När Stella togs upp ur iskalla havet var kroppstemperaturen 13 grader

Annika, 49: ”Vi var beredda på att ta farväl av vår dotter”

ORUST. Annika Berndtsons dotter Stella plockades upp ur det iskalla havet av ytbärgare.

Då hade hon varit försvunnen i flera timmar – och visade inga livstecken. 

– När vi åkte till sjukhuset var vi beredda på att ta farväl, säger Annika Berndtson.

Men trots att hjärtat stannat och att Stellas kroppstemperatur bara var 13 grader överlevde hon mirakulöst.

Text: Eva Rogsten
Publicerad 21 dec 2018 kl 13.12

Det är december 2018 och havet ligger spegelblankt utanför ön Lyr på Orust. Annika Berndtson, 49, står vid den steniga strandkanten och pekar upp mot en brant klippa:

– Det var där Stella rutschade ner för berget. Hon hamnade här nere. Jag såg fotspåren i snön, berättar hon.

Precis som den dramatiska decemberdagen för åtta år sedan är det lågvatten och går att promenera på stenarna utmed havet. Skillnaden är att det då låg ett tjockt snötäcke över Lyr. Och att temperaturen låg på minus tio grader.

Jag såg fotspåren i snön

Det var dagen före julafton 2010 och familjen Berndtson skulle bli klar med förberedelserna inför julfirandet.

Stella som då var sju år hade ritat en skattkarta. Hon ville ut och leka i trädgården och leta efter tomten.

Annika Berndtson höll på med veden och när hon var klar och skulle titta till Stella kunde hon inte hitta henne. Hon tog på skidorna och åkte runt och letade medan oron ökade allt mer. Inte heller en tur i området med bilen gav resultat.

Familjen Berndtson bor på ön Lyr i Orust kommun. (Det är inte familjens bostad på bilden).

Foto: HANNA BRUNLÖF

Stella och Annika Berndtson vid strandkanten där Stella försvann ut i det iskalla vattnet för åtta år sedan.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Pappa Peters skräckupptäckt

Men så upptäckte pappa Peter fotspår vid ett buskage bakom huset. Han började följa spåren mot vattnet fram till ett stup där han såg att det fanns rutschmärken i snön.

Han kunde inte se marken från platsen där han stod och larmade Annika.

– Jag ringde 112 och tog mig ner till stranden från ett annat håll. Under tiden hade det börjat samlas många grannar som också var ute och letade, berättar Annika Berndtson.

När hon kom ner till strandkanten var inte dottern där. I stället såg hon fotspår i snön som gick längs stranden. Hon hade klarat det branta fallet, men var fortfarande försvunnen. 

undefined

Stella Berndtson är i dag 15 år och går på högstadiet i Henåns skola. Hästar är ett av hennes fritidsintressen och en gång i veckan rider hon på ridskola.

Foto: HANNA BRUNLÖF

– Till slut kom jag till ett ställe där strandlinjen tog slut. Därifrån fanns fler fotspår och på en sten syntes märken efter att någon kanat ner i vattnet, säger Annika Berndtson och fortsätter:

– Stella var förmodligen ganska omtöcknad av fallet och kylan och hade försökt följa stranden för att kunna ta sig upp någonstans.

Hon och Stella visar oss skogsstigen ner mot vattnet och berget som flickan ramlat ifrån.

Kustbevakningen ryckte ut

När vi går över de hala stenarna och ostronskalen längs strandkanten pekar Annika mot platsen där hon sett halkspåren. Stella hade tagit sig flera hundra meter bort från fallet från klippan.

– Det måste ha varit en hemsk upplevelse för henne. Hon måste ha varit så rädd och frusen, konstaterar Annika.

Hon måste ha varit så rädd och frusen

Då för åtta år sedan, när Annika stod där vid havet och fruktade det värsta, fick hon höra att kustbevakningen var på väg. Det började även ”snurra helikoptrar i luften” och polisen kom till platsen.

Poliserna tog med Annika hem till huset medan sökandet fortsatte. Efter en stund hörde de i polisradion någon som sa: ”Vi har fått träff”.

undefined

Annika Berndtson var beredd på det värsta när Stella hittades i havet.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Det var ytbärgaren som upptäckt Stellas rosa jacka i strålkastarljuset.

Polisen berättade för Annika och Peter att det förmodligen var Stella som hittats och att hon låg i vattnet.

– Vi tänkte att nu är hon död. Det fanns inget alternativ. Hon hade varit borta så länge. Hon försvann vid 12-tiden och hittades vid halv fyra på eftermiddagen, säger Annika.

Kroppstemperatur på 13 grader

Stella vinschades upp i helikoptern där hjärt- och lungräddning påbörjades. Stellas ansikte var täckt av is och det fanns inga livstecken. Hon hade en kroppstemperatur på 13 grader.

– Jag och Peter fick åka med polisen till sjukhuset där mina föräldrar mötte oss. Då sa min mamma att ”de jobbar med henne”. Det var något jag hade svårt att ta in. När vi åkte till sjukhuset var vi beredda på att de skulle visa oss in i ett rum med levande ljus och att vi skulle ta farväl, berättar Annika.

undefined

Då, julen 2010, låg det ett tjockt snötäcke över Lyr och det var minus 10 grader. Annika Berndtson följde strandlinjen och dotterns fotspår tills de försvann ut i havet.

Foto: HANNA BRUNLÖF

 

LÄS MER: Ove överlevde mirakulöst

 

Senare på natten fick Annika och Peter komma in till sin flicka på intensivvårdsavdelningen där hon låg ”uppkopplad med apparate r... respirator ... hjärtlungmaskin och dropp av olika slag”.

