Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Prästen la arsenik i nattvard – dödade tre

1864 mördade kyrkoherde Anders Lindbäck tre församlingsmedlemmar och förgiftade ytterligare fyra – med hjälp av nattvardsvin spetsat med arsenik.
Caroline Eriksson är socialpsykolog och författare till boken "Inga gudar jämte mig", som är en skönlitterär skildring av kyrkoherde Anders Lindbäcks illdåd.Foto: BOKFÖRLAGET FORUM
1862 fick Anders Lindbäck sin egen församling, i värmländska Silbodal. Bygden var i stort sett avskärmad från omvärlden, och hårt ansatt av svält och fattigdom. Foto: NORDMARKENS PASTORAT
Dokumentet visar att Anders Lindbäck tog livet av sig i cellen på morgonen den 25 november 1865.

1864 mördade kyrkoherde Anders Lindbäck tre församlingsmedlemmar och förgiftade ytterligare fyra – med hjälp av nattvardsvin spetsat med arsenik.

– Han var en märklig dubbelnatur och Sveriges förste kände seriemördare, säger Caroline Eriksson, författare till boken "Inga gudar jämte mig". 

Mer än 150 år har gått sedan giftmorden i värmländska Silbodal. Det skrevs spaltmeter om morden och gärningsmannen när det begav sig, och den hårresande historien fascinerar fortfarande.

Caroline Eriksson är socialpsykolog och författare till boken "Inga gudar jämte mig", som är en skönlitterär skildring av kyrkoherde Lindbäcks illdåd:

– Jag blev fängslad av dramat, men också av personen Anders Lindbäck. Det råder inget tvivel om att han kände starkt för de fattiga och sjuka. Men samtidigt var han uppenbarligen kapabel att utföra de här fruktansvärda handlingarna.

 

LÄS MER: Bernhard sprängde tio i luften i Göteborg 

 

Anders Lindbäck föddes 1803, i Brålanda, och växte upp under mycket knappa förhållanden. Föräldrarna tvingades flytta från socken till socken, och fick det gradvis sämre. För sin överlevnad var familjen beroende av allmosor och andras välvillighet.  

– Av rättegångsprotokollen framgår det att han varit med om förnedrande händelser i barndomen, men vad de bestått i preciseras inte, säger Caroline Eriksson.

Generös mot de fattiga

Men Anders Lindbäck hade läshuvud, något som gav honom smeknamnet "läsar-Anders", och i tonåren tog sig en välbeställd morbror an honom och såg till att han fick möjlighet att utbilda sig till präst.

– Han gör verkligen en enorm klassresa. Det var väldigt ovanligt på den här tiden, och tecknar en bild av en mycket beslutsam och begåvad person.

Beslutsamheten och begåvningen till trots dröjde det till Anders Lindbäck kommit i 60-årsåldern innan han, 1862, fick sin egen församling, i värmländska Silbodal. Bygden var i stort sett avskärmad från omvärlden, och hårt ansatt av svält och fattigdom.

 

LÄS MER: Kanonerna som skulle skydda Göteborg 

 

– Bland de boende fanns det en längtan efter någon som kunde hjälpa dem ur misären, och för Anders Lindbäck var det hans stora chans att uträtta något stort. Han var en duktig och karismatisk predikant, och till en början var han mycket populär, berättar Caroline Eriksson.

Lindbäck tog sig an ansvaret att få Silbodal på fötter med stor entusiasm. Kanske på grund av de egna erfarenheterna han hade av fattigdom och armod.

– Han var generös – både med sin tid och med sina resurser. Han åkte runt till de fattiga och sjuka och gav bort kläder, ved och livsmedel. Det förväntades av en präst att vara givmild, men Anders Lindbäck gav mer än han behövde.

Allt mer auktoritär

Lindbäck hade en tydlig bild av vad han ville uträtta i Silbodal. Målet var att skapa en gudfruktig församling – fri från fattigdom, präglad av hårt arbete och med möjligheter till utbildning för alla. 

Han förde också ett korståg mot alkoholen. Något som snart satte honom på kollisionskurs med andra inflytelserika män i bygden, som tjänade pengar på det utbredda missbruket.

Och riktigt besvärligt blev det när även församlingen vände sig mot honom.

– I ett brev vädjar han till församlingen och ber dem avstå från utskänkningsrättigheterna till alkohol. Men de går emot honom, berättar Caroline Eriksson.

 

LÄS MER: Elisabeth från Göteborg mördades av Jack the Ripper 

 

Anders Lindbäck blev allt mer auktoritär i sin strävan att få ordning på Silbodal, och tog sig rätten att avveckla det kyrkoråd som tidigare har varit med och fattat viktiga beslut. Men han gick längre än så. 

Han tog sig även rätten att släcka människoliv.

– Hans offer var, med ett undantag, fattiga och sjuka och i rättegångarna hävde han senare att gjorde vad han gjorde av barmhärtighet. Om det är sant eller inte är inte lätt att veta, säger Caroline Eriksson.

Ett alternativ motiv ska ha varit ekonomi, vilket Lindbäck delvis medgav i en av de följande rättegångarna. Socknen var skyldig att betala fattigunderstöd för ett stort antal personer, vilket var en tung börda att bära för en fattig skogsbygd.

Mördade barndomsvän

Oavsett vad som drev honom – hösten och vintern 1864 åkte Anders Lindbäck hem till fattiga och sjuka och förgiftade dem, med nattvardsvin spetsat med Arsenik.

Två av dem – änkan Karin Persdotter och inhysejonet Nils Pettersson – dog, och ytterligare fyra personer insjuknade. Men det var först när kyrkoherden förgiftade en barndomsvän som kommit på besök till prästgården, som det väcktes misstankar om att något inte stod rätt till. 

 

LÄS MER: DNA kan lösa 650-åriga mordgåtan om Bockstensmannen 

 

Vännen, Anders Lysén, var sjuk men inte fattig. Tvärtom var han en välbeställd handelsman, och hans plötsliga död fick hans anhöriga att ana oråd. Dels för att det blev så bråttom med begravningen och dels för att Anders Lindbäck skänkte 10 000 kronor till dödsboet.

Dömdes till döden

I början av 1865 krävde Anders Lyséns bror att man skulle öppna graven. Länsman gick med på kravet, och efter analys fastslogs det att Anders Lysén dött av arsenikförgiftning. Fler gravar grävdes upp och kyrkoherde Lindbäck ställdes inför rätta.

De kommande rättegångarna slogs upp stort i lokala, nationella – och även internationella – tidningar. 

Anders Lindbäcks försvar, att han mördat av barmhärtighet, vann inget gehör och rätten dömde honom till döden.

 

LÄS MER: Spionen Ernst från Göteborg avrättades i Towern 

 

Straffet hann dock aldrig fastställas. Den 20 november 1865 hängde sig Anders Lindbäck i sin cell i Karlstad fängelse.

– Men under lång tid gick det rykten om att han hade lyckats iscensätta sin egen död och flytt till USA, säger Caroline Eriksson.