Du har arbetat som kriminaljournalist i många år. Varför har du fastnat för just det?
- För att det handlar om rätt och fel. Moral, något alla kan relatera till. Att låsa in och frihetsberöva en annan människa är bland det mest integritetskränkande man kan göra. Det ligger något väldigt spännande i det.
- Ofta har jag haft diskussioner med kriminella som blivit arga på mig för det jag skrivit om dem. Då brukar jag alltid svara, "Hade du hellre velat att ingen har insyn i vad som händer i rättssalen och i förhörsrummen?" De resonemangen slutar alltid med att de är tacksamma för att vi journalister bevakar rättegångar och rättsväsendet.
Hur har ditt jobb som kriminalreporter förändrat dig?
- Jag har nog lärt mig att det inte är så enkelt. Det är inte så svart och vitt som man tror. Det finns nästan alltid en massa gråskalor i allt.
Du brukar träffa gangsterledarna i stan lite då och då?
- Det var mest förr när jag bara jobbade med kriminaljournalistik. Nu är jag samhällsreporter på "Uppdrag granskning" och håller på med många olika saker. Men när man träffar dem så är de ofta väldigt trevliga, sociala, men de har helt egna lagar som får dem att i deras verklighet stå över samhällets lagar på ett väldigt provocerande sätt. Det blir jag förbannad på. Ofta tror folk att vi är förskonade från att organiserad brottslighet i legala branscher, men så är det inte alls. Jag vet krogar där en viss procent gick till Bandidos, garderober som Hells Angels skötte; byggföretag med kriminella kopplingar, callcenter, konkursbedrägerier. Det finns så mycket.
Du är prisbelönt grävande journalist som vunnit två guldspadar, Pennskaftet och blivit nominerad till Stora Journalistpriset. Vilket jobb är du mest stolt över själv?
- Avslöjandet om bötning 2005, där jag kunde berätta om hur ungdomar utpressade andra ungdomar med maffialiknande metoder på en rad högstadieskolor i Göteborg. Det var ett jobb som väckte otroligt stor uppmärksamhet och som fick stora konsekvenser. Ett annat jobb jag är stolt över är Familjehemsbluffen, en osannlik historia som var ännu värre än vad man trodde först. Det handlade om ett cyniskt utnyttjande av människor, där myndigheterna hade enormt dålig koll på grova brottslingar. I stället för att de avtjänade sitt brott, blev de utsläppta i samhället många år tidigare, med pengar på fickan. Det är ju skrämmande! En polisutredning av mannen bakom allt pågår fortfarande.
Växte upp i Norrbotten
Johanna växte upp i Måttsund en liten by söder om Luleå. Beskriver sig själv som: "rätt dålig i skolan och rätt lat."
- Jag insåg tidigt att jag aldrig skulle komma in på Journalisthögskolan.
Intresset för journalistik väcktes via ett skolprojekt i franska, där Johanna blev utvald som en av några få elever i Sverige att få åka till OS i Albertville, vilket i sin tur ledde till att Norrbottens-Kuriren frågade om hon ville skriva krönikor därifrån.
Och så fortsatte du på sporten när du kom hem?
- Mja. Först jobbade jag extra i en Ica-affär men så skulle min kusin, som var elektriker, dra elen på Norrbottens-Kuriren. Jag hälsade på honom, och när jag var där kom jag på att jag borde fråga sportredaktionen om de inte ville ha fler artiklar av mig. Jag gillade ju att intervjua folk och så tyckte jag om att se mitt namn i tidningen, ha ha.
- Sporten var måttligt intresserade. Men jag skrev på eget bevåg två artiklar ändå om fotbollsskolan som fotbollsklubben jag var med i höll, tog ett kort och lämnade in på redaktionen. Jag blev överlycklig när jag såg mina artiklar i tidningen, även om de förstås var helt omskrivna. Men sen ringde de faktiskt. Och jag började jobba extra på helger och efter skolan.
Din pappa dog väldigt plötsligt när du bara var 17, hur påverkade det dig?
- Det var fruktansvärt förstås. Han var 44 år, hade aldrig varit sjuk och dog i hjärtinfarkt i bilen på väg till jobbet. Jag tror att det påverkade mig väldigt mycket på det viset att jag alltid vill klara mig själv, ha kontroll på min egen tillvaro, ha koll på läget. Och så kommer jag ihåg att jag redan nästa kväll bestämde mig för att jag hoppades att mamma skulle träffa någon ny man.
Blev en ung mamma
Via Norrbottens-Kuriren, folkhögskola och ett sommarjobb på Blekinge Läns Tidningar fick Johanna en fast anställning som reporter på Göteborgs-Posten när hon var 21. Hon hade då träffat sin blivande make, Mats, som är göteborgare. Han föreslog att de skulle skaffa en bebis. Och Johanna blev mamma första gången redan som 23-åring.
Du blev en ung mamma.
- Ja, jag är jättetacksam för att Mats föreslog det. Verkligen! Jag hade aldrig kommit på det själv. Nu är jag tonårsmorsa. Det är jättespännande och jätteroligt.
Hur är du som mamma?
- Får jag ringa och fråga?
"Bra" säger dotter Ebba, 15, först i luren. Och på följdfrågan vad mamma är bäst på svarar Ebba: "Att du bryr dig" och på sämst svarar hon: "Att du är väldigt töntig ibland." "Puss och hej", säger Johanna och lägger till:
- Sen tror jag att de tycker att jag jobbar för mycket. För att jag gör det. Men så är jag ju skild också. Det kanske har sin förklaring, säger Johanna och skrattar.
För fyra år sen sa hon upp sig från Göteborgs-Posten och började som reporter på SVT:s "Uppdrag granskning".
I höst är hon tjänstledig från SVT för att jobba med andra projekt.
Och i somras var du SVT:s korrespondent i Bryssel, hur var det?
- Skitroligt! Jag har aldrig varit korre förut. Och det var jätteroligt att vara i maktens centrum i Europa. Mest stolt är jag över att jag förklarade euro-krisen på ett enkelt sätt för svenska folket.
Läser man Marcus Birros förra roman, så är den kvinnliga huvudpersonen väldigt lik dig. Hur reagerade du på det?
- Jag blev lite chockad. Jag hade hört av bekanta som läst boken att jag skulle vara med. Men att jag var den bärande kvinnan, Sara, och kärlekshistorien i boken, ja, då fick jag lite panik. Det var så mycket som stämde, att jag bodde i ett gult hus i Utby, att jag hade två döttrar, att jag skilde mig och flyttade till en lägenhet där jag bor nu, att jag var ihop med hans kompis. Men Marcus och jag har aldrig varit ihop, på något vis, så det var... lite överraskande.
"Tennis - det är kul"
Vad gör du när du är ledig?
- Inte så mycket. Jag är jättebra på att lata mig. Eller så hittar jag på nya jobbprojekt, ha ha. Sen spelar jag tennis, det är kul!
Vad drömmer du om?
- En är uppfylld - att få skriva krönikor i GT! Det ska ärligt talat bli jättekul! Och så vill jag vinna Stora Journalistpriset i tv-klassen. Och att det går bra för mina barn förstås.