– Läkarna gav oss inte något större hopp. Det hade fortfarande inte funnits några livstecken när hon kom till sjukhuset. Hjärtat slog inte och hon andades inte, säger Annika.

undefined

”Tänk att en lek kan sluta i ett så stort allvar” säger Stella, 15 som var sju år när hon gick vilse dagen före julafton.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Hon beskriver den stora anspänning som hon och maken kände de närmaste timmarna och dagarna:

Jag kunde inte tänka mer än någon minut framåt

– Jag kunde inte tänka mer än någon minut framåt. Vi var under en enorm stress. Men redan på julaftons eftermiddag när Peter var inne hos Stella slog hon upp ögonen en kort stund och då började läkarna tänka att det kanske finns hopp i alla fall. Jag vågade ändå inte tro på det. Det var för otroligt att det skulle vara så.

Stellas kropp hade det första dygnet sakta värmts upp till 32 grader. På juldagen var temperaturen 36 grader. Annandag jul kopplades hon bort från hjärtlungmaskinen och respiratorn tog över andningen. Samtidigt var Stella nedsövd.

Stella vaknade ur narkosen

På trettondagen, den 6 januari, kom nästa stora vändpunkt då Stella skulle vakna ur narkosen. Sköterskan började prata med henne och frågade om Stella ville ha isglass och i så fall vilken smak – cola eller jordgubb?

undefined

Annika Berndtson säger att den dramatiska händelsen för åtta år sedan nu känns avlägsen. Men familjen pratar om den då och då. Varje år firar de jordgubbens dag 6 januari - dagen när Stella vaknade ur narkosen.

Foto: HANNA BRUNLÖF

– Hon svarade jordgubb. Det var hennes första ord efter händelsen. Det var en enorm känsla. Att hon fanns kvar där och att hon kunde prata och förstå, berättar Annika som förklarar att det funnits en ovisshet om Stella hade drabbats av hjärnskador.

Stella som nu är 15 år minns ingenting av olyckan.

Men hon har hört händelseförloppet berättat för sig många gånger.

– Vi firar jordgubbens dag varje år den 6 januari. Då äter vi jordgubbsglass med jordgubbssås, berättar hon.

Efter en månad på intensiven flyttades Stella till en vårdavdelning och hon återhämtade sig successivt. I början var hon förlamad i armar och ben eftersom nerverna hade frusit sönder. Efter ytterligare en månad var det dags att flytta vidare till Bräcke Östergård för rehabilitering.

Lång väg tillbaka

I maj 2011 kunde Stella komma hem till Lyr igen permanent och hon hälsade på i skolan några gånger före sommarlovet. 

– Det var en lång väg tillbaka. Jag och Peter var själva i ganska dåligt skick när Stella flyttade till habiliteringen. Vi mådde inte så bra, vi hade inte hunnit återhämta oss, säger Annika.

Lillebror Kalle var fyra år och fick tillbringa mycket tid med farmor. En period fick familjen hjälp hemma av en assistent.

 

LÄS MER: Adrian, 20, fick 16 000 volt i kroppen – överlevde

 

Annika konstaterar att i och med att Stella efterhand gjorde framsteg mådde hon och maken också bättre.

– Tänk att en lek kan sluta i ett så stort allvar, konstaterar Stella som nu går i åttan i Henåns skola. Hon fick gå om ett år på grund av olyckan.

undefined

Stella vårvintern 2011 när hon är hemma på helgpermission från regionrehabiliteringen där hon bodde i veckorna.

Foto: PRIVAT

Dåligt korttidsminne

Hon berättar att hon i dag har dåligt korttidsminne och att hon har en svaghet i benen. Ett halvår efter hemkomsten drabbades hon av epilepsianfall, något hon nu äter mediciner för.

– Det är helt otroligt att det inte är några större skador kvar, säger Annika.

Hon förklarar att den dramatiska perioden i Stellas – och familjens – liv nu känns avlägsen. De pratar om olyckan ibland, men inte särskilt ofta numera. De starka minnena och känslorna ligger trots allt nära och tårarna rinner när Annika berättar.

– När vardagen kommer igen är man tillbaka i gamla gängor, med jobb och skola och fritidsaktiviteter. Skjutsar och hämtar. Men kanske är jag nu mer medveten om hur skört livet är, säger hon.

undefined

Stella överlevde mirakulöst – hon är en av en handfull i världen som överlevt med lika låg kroppstemperatur, 13 grader.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Stellas fall världsunikt

Stella är en av en handfull personer i världen som överlevt med en så låg kroppstemperatur. 

Det berättar Arvid Otterlind, överläkare och barnanestesiolog, vars team på Drottning Silvias barnsjukhus räddade Stella tillbaka till livet.

Den här flickan glömmer man aldrig

– Det är ett fantastiskt fall. Något man kommer att minnas hela livet. Den här flickan glömmer man ju aldrig, säger han. 

Arvid Otterlind konstaterar att det var en unik händelse som han och kollegerna fortfarande pratar om ibland.

undefined

Arvid Otterlind.

Foto: Privat

– Det var väldigt speciella omständigheter som gjorde att hon klarade sig så fint. Vi är ganska säkra på att det beror på att hon blev kraftigt nedkyld innan hon drunknade.  Det gjorde att hjärnan tålde syrebristen. Ofta när folk drunknar har de normal kroppstemperatur när de hamnar i vattnet och utsätts för syrebrist. Då får hjärnan snabbt skador, förklarar han.

Arvid Otterlind säger också att Stellas fall inneburit att man nu gör mer intensiva satsningar vid liknande händelser.

– Det har gjort att vi är väldigt aggressiva och inte ger upp. Nu har vi lärt oss hur vi ska göra, att det kan finnas omständigheter där det ser väldigt mörkt ut, men där resultatet ändå kan bli fantastiskt.