Den 7 april kände sig Per-Olov Eriksson från Lidköping lite sjuk och sökte vård.
Läkaren tog ett blodprov och kunde konstatera att det troligtvis rör sig om coronaviruset.
– Han sa åt mig att åka hem och försöka ta det lugnt och om det blir värre med andningen skulle jag ringa till sjukhuset igen. Väl hemma blev det sämre och sämre och till slut fick jag svårt att andas, säger Per-Olov.
Låg nedsövd i 32 dagar
Han fick åka ambulans till sjukhuset och redan där börjar minnet svika honom.
– Jag minns att jag blev inlagd på intensivvårdsavdelningen. Men sedan minns jag bara att jag vaknar upp, säger Per-Olov.
Kort därefter fick han veta att han legat nedsövd i över en månad.
– Där var två läkare som tog hand om mig och de berättade hela storyn att jag kom in på Iva och de hade fört dagbok. Den fick jag ta med mig hem. Där står allt jag varit med om i detalj. Att läsa det var inte trevligt. Det kom som en stor överraskning, att inte veta vad man varit med om. Jag förstod att det var väldigt illa med mig. Det var hemskt, säger Per-Olov.
Per-Olov vaknade upp den 15 maj och blev utskriven någon vecka senare.
”Väldigt tacksam”
Nu i efterhand är han väldigt tacksam och glad för den hjälp och det stöd han har fått. Av såväl sjukvården som sin familj.
– Det har varit mycket känslor helt klart. Det går inte att komma ifrån. Jag tänker på att jag har hustru, barn och barnbarn. Jag är väldigt tacksam för sjukvården, de har gjort ett otroligt arbete, säger Per-Olov.
Även fast han numera är friskförklarad från coronaviruset har han en lång väg kvar till att bli helt återställd.
– Jag är inte återställd ännu. Inte till 100 procent. Det fattas en del styrka i benen men under normala förhållanden och när det inte är svår terräng så klarar jag mig bra. Jag har hört att det kan ta uppemot ett år, säger Per-Olov Eriksson.
