Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”För många med problem har hamnat på samma plats”

Strax innan Mahammeds etableringstid ska ta slut, blir han erbjuden en ny bostad i en ny kommun.
Jens Fischer och hans parti Oberoende realister tog makten i Hagfors. Dessförinnan hade S styrt kommunen i 70 år. Foto: LISA MATTISSON
Ett år efter mordet står offrets BMW fortfarande kvar nära platsen där han höggs ihjäl. Foto: LISA MATTISSON

HAGFORS. Lokala partiet Oberoende realister, frontat av poliser, tog i höstas makten i värmländska Hagfors och kastade ut Socialdemokraterna efter nästan 70 år.

Nu kämpar nya kommunalrådet Jens Fischer för att annat än tomma, förfallna lägenheter ska locka till inflyttning.

Han ser hur rika storstadskommuner exporterar kostsamma invånare till orter som Hagfors, där situationen har förvärrats för en redan pressad socialtjänst och nya problemområden vuxit fram.

För ett år sedan satte ett brutalt svartsjukemord ljuset på dem som aldrig ville bo här. En ung ensamkommande syrier, som drömde om att kunna flytta till Södertälje, höggs ihjäl av sin exflickvän på gatan en julinatt.

I dag har mordoffrets vänner dekorerat Hagfors väggar med hans namn.

– Mordet hade kanske kunnat undvikas om den oro som lyftes hade tagits på allvar, säger målsägarbiträdet Gina Samaan.

Sommaren 2018 skriver socialchef Maria Persson ett brev. Hon vänder sig till Stockholm. Närmare bestämt Farsta stadsdelsförvaltning. Hon beskriver en familj som värmländska Hagfors socialtjänst kommit i kontakt med.

Familjen har snabbt packat ihop sina tillhörigheter och tagit sig 35 mil till en ort dit tåget inte går ända fram. De ska till sitt nya hem i en ökänd grupp hus som kallas för Paradiset.

Redan i Farsta har de skrivit på förstahandskontraktet till Paradiset utan att veta att fastigheten inte anses beboelig och utreds av Hagfors bygg- och miljönämnd. Socialchefens bild är att det är under tvång, med hot om hemlöshet, som familjen tackat ja till flytten.

Reporter Johanna Karlsson berättar om Hagfors

”En familj”, skriver Maria Persson, ”som inte vill flytta till Hagfors, men tackar man inte ja och skriver på hyreskontraktet, beviljas man inte längre fortsatt boende på hotelljouren.”

Samma sommar lämnar den syriske elektronikföretagaren Mahammed Sawwaf samma hotell i Farsta. Han är en pratsam och självsäker man i medelåldern, som tidigare haft det gott ställt i Damaskus och vars vuxna barn bor i Förenade Arabemiraten, USA och Tyskland.

Mahammed Sawwaf. Foto: LISA MATTISSON

En kommunal tjänsteman har fixat kontraktet åt honom. Tjänstemannen förklarar att visst han kan få egen lägenhet – om han går med på att lämna Stockholm. Jättebra, svarar Mahammed Sawwaf glatt. Han är trött på att dela rum med fem andra nyanlända män på hotelljouren i Farsta.

– Send me to Kiruna! Send me to Boden! Send me to the very last place in Sweden!

Han är redo för livet i Hagfors.

Nu kommer vi naturligtvis inte att uppmuntra någon att flytta till Hagfors och vi avråder ytterligare en familj som var på väg att flytta.

Hyresvärden som tar emot Mahammed Sawwaf rycker på axlarna åt frågan varför lägenheten i Paradiset saknar kylskåp och spis. Det är stopp i avloppet och luktar mögel.

– Om du vill flytta ut är du skyldig mig tre månadshyror, du har redan skrivit på kontraktet, säger hyresvärden.

Så Mahammed Sawwaf stannar. 

Husgruppen är gul och står i en liten glänta i skogen, fem kilometer från Hagfors centrum. Mahammed berättar att omsättningen på hyresgäster varit stor.

– När det kom grannar gav de upp efter elva dagar och flyttade ut. Bara två rumänska familjer stannade längre. Kvinnorna spenderade dagarna som tiggare, en utanför Lidl och en utanför Ica.

De gula husen i området som kallas Paradiset ligger fem kilometer från Hagfors centrum. Foto: LISA MATTISSON

Mannen i en av de rumänska familjerna startar ett bråk när Mahammed inte vill låna ut sin bil. Han ringer polisen, men de svarar att närmsta patrull är i Torsby, en timme bort, och inte har tid. Fönstren går inte att stänga ordentligt så han binder själv ihop dem efter grannbråket.

