För varje minut med spårvagnen ökar inkomsten med 6000 kronor • Abdi om segregerade området: "Vi accepterar varandra här"

Abdi, 22: "Jag måste jobba dubbelt så hårt som en svensk kille"

Statistiken talar sitt tydliga språk. Göteborg är en av Sveriges mest segregerade städer – mer uppdelad än både Malmö och Stockholm.

Men motsägelsefullt nog kan de mest segregerade områdena också vara de mest integrerade. Det anser i alla fall Abdi Ali, 22, som bor med sin familj i en lägenhet i Kortedala.

– Vi accepterar varandra i Kortedala. Jag önskar att det var så i hela Sverige, säger han.

 

LÄS MER: Kvinnorna som lever isolerade i sina hem

Publicerad 17 maj 2018 kl 04.05

Abdi Ali är ett enda stort leende, trots att han för bara någon timme sedan stött på ett kännbart hinder i en ung människas liv.

Uppkörningen gick inte som han hade hoppats, och ett tag till är Abdi hänvisad till spårvagnen.

– Tyvärr, det gick inte. Hon tyckte att jag körde för fort.

En klen tröst är att Abdi slipper byta vagn om han skulle vilja åka till havet och ta sig ett dopp i sommar. Linje elva går nämligen hela vägen från Bergsjön, via Kortedala, och ut till Långedrags saltstänkta klippor.

Linje elva går från Bergsjön, via Kortedala, och ut till Långedrag. Fågelvägen är det 17 kilometer, men det är en resa mellan två olika världar.

Foto: Evelina Nedlund

En resa mellan två olika världar

Fågelvägen är det 17 kilometer, men det är en resa mellan två världar, visar en sammanställning av GT-krönikören och statsvetaren Anders Sundell. 

”I Östra Bergsjön, där resan börjar, är medelinkomsten den lägsta i hela Göteborg. I snitt tjänar de som bor här ungefär 140 000 kronor om året. 26 procent är arbetslösa eller i aktivitetsprogram, endast 11 procent har högre utbildning. Fler än 60 procent är födda utomlands. Vid andra ändhållplatsen, i Långedrag, är nästan allting tvärtom. Medelinkomsterna är de högsta i Göteborg, fyra gånger så höga som de i Bergsjön. Färre än en procent är arbetslösa, och 46 procent har högre utbildning. 89 procent av invånarna är födda i Sverige”, skriver Sundell.

Abdi Ali är ett enda stort leende, trots att han för bara någon timme sedan missat uppkörningen.

Foto: Henrik Jansson

Det betyder att för varje minut Abdi åker med spårvagnen, ökar medelinkomsten med närmare 6 000 kronor, och andelen svenskfödda med en procent.

På det sättet är spårvagnslinje elva ett talande exempel på det som de flesta redan har på känn: Att Göteborg är en av Sveriges mest segregerade städer.

Men hur det står till med integrationen, är en svårare fråga att svara på.

"Jag kan bara ha på mig den här i Kortedala"

– Jag älskar att ha på mig den här.

Abdi Ali knyter en diskret mönstrad macawiis runt midjan: ett kjolliknande traditionellt somaliskt plagg, som bärs av män.

– Men om man går ut med den mitt i stan, folk kommer att se ner på mig. Det kommer att väcka massa frågor. Jag kan bara ha på mig den här i Kortedala, säger han.

Det bor få Johanssons, Anderssons och Svenssons på familjen Alis gård – segregationen är nästan lika påtaglig i Kortedala som i Östra Bergsjön, fem minuter bort med spårvagnen. 

Ingen höjer på ögonbrynen över Ayaan Geelis slöja i Kortedala, men i andra delar av Göteborg händer det att hon får sneda blickar.

Foto: Henrik Jansson

"Vi accepterar varandra"

Men integrationen är ändå mer välfungerande här än i de välbärgade kvarteren ute vid havet, menar Abdi.

– I det här området är vi blandade, alla har sin kultur och sina traditionella kläder. Vi accepterar varandra i Kortedala. Jag önskar att det var så i hela Sverige.

Abdis moster Ayaan Geeli, som sitter i soffan bredvid, nickar instämmande. Hon upplever samma sak med sin sjal. Det är ingen som höjer på ögonbrynen över den i Kortedala, men i andra delar av Göteborg händer det att hon får sneda blickar eller hatiska kommentarer. 

Men sjalen tar hon inte av sig.

– Det är tradition och vi är glada att vi har sådana kläder. Men det finns svenskar som inte gillar det, säger Ayaan. 

Integrerad i en segregerad stad

I Nationalencyklopedin definieras integration som en ”process som leder till att skilda enheter förenas; även resultatet av en sådan process.”

Integrationen är alltså, till skillnad från segregationen, svår att redovisa i siffror och procent. Snarare är det en upplevd känsla av samhörighet.

Man kan alltså känna sig integrerad, även om man bor i en segregerad stad. Något som Abdi Ali är ett levande bevis på.

– Jag känner mig integrerad. Den känslan är stor. Speciellt när man får det svenska passet, och kan resa var man vill. Innan känner man sig utanför på något sätt. 

