Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pojkarna har varit försvunna – i 50 år

Sommaren 1965 sågs de tre vännerna ofta köra runt i en mörkblå Volvo PV innan de försvann. Gay Roger Karlsson (Från vänster), 22, är den enda av männen som det inte finns några signalament på vid försvinnandet. Enligt polisrapporten bar Jan Olof-Dahlsjö (I mitten), 21, en brun kostym, ljusblå strumpor och svarta skor när han försvann samt hade med sig ett par ljusa byxor. Kjell-Åke Johansson (Till höger), 16, bar en glencheck-kavaj, grå byxor och rödsvartvit-rutig skjorta.
Kjell Åke Johansson och Hybner Lundqvist försvann samma dag. Teorierna om att deras försvinnanden ska hänga ihop avfärdas däremot av Kjell Åkes syster Anne-Christine.
Berit och Anker Johansson, Anne-Christine och Kjell Åkes föräldrar, ville aldrig dödförklara sin son. Av de försvunna männen är det bara Gay Karlsson som har dödförklarats. Foto: Björn Gullander
Det skilde bara två år mellan Anne-Christine och Kjell Åke. Systern säger att de nästan var som tvillingar. Foto: Privat

Tre – eller kanske fyra – unga män.

En blå Volvo.

Och en fråga som fortfarande – över ett halvt sekel senare – inte har fått något svar:

Vad var det egentligen som hände Gay, Jan Olof och Kjell Åke – och för den delen Hybner – den där torsdagen i mitten av 60-talet?

– Saknaden efter min bror går inte att beskriva. Jag hoppades hela tiden att han skulle dyka upp och ge från sig ett livstecken. Men det hände aldrig någonting, säger Anne-Christine, 65, systern som levt nästan hela sitt liv i ovisshet.

Den 29 juli 1965 är en av de mest spektakulära dagarna i Göteborgs kriminalhistoria.

Klockan var 14.13 när rånare stormade in på Skandinaviska Banken vid Gamlestadstorget. En av dem höll vakt vid entrén – den andre, som var klädd i kvinnokläder med blond peruk och lösbröst, hoppade över disken och tog sig fram till kassorna. När rånarna började skjuta åt alla möjliga håll tvingades anställda och kunder kasta sig ner på golvet för att ta skydd.

En av rånarna sköt sig själv i benet när han överfölls av en kund – sedan sprang de ner mot Säveån och iförda dykardräkter, som de hade under kläderna, försökte de fly. Då greps "Hjärnan" i gruppen och fotografiet på gripandet har blivit en riktig klassiker. Senare dömdes tre män för inblandning i rånet.

 

Den 29 juli 1965 – samma dag som de unga männen försvann – inträffade "Grodmansrånet" mot Skandinaviska bankens kontor i Gamlestan. Med lösbröst, dykardräkter och pistoler stegade rånarna in på banken i Gamlestan. Här grips en av de inblandade av polis. En av teorierna är att Gay, Jan Olof och Kjell Åke hade med rånet att göra och försvann av den anledningen. Foto: / OKÄND

 

LÄS MER: Han bryter tystnaden om "Grodmansrånet" efter 50 år.

 

Samma dag den där sommaren 1965 försvann tre unga män i Göteborg. Det var Gay Karlsson, 22, Jan Olof Dahlsjö, 21, och Kjell Åke Johansson, 16. Det har gått drygt 51 år sedan dess, men de är fortfarande saknades.

Teorierna om försvinnandet är många. En av dem är att de hade någon del i det uppmärksammade rånet, förklarar författaren Eva Kullenberg.

– Det finns de som tror att de var inblandade i "Grodmansrånet". Förmodligen inte direkt inblandade, men att de var medhjälpare på något sätt. De kan ha varit inblandade i något kriminellt och blivit tvungna att försvinna för att de visste för mycket, säger författaren Eva Kullenberg.

Hon har skrivit boken "29:e juli 1965 och andra olösta försvinnanden", som tar upp mysteriet.

Men för att Gay, Jan Olof och Kjell Åke hade del i "Grodmansrånet" finns inga konkreta bevis. Och polisen ska egentligen aldrig ha trott att trion haft någon koppling till det.

– En annan teori är att de försvann för att de var less, säger Eva Kullenberg.

 

LÄS MER: Svenska försvinnanden – vet någon var de är?

 

För Kjell Åke Johanssons syster Anne-Christine, som bor utanför Göteborg, har det varit många år av funderingar kring vad det var som hände hennes bror. Dagen han försvann har förändrat hennes liv för alltid.

Det är när det lackar mot jul som hålet i hjärtat blir som störst. För många av oss är julen årets höjdpunkt. För henne är det precis tvärtom.

– Hösten gick och julen närmade sig, men det kom ingen Kjell Åke. Efter den julen har jag aldrig tyckt om att fira jul. För mig är det en jobbig helg. Sedan kom våren och då började jag förstå att han inte skulle komma tillbaka, men jag gav nog aldrig upp hoppet. Jag ville nog inte inse det, säger Anne-Christine.

Hon växte upp i stadsdelen Haga i Göteborg tillsammans med sina föräldrar och tre bröder. Storebrodern Kjell Åke var två år äldre. Han och Anne-Christine var tajta.

Hon säger att de i princip var som tvillingar.