Han tar sig in till centrum där han påbörjar en yrkesutbildning till CNC-operatör och får kontakt med Socialtjänsten. Där får han veta att Migrationsverket tidigare varit hyresgäster i där fastigheten han bor – men att de flyttat ut sina boende på grund av mögel, fukt och skadedjur. Nu kommer i stället hyresgäster direkt från storstadskommuner. Det är personer som redan fått uppehållstillstånd, kommunplacerats av bosättningslagen och precis som Mahammed själv är i slutet av den tvåårsperiod som på myndighetsspråk kallas etableringen.

Interiör från Paradiset. Lägenheterna i området renoveras nu. Foto: LISA MATTISSON

Att Mahammed flyttat innan de två åren tagit slut innebär att han slutar vara Stockholms ansvar och kostnad när etableringen, som staten ersätter kommunerna för, går ut.  

Det gör att kommuner tjänar på att hitta det där förstahandskontraktet ute i landet. Medan Hagfors kommun sliter sitt hår över de inflyttade människorna de plötsligt har att hjälpa, som i flera fall inte ens valt sin nya hemort själva.

Ett parti frontat av poliser

Farsta stadsdelsförvaltning har i ett svar på kritiken bekräftat att de i flera fall hjälpt familjer till Hagfors men att personerna flyttat frivilligt.

”Nu kommer vi naturligtvis inte att uppmuntra någon att flytta till Hagfors och vi avråder ytterligare en familj som var på väg att flytta”, skriver stadsdelsdirektör Kerstin Sandström.

Mahammed Sawwaf bor kvar i Paradiset en bit in i den rekordvarma sommaren. Då hör några yngre syriska killar inifrån stan av sig. De berättar att minst en lägenhet kommer att bli tom. Det har hänt något inne i centrum. Något hemskt. Något stort. Där finns ett rosa hus som människor lämnar. Något hände där i går, den 20 juli.

Mahammed packar snabbt ihop sina saker i Paradiset och förbereder sig för att flytta in.

Många kommuner som tagit emot många människor i etablering är S-ledda. Små kommuner som redan har stora utmaningar.

En trappa upp i stadshuset sitter Jens Fischer.

Som kommunstyrelsens ordförande är han inte lik någon annan. Polischef, potatisodlare, politisk ledare helt utan tidigare politisk erfarenhet och ledare för ett lokalt fristående parti med minoritetsstyre i ett Hagfors som tidigare styrts i sjuttio år av Socialdemokraterna.

Jens Fischer och hans parti Oberoende realister styr Hagfors sedan valet 2018. Foto: LISA MATTISSON

– Vi har en S-ledd regering. Många kommuner som tagit emot många människor i etablering är S-ledda. Små kommuner som redan har stora utmaningar. Jag undrar hur kommunpolitiker trycker på sina riksdagspolitiker. Speciellt för socialdemokrater. Ringer man upp Löfven? Eller vågar man inte, är man styrd av partipiskan? Jag är inte styrd av någon.

Jens Fischers parti Oberoende realister bildades ett knappt år före valet 2018. Det är något så ovanligt som ett parti frontat av poliser.

Hagfors tidigare kommunalråd under elva år, riksdagsledamoten Mikael Dahlqvist (S), beskriver deras väljare som definitiva sossar men att företrädarna kommer från spridda ideologiska håll.

– Det är nästan bara poliser i OR, säger Mikael Dahlqvist, men rättar snabbt sig själv med att nämna två journalister bland partiets företrädare.

Hagfors har knappt 5 000 invånare i tätorten, i kommunen bor närmare 12 000 personer. Foto: LISA MATTISSON
Genom Hagfors flyter Uvån. Foto: LISA MATTISSON / EUVAL19-SD
Hagfors är beläget åtta mil norr om Karlstad. Till Oslo är det 23 mil, till Stockholm 33. Foto: LISA MATTISSON / EUVAL19-SD
Inför budgetåret 2020 har tjänstemännen i Hagfors kommun fått direktiv om att det krävs besparingar på 20 miljoner kronor, rapporterade Nya Wermlands-Tidningen i våras. Foto: LISA MATTISSON / EUVAL19-SD

Både ledaren och grundaren Peter Åkermark är dock framstående poliser.