Det bor få Johanssons, Anderssons och Svenssons på familjen Alis gård i Kortedala.

Foto: Henrik Jansson

"Jag känner mig som svensk, men andra tycker inte att jag är det", säger Abdi Ali.

Foto: Henrik Jansson

"Jag måste jobba dubbelt så hårt som en svensk"

Men när frågan vidgas, från att handla om Abdi själv till att handla om samhället i stort, blir svaret ett annat. Sverige är långt ifrån ett integrerat land, tycker han.

 – Eftersom jag är mörkhyad är jag inte svensk, även om jag bor i Sverige. Jag känner mig som svensk, men andra tycker inte att jag är det. Vi ska ha samma rättigheter, men jag måste jobba dubbelt så hårt som en svensk kille för att få samma chans, säger Abdi.

Moster Ayaan tror att många – däribland politiker – menar något annat med integration än den betydelse som står att läsa i Nationalencyklopedin. 

"De vill att vi ska ha samma kläder"

Hennes känsla är att många verkar förväxla integrering med assimilering.

– De vill att vi ska ha samma kläder, äta samma mat. Annars är man inte svensk. Jag tror att de menar att vi ska glömma våra traditioner och kultur.

– Men vi kan inte glömma, det är en del av oss, inflikar Abdi.

– Om svenskar skulle fly till Somalia tror jag inte att de skulle vilja ha sjal och bli muslimer. De skulle inte vilja lämna sin kultur. Varför ska vi göra det?

Abdi Ali och Ayaan Geeli vill inte behöva överge sin somaliska kultur för att bli betraktade som svenskar.

Foto: Henrik Jansson

Spårvagnsresan rör sig från vänster till höger

I sin krönika skriver Anders Sundell vidare, att resan med spårvagn elva också är en politisk resa, från vänster till höger: 

”I det senaste riksdagsvalet fick Socialdemokraterna över hälften av rösterna vid Komettorget i Bergsjön. I Långedrag blev de i stället näst minsta riksdagsparti (efter Vänsterpartiet), med futtiga tre procent av rösterna. För Moderaterna är mönstret det omvända – 59 procent i Långedrag, 6 procent vid den andra ändhållplatsen.” 

Statsvetaren Anders Sundell skriver om hur resan med spårvagn elva också är en politisk resa.

Foto: Evelina Nedlund

Men Abdi tror inte att politiker – oavsett partifärg – har någon lösning på integrationen, som seglat upp som en av det stundande riksdagsvalets viktigaste frågor.

De saknar lösningar, menar han.

– Man kan inte förlita sig på politiker, alla har ett ansvar för att vi har ett bra samhälle. Politikerna kommer inte att ta på sig det ansvaret. Vi behöver komma ut och träffa varandra, lära känna nya människor, säger han.

"Svenskar väljer andra skolor"

Men om man sällan möts, ges få möjligheter att känna samhörighet.

Ayaan tar sina barns skola som exempel.

– Min son går i trean och det finns inte ett svenskt barn i hans klass. Jag sa till chefen på skolan, ”varför kan inte svenska och invandrare blanda sig?”. Hon sa att de har försökt, men att det funkar inte. Svenskar väljer andra skolor. Det blir problem då.

Abdi, som pendlar varje dag till en skola i Kungsbacka, håller med:

– Integrationen börjar från grunden i skolan. Sen ungdomslivet, sen vuxenlivet. Det kommer att följa med dig. Man misslyckades med miljonprogrammen från början. Hade man lyckats då hade inte den här frågan funnits. Vi hade inte varit i den här sitsen, säger han.

För varje minut man åker med spårvagn 11 ökar medelinkomsten med närmare 6 000 kronor, och andelen svenskfödda med en procent.

Foto: Evelina Nedlund

Fördomar mot svenskar

Och bristen på kontakt mellan infödda svenskar och invandrare, resulterar inte bara i fördomar mot de senare, menar Ayaan och Abdi. Det funkar likadant åt andra hållet.

– Det finns absolut fördomar mot svenskar. Till exempel att de tror att de är mer värda än oss. Att de ser ner på oss, säger Abdi.

– Men jag älskar att umgås med svenskar! När jag är med mina svenska vänner känner jag mig svensk, och när jag är med mina somaliska vänner känner jag mig som somalier. Det finns skillnader i sättet man umgås på, och sättet man pratar med varandra.

Abdi försöker utveckla vad han menar:

– Vi svenskar tycker om att vara för oss själva, vi vill hålla våra saker hemliga. Medan vi somalier är öppna och pratar hela tiden om våra känslor.

Han säger "vi svenskar" och "vi somalier". Det är nämligen så Abdi Ali upplever sig – som svensk och som somalier. 

Som resultatet av en process där två skilda enheter förenats. 

 

LAG & ORDNING: Rånade, bestulna och lurade – polisen hinner inte utreda

 

VÅRD: Hanna, 25: Hur kunde så många missa pappas cancer?

 

SKOLA: Elevernas verklighet – brinnande gardiner och kiss i papperskorgen