”En vägg var vit. Resten var helt svarta av mögel”

Slumhusen i bruksorten: ”Vi är inte mycket värda”

BENGTSFORS. Experter beskriver ett land som saknar bostadspolitik för fattiga.

– Det går att hyra en madrass på ett golv och så tjänar någon person utan skrupler pengar på det. Jag blir moraliskt indignerad, säger byggdirektören och socialdemokraten Lennart Weiss.

I Dalsland jagas slumvärdar av allt från kommuner och näringsliv till familjer vars barn sjuknat in av mögel. I två hyreshus i Bengtsfors försöker de boende förgäves få hjälp.

– Vi bor i slummen så vi är inte mycket värda, säger industriarbetaren och småbarnspappan Christian Deglum, 29.

Publicerad 14 sep 2019 kl 05.09

I Bäckefors ligger Dalslands sjukhus. Från en dag till en annan, berättar en sjuksköterska, dök plötsligt flera svårt sjuka patienter från Göteborg upp. Belastningen på psykiatrins personal blev tung. Varför hade patienterna alla samtidigt lämnat storstadskommunen där de redan hade trygga vårdrutiner?

Förklaringen hette förstahandskontrakt. 

De blev aktivt uppsökta av ett familjeföretag som i dag vuxit till flera vinstgivande bolag. Alla fastigheter som tidigare stod tomma är i dag uppköpta. Bengtsfors kommun, som Bäckefors tillhör, har bostadsbrist för första gången på många, många år.

Men precis som på andra håll i Dalsland misstänker kommunen att bostadskön inte är så lång som den ser ut – ett stort antal personer ställer sig i varje bostadskö i hela Sverige, på chans.

undefined

För första gången på många år har Bengtsfors kommun bostadsbrist.

Foto: HENRIK JANSSON

Tidigare har här alltid gått att få lägenhet. Bengtsfors socialchef Lena Gardtman kallar det för ”sociala flyttar”, ett fenomen Expressen beskrivit som social export från rika till fattiga kommuner. Hon säger att det pågått länge.

– Andra kommuner kan i vissa fall ge bistånd till flyttkostnader till tillgängliga lägenheter för personer med social problematik, säger hon.

Det leder till oskäligt boende för familjer och ensamstående

Majoriteten av de lägenheter det varit tal om har ägts av hyresvärdar som aktivt vänt sig till missbrukare, långtidssjukskrivna och andra med svag ekonomi eller dåliga referenser. Underhållet har dessutom varit så eftersatt att fastigheterna förfallit. Lena Gardtman fortsätter:

– De vänder sig till målgrupper som har svårt att etablera sig på ordinarie bostadsmarknad. Det kan drabba dem som redan bor i hyresfastigheten och leder till oskäligt boende för familjer och ensamstående. Sammantaget gör detta att antalet personer inom Bengtsfors kommun med omfattande behov av stöd ökar. Både stöd genom ekonomiskt bistånd, stöd i beroendeproblematik och stöd till familjer med social problematik.

undefined

Socialchef Lena Gardtman säger att de ”sociala flyttarna”, har pågått länge.

Foto: NIKLAS ERIKSSON

Bengtsfors genomför i dag ett omfattande sparpaket. Kommunalrådet Stig Bertilsson har meddelat att kommunen så långt det går inte längre ska sälja fastigheter till köpare ”som ringer socialförvaltningen i Göteborg för att hyra ut”.

 

I juni samlade Pia Ågren, 57, för andra gången på ett halvår ihop alla hinkar, byttor och flaskor hon kunde hitta. Hon fyllde dem med vatten. Hinkarna i badrummet. Flaskorna i kylen.

Två dagar efter midsommar skulle kommunen stänga av vattnet i hennes hus och grannhuset: två hyreshus femhundra meter ovanför Billingsfors stora pappersbruk. Så Pia började bunkra upp. Prio ett: vatten till toaletten att spola med. Pia har en tarmsjukdom som gör att det ibland kan bli bråttom.

– Då vill man inte behöva leta efter en flaska, säger hon.

undefined

Pia Ågren samlade ihop så mycket vatten hon kunde inför den planerade vattenavstängningen.

Foto: HENRIK JANSSON

Pia Ågren har sett hyresvärdar komma och gå genom åren. Nu är det en norrman som oftast är svår att få tag på. Vanliga hyresgäster är nyckelvärdar med nycklar till alla lägenheter och två män som bor på källarplanet agerar informella vaktmästare.

– Det är inga krav för att få en lägenhet här. Både hyperkriminella och barnfamiljer kan flytta in. Kan man visa upp pengar så får man. Ägaren säger att han inte tjänar på huset men vad vet vi, säger en av grannarna som bott där länge.