Som tidigare chef för grova brott i Värmland har Jens Fischer på nära håll sett problem med hur bostäder likt de i Paradiset fylldes på med nya hyresgäster.

– Sverige hade en flyktingpolitik som var omdebatterad innan vågen kom. Polisen hade redan då sina utmaningar. Sedan kom flyktingvågen, en enorm våg. Det är människor i nöd, det säger jag inget om. Men det skapade ett tryck på välfärden. Vi hade tomma bostäder som snabbt fylldes upp. En period gick all polisiär resurskapacitet till att stävja bråk och händelser på boenden. Har man den inriktningen på politiken måste man ta ansvar hela vägen. Var tog det ansvaret vägen från regering och riksdag? Vi måste hantera efterbörden så att vi inte får utanförskapsområden. Vi pratar ofta om stad och land. Vi borde prata om helheten.

Hej gumman. Jag har ställt till det.

Morgonen den 20 juli 2018 har Kristian, en 50-årig blandmissbrukare, blivit vräkt.

En yngre vän kastar ut honom ur lägenheten han fått låna på ett villkor: att han håller sig ren. Nu har åtal väckts om narkotikabrott och Kristian syns ständigt påverkad i området. Han måste lämna det låga gula huset i stadsdelen Gärdet.

Sent samma julikväll kommer vännen som vräkt honom tillbaka. Nu för att varna Kristian. Gärdet har fyllts med människor, tonåringar uppdaterar sina sociala medier med information om att en mördare är lös och att en ung människa ligger livlös med blödande hals på marken utanför ett pastellrosa hyreshus.

Vännen som vräkt honom återvänder nu till Kristian för att varna.

Det är Kristian som kommer att få skulden. Han måste lämna Hagfors.

– Du måste dra. De letar efter dig, hans kompisar, säger vännen.

– Nu är de ju helt stöllig och ska ta död på dig.

Kristian packar ihop alla sina tillhörigheter. Bara en sista sak ska han hinna med i Hagfors. Innan han flyr vill han säga hejdå till Anki.

På andra sidan Dalvägen reser sig en stor, vacker kyrkogård. Kristian vinglar dit.

Kyrkogården i Hagfors där Kristians fru ligger begravd. Foto: LISA MATTISSON

Hans fru Anki har dött så nyligen att en gravsten inte hunnit resas. Blommor och lykta markerar hennes plats.

– Hej gumman. Jag har ställt till det, säger Kristian.

Han förklarar att han ska se till att vänner sköter om henne medan han är borta en tid.

Polisen griper honom många timmar senare sovandes på en släpkärra nära Ankis grav.

Mördade expojkvännen av svartsjuka

Utanför det rosa huset ligger Kristians baseballträ, som han kallar för Mr Pain, använt och sönderslaget.

Han var en social kille som speciellt tjejer här i Hagfors tyckte om.

Halshuggningen, kallar grannarna det för.

Mordet den 20 juli 2018 sker i en krets där missbrukare umgås över åldersgränser. Äldre knarkare som ingen längre vågar hoppas på en framtid för och yngre tjejer som hamnar på samma hemmafester och dras in i samma livsöden. En blandad grupp där en person är dömd för avancerad drogsmuggling via posten och ett eget medicinlabb. En annan person person uppges ha sålt droger från en lägenhet där hen samtidigt hyr ut rum till unga i utsatta situationer. Samtidigt är det ungdomar mitt i sommaren med starka känslor för varandra. 

Det rosa huset i Hagfors där Harout bodde. Foto: LISA MATTISSON

Alla vittnen på Gärdet säger precis efter mordet att de inte vet vem av den unga killens exflickvän, exflickvännens mamma och deras utslagna granne Kristian som dödat honom.

Men de vet att alla de tre som till en början misstänks är personer som hade behövt hjälp för länge sedan.

– Mordet hade kanske kunnat undvikas om den oro som lyftes hade tagits på allvar. Mordet belyser ett problem där invånare i utsatta områden inte alltid blir lyssnade på. Konsekvenserna blir att invånarna där förlorar tilliten till rättsvårdande myndigheter. Problemet visade sig också under rättsprocessen då det fanns ett obehag bland personer bosatta i området att delta i rättsprocessen, säger målsägarbiträdet Gina Samaan, som företräder mordoffrets familj.