– Jag har alltid upplevt det som att vi stod varandra nära. Jag hängde efter honom och fick vara med. I och för sig hade han ett väldigt humör. Men jag tyckte att han var snäll och sprallig, säger Anne-Christine.

Kjell Åke Johansson blev pappa

I april år 1965 blev Kjell Åke pappa – bara några månader senare försvann han spårlöst. Foto: Niklas Maupoix

Våren 1965 blev Kjell Åke pappa. Då var han bara 16 år gammal. Beskedet att flickvännen var gravid kom som en chock – Kjell Åke oroade sig inte minst för vad hans mamma skulle säga.

Men snart var det i stället mamman som skulle få bära på den stora oron.

På kvällen den 29 juli väntade familjen på att Kjell Åke skulle komma hem till bostaden, som då låg på Hisingen sedan familjen flyttat. Timmarna gick. Och de gick. Men Kjell Åke dök aldrig upp.

– Vi undrade vart han tagit vägen, men mamma avvaktade i några dagar. Sedan tyckte hon att det var konstigt och vi började fråga runt bland vänner och bekanta, säger Anne-Christine.

Tidigare den blåsiga och regniga sommardagen – när temperaturmätaren visade 13,2 grader – hade hennes bror synts till i en blå Volvo PV 444, tillsammans med Gay Karlsson och Jan Olof Dahlsjö. De tre vännerna hade tidigare berättat att de planerade en kommande campingtur till Åsa och det var dit som Anne-Christines mamma trodde att de begett sig när Kjell Åke aldrig kom hem.

Några spår efter trion på den lilla orten utanför Kungsbacka visade det sig dock inte finnas.

Dahlsjöfallet – ett unikt massförsvinnande

Det fanns inga spår efter dem någonstans.

– Det är klart att jag undrade väldigt mycket. Det blev sig aldrig riktigt likt, kan man säga. Saknaden efter min bror går inte att beskriva. Jag hoppades hela tiden att han skulle dyka upp och ge ifrån sig ett livstecken. Men det hände aldrig någonting, säger Anne-Christine.

– Men på den tiden hade man ingen att prata med, man hade inte krishantering utan det var bara att lägga det bakom sig och gå vidare. För mina föräldrar var det också en sorg. Vi pratade aldrig om det. Min pappa var väldigt ledsen, men jag tror aldrig jag pratade med honom om vad som hänt.

Det så kallade "Dahlsjöfallet" är ett massförsvinnande som är unikt i Sverige.

Och dessutom – samma julitorsdag år 1965 inträffade ett fjärde försvinnande i Västsverige. Den 18-årige konstnärssonen Hybner Lundqvist var med sin familj i Torekov på semester. "Hymme", som han kallades, liftade från det skånska sommarparadiset med Lysekil som tilltänkt slutdestination. I Göteborg skickade han ett vykort till föräldrarna. Sedan upphör spåren också efter honom.

Uppgifter: Sjöman träffade "Hymme"

Omständigheten att Hybner Lundqvist försvann samma dag som Gay, Jan Olof och Kjell Åke gör att de båda fallen ibland har länkats ihop med varandra. Men den länken är svag, menar både Anne Christine och författaren Eva Kullenberg. De tror inte att vännerna från Göteborg har något med Hybner Lundqvist att göra.

Enligt P4 Göteborg, som gjort en dokumentär om fallet, berättar en sjöman att han träffat "Hymme" på ett fartyg i Asien flera år senare och det finns också uppgifter om att Anne-Christines bror Kjell Åke setts till några gånger efter att han försvann.

Själv är hon alltså inte säker på något.

– Jag skulle nog vilja tro att de försvann av någon anledning. 1972 eller 1973 stötte jag på någon som berättade att han träffat min bror. Men om det var sant eller inte vet jag inte. Allt eftersom tiden gått har jag kanske tänkt mig att de hade fingrarna i syltburken och var inblandade i någonting som gjorde att de behövde försvinna. Men att försvinna i över 50 år ... jag vet inte vad som kan ha varit så allvarligt.

Just att inte veta, hur jobbigt har det varit att leva med det?

– Det har varit fruktansvärt. I huvudet har jag haft olika tankar och funderingar och visst vore det skönt om man visste vad som hände och varför.

Anne-Christine tänker på storebrodern

Anne-Christine, 65, har levt med ovissheten om vad som hände brodern Kjell Åke i över ett halvsekel: "I huvudet har jag haft olika tankar och funderingar och visst vore det skönt om man visste vad som hände och varför." Foto: Niklas Maupoix

Nu är Anne-Christine pensionär. Den sista gången hon träffade Kjell Åke var dagarna innan försvinnandet. Han ville låna pengar av henne, men hon hade inga att ge honom.

Anne-Christine berättar att tankarna på storebrodern fortfarande dyker upp med jämna mellanrum. Han – eller snarare frånvaron av honom – har präglat henne starkt.

– Jag har alltid varit väldigt överbeskyddande mot mina egna barn och haft stenkoll på dem. Har de inte kommit hem när de skulle har oron och skräcken funnits där. Jag har varit en jobbig mamma på det sättet, för tänk om de inte kommer tillbaka, säger Anne-Christine.

Tror du att du någonsin kommer att få veta vad som hände Kjell Åke?

– Nej. Jag tror inte det. Det är ingen som har kunnat ge någon förklaring. Ibland poppar det upp i huvudet och jag undrar. Jag tänker: "Har detta verkligen hänt? Var det min familj det hände?" Det är så märkligt.