De som sitter som A-lagare ute på bänkar, de har alla flyttat hit

Pia Ågren minns hur problemen i hennes hyreshus började.

– De missbrukare med synligast problem, de som sitter som A-lagare ute på bänkar, de har alla flyttat hit från större städer som Göteborg och Uddevalla.

Ute på gården fikar några sjukskrivna grannar. De minns särskilt den granne, en kvinna med bakgrund som narkoman, som fick sin ytterdörr nedmonterad i ett bråk om hyran och i stället gick in och ut genom sin franska balkong.

undefined

I sista sekund fick kommunen betalt för sina fakturor och vattenavstängningen kunde avstyras.

Foto: HENRIK JANSSON

undefined

Pia Ågren är fortfarande beredd på att vattnet kan försvinna. ”Vi som bott här länge är vana”, säger hon.

Foto: HENRIK JANSSON

De visar lekplatsen intill husen. Där har hyresgästerna själva tagit bort en gungbräda som var farlig för barnen att gunga på.

– Sandlådan är mer en kattlåda. Den har nog inte bytt sand på tio år, säger en i sällskapet.

I sista sekund fick kommunen betalt för sina vattenfakturor i somras. För andra gången kunde avstängningen avstyras. Men Pia Ågren är fortfarande beredd. Det kan hända igen.

– Vi som bott här länge är vana, säger hon. Vi löser de problem som uppstår själva. Bara två tvättmaskiner fungerar till fyrtio lägenheter så många har börjat köpa egna maskiner.

Faktum är att ren slum växer fram

Att vatten stängs av är ovanligt. Organisationen Svenskt vatten betonar att två instanser måste tillfrågas och kommunen hänvisa till en annan vattenkälla innan det får ske. Det är vanligare att kommuner väljer att använda sig av något som kallas för strypbricka. En anordning som begränsar vattenflödet så att det tar längre tid att fylla ett glas, men där människorna i fastigheten fortfarande har tillgång till vatten.

undefined

Hans Lind.

Men experter på svensk bostadsmarknad är eniga om att boenden med extremt låg standard håller på att breda ut sig. I december 2015 varnade Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid KTH, tillsammans med ekonomen Klas Eklund på DN Debatt:

”Faktum är att ren slum växer fram i stor skala i välfärdslandet Sverige år 2015.”

Hans Lind varnade för att trångboddhet och en svart marknad skulle växa fram i områden där många med utländsk härkomst bor. Något som kan innebära lysande affärsmöjligheter när det gäller att köpa upp radhus och villor och hyra ut till ockerhyror.

Idag har situationen han varnade för blivit verklighet, säger Hans Lind. 

– Det sägs anmärkningsvärt lite om bostäder för hushåll med lägre inkomster och integration i den politiska debatten.

Hans Lind vill se en bred politisk uppgörelse ta ett samlat grepp med fokus på hushåll med lägre inkomster, men tror inte att det kommer hända.

– En hypotes är att eftersom den stora majoriteten bor bra och relativt billigt så kommer inte frågan så högt på den politiska dagordningen. Man vinner inte val på bostadspolitiken.

undefined

”26 000 människor bor med så kallade sociala kontrakt i Sverige, det har fullkomligt exploderat”, säger Lennart Weiss.

Foto: EXPRESSEN

Den S-märkta bostadsdebattören Lennart Weiss, som också är kommersiell direktör på bygg- och bostadsbolaget Veidekke, håller med om att det saknas politik mot bostadsklyftorna.

– Det håller definitivt på att växa fram en ny typ av misär. Men om vi pratar rena fastigheter så har vi aldrig haft så välrustade fastigheter som i dag. Inga vanliga fastigheter i har i dag så dålig standard som det fanns när jag kom till Stockholm på 80-talet. Hyresgästföreningen är snarare kritisk till att man renoverar för hårt och pratar om renovräkning, men det är en annan fråga. Samtidigt som den etablerade medelklassen bor bättre och bättre har vi socialgrupp 4, deras villkor har blivit värre. 26 000 människor bor med så kallade sociala kontrakt i Sverige, det har fullkomligt exploderat. Antalet hemlösa har ökat oerhört. 

Vi ser boenden som liknar härbärgen

Lennart Weiss säger att han med socialgrupp 4 menar personer som Marika i Uppdrag gransknings nyligen sända program om en kvinna med psykiska problem som vräks.

– De människorna dumpas på härbärgen och liknande. Där kan du prata om en slum. Det förs ingen aktiv politik mot det.