Under utredningens gång ändrar sig ett par av vittnena och berättar att de blivit påverkade utifrån att skydda exflickvännen. Hon heter Sara Fransson, är 24 år gammal och döms tidigt 2019 för att med knivhugg i halsen gjort att hennes expojkvän, en ung man från Damaskus som kom till Hagfors som ensamkommande, förblödde.

Sara Fransson. Foto: GT/Expressen

Hans vänner dekorerar Hagfors med hans namn så att ingen ska glömma. Namnet står det utanpå den kvällsöppna godisbutiken i centrum, det står det på förråden i husgruppen i Geijersholm som kallas Paradiset.

Ägaren till godisbutiken vill tvinga mordoffrets vänner att tvätta bort hans namn. Han säger att klottret inte är bra för hans butik, att han kanske kan bli indragen i något tjafs med personer som känner den dömda mördaren Sara Fransson.

– Hon var ute ett tag, man vet aldrig, säger han och syftar på att Fransson inte häktades under tiden mellan tingsrätten och hovrättens dom – där straffet höjdes rejält från tre till tolv års fängelse.

De anställda i godisbutiken minns både mördaren och offret.

– Han var en social kille som speciellt tjejer här i Hagfors tyckte om, säger de.

En vän berättar att han försökte komma bort från staden och ville flytta till något större. Han hann aldrig vidare.

Hagfors: Modigt Fôlk

I Hagfors lämnade han en 20-årig flickvän efter sig. Hon levde efter mordet i en ekonomisk svår sits och pressade socialtjänsten på mer bistånd.

När en socialsekreterare nekade henne pengar till en ny säng misshandlade hon tjänstemannen så svårt att hon fick sys. Hagfors socialchef Maria Persson har polisanmält händelsen och en förundersökning pågår. Den unga flickvännen fick aldrig pengar till möblerna hon behövde.

Han vill ha en som inte dricker och det har jag sagt, att det kan du glömma i Hagfors.

Vaktmästaren Nicklas Årström skakar på huvudet. 

– För många med problem har hamnat på samma plats här på Gärdet. De borde ha spritts ut mer. Under lång tid att har de fått bostäder i de lägre husen, säger han och nickar bort mot de längor där bland andra Kristian bodde, han som i dag är fängslad för att ha misshandlat den unge syriern innan han knivhöggs till döds.

Nicklas Årström, vaktmästare i problemområdet Gärdet, röstar på Oberoende realister. Foto: LISA MATTISSON / EUVAL19-SD
”I dag bor här ingen som dricker något starkare än cola”, säger Nicklas Årström om hyreshusen på Gärdet. Foto: LISA MATTISSON / LISA MATTISSON

Efter mordet har det rosa huset städats på hyresgäster med problem, säger han.

– I dag bor här ingen som dricker något starkare än cola.

En av dem är Mahammed Sawwaf som flyttat in högst upp och ofta frågar Nicklas Årström om tips efter hur han kan träffa en ny partner så att hans värmländska liv blir komplett. Nicklas är skeptisk till om det kommer lyckas.

– Han vill ha en som inte dricker och det har jag sagt, att det kan du glömma i Hagfors.

Det sista Socialdemokraterna hann göra innan de kastades ut från Hagfors stadshus efter nära sjuttio år var att anta Hagforsstrategin. En utomstående byrå utvärderade vad det bästa med Hagfors var och kom fram till en slogan: Modigt Fôlk – där ”folk” stavas efter hur det uttalas på bred värmländska – som nu är upptryckt på alla kommunens bilar.

I Nicklas Årströms eget villaområde syns vimplar i ett par av trädgårdarna: Oberoende realister.

Vaktmästaren, som sympatiserar med partiet, är nöjd med det nya styret i kommunen och med Jens Fischer.

– Han är rätt man på rätt plats. Vi köper potatis av pappan hans också.

Rika kommuner dumpar det här på fattiga kommuner.

När Oberoende realister tog makten i kommunen var det främst med röster från tidigare S-väljare. Socialdemokraterna backade inte alls lika mycket på riksnivå och i EU-valet som i kommunvalet.

Partier som Moderaterna och Liberalerna har nu bara ett mandat var, medan KD och MP inte finns representerade alls i Hagfors kommunfullmäktige.

