant, enligt Anna.

– Där blev man ganska förvånade, för det var en jättehög andel i gruppen 16-25 år som uppfattade sig som ensamma, och som dessutom inte har gått till psykologen eller vårdcentralen, eller vänt sig till någon. För att det är så skamset och man vet inte riktigt vad man ska göra. Gruppen unga är nog en högre andel än vad vi vet om som upplever mycket ensamhet. Inte bara social isolering, utan upplevelsen av att vara ensam, inte vara förstådd eller känna sig lik sina kompisar. Det tror jag är jättestort bland unga, säger Anna Bennich och konstaterar:

– Det är ju många unga som upplever sig vara ensamma och jag tycker inte alls att vi belyser det lika mycket.

”Normalt liv” ingen garanti

Victoria Renebom har en i övrigt fungerande vardag bland andra människor. Hon studerar, är politiskt aktiv och åker i väg på utbildningar och annat i andra städer, och snart ska hon även börja arbeta lite.

Utåt sett som vilken ung människa som helst.

Det är när dag blir kväll som skillnaden syns.

– Ja, men absolut. I skolan har man vänner som man umgås med eller sitter med på föreläsningar och sånt. Men man umgås inte med dem på fritiden. Om man frågar så har de inte tid, eller så kan de inte, säger Victoria Renebom.

Det finns så många fördomar om ensamma personer som udda, märkliga och skygga inför andra människor.

Enligt psykologen Anna Bennich är det vanligt att ensamma människor har ett vad många skulle definiera som normalt liv i övrigt.

– Det finns så många fördomar om ensamma personer som udda, märkliga och skygga inför andra människor. Dessa finns så klart och är förskräckliga livsöden i sig när de lämnas utan uppmärksamhet eller hjälp. Men de flesta som är ensamma är inte psykiskt sjuka eller enstöringar som dragit sig undan samhället, säger Anna Bennich.

I sitt yrke möter hon många människor som till och med föredrar att jobba framför att vara lediga.

– De flesta som lider av ensamhet är personer som åtminstone har ett jobb att gå till. Jättemånga som jag träffar och arbetar med beskriver att det är som att kliva rakt in i döden när det närmar sig semestertider. Då har man inte ens en stökig buss att sitta på, eller vara bland folk på sin arbetsplats. Det blir så extra tyst och plågsamt de veckorna, säger Anna Bennich.

undefined

Victoria säger att hon känner ytterligare press från sociala medier.

”Det kan vara jobbigt ibland”

Anna Bennich lyfter även sociala medier som ytterligare en faktor som kan göra vem som helst – inte minst en person som redan känner sig ensam – stressad.

– Det finns många fördelar med sociala medier förstås. Men om man har haft en dålig period, känner sig låg eller allmänt dålig, och så scrollar man runt bland all lycka, glädje, firade årsdagar, champagneglas hit och dit... Vem som helst kan känna sig lite pressad över det. Om man dessutom är ensam kan det ytterligare spä på misslyckandekänslor och skam, säger Anna Bennich.

Så upplever även Victoria Renebom situationen ibland.

Bilder från kompismiddagar och liknande som läggs upp på Facebook kan förvärra känslorna.

– Det kan vara jobbigt ibland. Då känner man att ”jaha, det där kunde väl jag ha fått vara med på”, säger hon.

 

LÄS MER: Fler artiklar i serien om ensamhet:
De hjälper kvinnor hitta nya vänner
NELLIE ERBERTH: Det värsta är att bli avslöjad som ensam
Nadja, 28, hade inga vänner: ”Var väldigt, väldigt ensam”