– Sedan arbetskraftsinvandrarna, inte minst i byggbranschen, där ser vi boenden som liknar härbärgen. Det går att hyra en madrass på ett golv och så tjänar någon skrupelfri person pengar på det, säger Lennart Weiss.

– Jag blir moraliskt indignerad när jag pratar om det här. Mina föräldrar kom som flyktingar 1946. Invandrare i dag får inte samma möjligheter som de fick. 

undefined

Olika hyresvärdar har avlöst varandra i Billingsfors och med dem en strid ström av hyresgäster.

Foto: HENRIK JANSSON

undefined

Putsen har flagnat av på väggarna på huset i Billingsfors.

Foto: HENRIK JANSSON

I Dalsland har flera härvor nystats upp. För två år sedan skulle räddningstjänsten inspektera ett stort hus i Dals Långed som hade vissa säkerhetsbrister. Brandinspektörerna möttes av en stor grupp hyresgäster från ett östeuropeiskt land. De begärde då hjälp av polisen och vid ett gemensamt besök upptäcktes att personer med tillfälliga arbeten bodde sida vid sida med kriminella och förvarat stöldgods. 

Bengtsfors oppositionsråd Per Eriksson, som styrde kommunen i tio år innan Socialdemokraterna röstades bort vid förra valet, bodde tidigare i brukssamhället Billingsfors. 

– Jag har jobbat i pappersindustrin och morsan bor fortfarande kvar, säger han. När du förr parkerade utanför Ica kunde du ha nyckeln kvar i bilen. Så kom missbrukare till orten och det skapade en otrygghet och irritation.

undefined

Per Eriksson, oppositionsråd i Bengtsfors, bodde tidigare i Billingsfors.

Foto: EXPRESSEN

Han känner till husen där Pia Ågren förberedde sig för vattenavstängning. Det är hus som har en lång historia av slumvärdar.

För tjugo år sedan ägdes de av en man som var gift med en socialsekreterare i Göteborg. Hennes klienter erbjöds hyreskontrakt för att dumpas i en ny kommun – på det sättet exporterade storstadens missbrukare till Bengtsfors. Mannen är idag avliden men flera angränsande kommunen känner till hans namn och har fortfarande problem i fastigheter han ägde.

– Jag fick själv en bil stulen, fortsätter Per Eriksson. OKQ8 i Sveg ringde och skällde om jag smitit från tankning i Sveg. Då hade de ju stulit en avställd bil och åkt till Härjedalen. Vid ett tillfälle kom några lite högre uppsatta från näringslivet och ville ta lagen i egna händer. De hade sett antalet småstölder öka runt bruket och tyckte att nu får det vara slut, det blev nästan till ett medborgargarde.

Pappersbruket gick till och med in och köpte en grannfastighet som senare revs av kommunen. Allt för att få bort de inflyttade hyresgästerna.

Istället har de oseriösa värdarna avlöst varandra och med dem en strid ström av hyresgäster. Den senaste av dem är en norrman med flera fastighetsinnehav i Dalsland. De båda informella vaktmästarna i källarplanet säger att de själva har svårt att få tag på sin norska chef när det är något. Ofta är de oförberedda på nya hyresgäster som flyttar in.

undefined

Christian Deglum bodde i lägenheten i Billingsfors när hans son plötsligt började få problem med halsen.

Foto: HENRIK JANSSON

Pia Ågrens granne Christian Deglum, 29, pekar på en hörnlägenhet på andra våningen.

– I den där tvåan har det bott sju familjer på två år. Vi har ingen aning om hur de får tag på kontrakten. Ibland försvinner hyresgäster bara. Utan att säga till och utan att ta med sina möbler.

Christian är inhoppare på KåPI, tvätteriet som är en av Bengtsfors största arbetsgivare, och har småbarn hemma. Det var inte förrän i vintras Christian märkte att hans femåriga son ständigt harklade sig. Någonting verkade irritera honom. Ingen visste vad. Läkare kunde inte konstatera något fel mer än att det satt i halsen.

Ibland försvinner hyresgäster bara. Utan att ta med sina möbler

Samtidigt hade Christian och hans fru en ihållande huvudvärk. De sökte inte hjälp för den, tänkte att det hör familjelivet till. Yngsta dottern var också ständigt förkyld. Men mest oroade de sig för sonens mystiska halsbesvär.

Sedan flyttade de på en gammal flyttkartong och såg svartmöglet. Idag, åtta månader senare, står femrummaren kvar i samma skick medan familjen är evakuerad i en mindre lägenhet i samma hus.

Familjen Deglum är nu evakuerade, men lägenheten står kvar i samma skick. Här är badrummet.

Foto: HENRIK JANSSON

Från ventilationen i sovrummet har det runnit på väggarna.