Innan Jens Fischer blev kommunalråd i Hagfors var han chef för grova brott vid polisen i Karlstad. Foto: LISA MATTISSON
Oberoende realister bildades ett knappt år före valet 2018. Foto: LISA MATTISSON

Representanter för de mindre partierna säger att debatterna aldrig varit så långa som nu. Tidigare var den S-styrda majoriteten så stark att kommunstyrelsen kunde ta ett beslut i förväg, och sedan gå in och klubba igenom beslutet i fullmäktige. Nu söker minoritetsstyret nya politiska samarbeten i varje sakfråga.

Bilen står kvar – ett år efter mordet

Riksdagsledamoten Mikael Dahlqvist (S), som tidigare styrde Hagfors i elva år, ser det som en svaghet att Oberoende realister inte har något moderparti över sig när de vill lyfta frågor till nationell nivå. Själv arbetar han för att social export ska förbjudas och har tagit upp frågan med socialminister Lena Hallengren (S).

– Rika kommuner dumpar det här på fattiga kommuner, säger han och berättar om ett fall där en bostadslös man från Danderyd hänvisats till Paradiset.

Social export är termen han använder för när kommuner förmår invånare att flytta för att på så vis lämpa över kostnader, såsom i fallet med Mahammed Sawwaf och Paradiset.

– Redan under flyktingvågen från kriget på Balkan försökte kommunen få Paradiset jämnat med marken, säger Mikael Dahlqvist.

Mahammed Sawwaf på återbesök i Paradiset där han bodde under sin första tid i Hagfors. Foto: LISA MATTISSON

Hyresvärden i Paradiset har efter kritik från bygg- och miljönämnden JO-anmält kommunens tjänstemän.

”De har förtalat fastigheten så jag ej får hyresgäster”, skriver han i anmälan och fortsätter: ”Jag har fått hyresgäster från Stockholm som gått på bidrag och jag antar det är därför kommunen gör allt för att ej få dem till Hagfors för att sedan få betala för dem.”

Till slut säljer han också fastigheten. Idag renoveras Paradiset från grunden av en ny ägare.

Per Gruvberger, kommunstyrelsens ordförande i grannkommunen Filipstad där kostnaden för försörjningsstöd skjutit i höjden på senare år, ser den sociala exporten till den lilla orten Nykroppa i sin kommun.

– Det vi ser är att fastigheter i till exempel Nykroppa köps upp av nya fastighetsägare från till exempel Stockholm. De hyr sedan ut till personer som har svårt att få bostad efter etableringsperioden på två år är över. Flera kommuner arbetar aktivt med detta, till exempel Lidingö varifrån ett antal har kommit till Filipstad, säger Per Gruvberger.

Agneta Bolmgren, tillförordnad förvaltningschef för Lidingös omsorgs- och socialförvaltning, svarar på den värmländska kommunpolitikerns påstående i ett mejl:

”I Sverige har man rätt att bosätta sig vart man vill. Vad vi gör är att hjälpa människor att se vart i Sverige det finns störst möjlighet till arbete och bostad. Ibland är det på Lidingö, ibland i en annan del av Sverige. Vi utgår alltid från varje enskild individs förutsättningar och önskemål.”

Många kommuner som har tomma fastigheter ser hellre att man river fastigheterna.

När Oberoende realister grundades var en byggsten i partiprogrammet att göra kommunen attraktiv för fler. Människor ska flytta frivilligt till Hagfors.

Grundaren Peter Åkerström förklarar i partiets podcast ”Radio realist” att bostäder är en viktig del.

– Vi måste kunna erbjuda mer tomter. Och då menar jag strandtomter. Det räcker inte att säga ”kom till vår kommun, du får en tvåa på Gärdet”. Det fungerar inte.

Det är just utanför en sådan tvåa på Gärdet som den unga ensamkommande syriern mördades den 19 juli 2018. 

Hans kompisar har flyttat ut. Men inga anhöriga kommer för att dela upp hans tillhörigheter.

Ett år efter mordet står mordoffrets BMW fortfarande kvar... Foto: LISA MATTISSON
...med sönderslagen bakruta. Foto: LISA MATTISSON

Hans BMW står kvar utan hjul och med en krossad ruta, en sista hälsning exflickvännen Sara Fransson som knivhögg honom till döds, för alla på Gärdet att se.

I Hagfors stadshus har Jens Fischer precis fått ett samtal från en SVT-reporter som resonerat kring hur mindre kommuner med lediga bostäder ska agera i framtiden.

– Många kommuner som har tomma fastigheter ser hellre att man river fastigheterna. Hellre det än att asylsökande i en ny våg återigen blir placerade där och så får kommunen ta allt ansvar, säger han.