Foto: HENRIK JANSSON

Väggarna i sovrummet.

Foto: HENRIK JANSSON

Svartmögel i badrummet.

Foto: HENRIK JANSSON

Familjen letar nu efter ett nytt boende.

Foto: HENRIK JANSSON

undefined

Badrummet i familjen Deglums lägenhet.

Foto: HENRIK JANSSON

Hälsoproblemen försvann så fort Christians familj flyttade ut. Men hyresvärden gör sig okontaktbar när de försöker bestämma en tid när möglet ska vara borta och familjen kan flytta tillbaka. De letar nytt boende. Men några andra lediga lägenheter lyckas de inte hitta.

Egentligen trivs Christian bra i kommunen. Med jobbet, grannarna och miljön för familjen. Men han har svårt att få gehör för problemen i husen och går runt med en känsla av att inte räknas.

– Vi är en trevlig sammansvetsad grupp, vi som brukar sitta på gården här. Om inte hyresvärden betett sig som skit hade här varit bra att bo. Nu blir det väl skottpengar på mig för att jag säger det. Vi bor i slummen, om man säger så, så vi är inte mycket värda.

undefined

”Jag tror inte vi sett vår hyresvärd på ett och ett halvt år”, säger Christian Deglum.

Foto: HENRIK JANSSON

Jag minns badrummet. Bara en vägg var vit, resten var helt svarta

För två år sedan befann sig en ung fyrabarnspappa i trubbel och stod utan jobb. Hyresvärden i de två husen erbjöd honom svart betalning så att han kunde behålla sitt försörjningsstöd samtidigt som han hjälpte till att renovera. 

– Ett par grannar hade väldigt problem med svartmögel. Jag minns badrummet. Bara en vägg var vit, resten var helt svarta, berättar fyrabarnspappan.

Han hittade mögel också i lägenheten han själv fick flytta in i.

– Det satt bakom tapeten. Den hade släppt så att stora flagor gick att dra bort. Min son som är mögelallergiker kunde plötsligt inte vara hemma hos mig längre. Vi hade eluttag som hängde lösa. Så vissa rum fick ungarna inte gå in i. Familjen trängde ihop sig i mittenrummet som om vi bodde i en etta. Vi skyddade oss från fönstren som var kalla, på vintern hade vi frost på insidan av glaset.

undefined

Ventilationen i sovrummet hemma hos familjen Deglum i Billingsfors.

Foto: HENRIK JANSSON

Fyrabarnspappan hamnade i en konflikt om hyran som resulterade i att hyresvärden reste från Norge och slog till honom genom ett öppet fönster. Han dömdes senare för misshandel.

Tillsammans har flera av hyresgästerna sökt på hur värden själv bor. Han står skriven i en stor villa på andra sidan norska gränsen – långt över standarden i de lägenheter han hyr ut i Dalsland.

– Om ni vill hjälpa hyresgästerna här så gräv i fastighetsägarens ekonomi. Vi undrar om han verkligen inte tjänar på oss, säger fyrabarnspappan som i dag flyttat.

I en polisutredning uppger hyresvärden att han tjänar 600 000 kronor om året, men att han inte hunnit börja gå plus på husen i Bengtsfors ännu.

Att komma fram på norrmannens telefon är också det Christian Deglum, som fortfarande väntar på mögelsanering, hoppas mest på.

– Vi känner oss förbisedda, säger han. Jag tror inte vi sett vår hyresvärd på ett och ett halvt år.

undefined

Halden i Norge.

Foto: HENRIK JANSSON

Norska Halden med 30 000 invånare är vackert beläget vid Idefjorden. Här betalar man för utsikten: ju högre upp på bergen som omger fjorden desto högre villapriser.

Hyresvärdens hus ligger allra längst upp. Vid hans vita villa tar vägen slut. Utanför står flera bilar parkerade, bland dem en svart Porsche.

Hyresgästerna i Bengtsfors och jag håller kontakt kring vad de hoppas få svar på: När kan möglet saneras? Varför svarar han inte på deras sms och samtal? Har han koll på vilka hyresgäster det är de bor grannar med?

I snart en månad har jag sökt den norska hyresvärden och hans medarbetare på alla sätt. Nu har jag också lämnat ett brev där jag förklarat att jag behöver få svar på frågorna i reportaget.

Efter att ha knackat på dörren ser jag honom närma sig genom ett fönster – men när han ser mig vänder han tvärt. Frågorna från Bengtsfors förblir obesvarade.

Fler reportage av Johanna Karlsson:

Nödropet från krisande Bengtsfors: Betala nu! 

De är fast i slumområdet i Krylbo

”För många med problem har hamnat på samma plats”