Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Per, 65, litade på läkaren – nu är cancern obotlig

Per Fors har obotlig prostatacancer. Han ångrar att han inte gick vidare och fick en ”second opinion” hos en annan läkare. Han uppmanar andra drabbade att inte nöja sig med ett utlåtande. Foto: Johanna Waak
”Eftersom sjukdomen är obotlig vinner den till slut. Hur lång tid det tar vet man inte. Det är en fruktansvärd ovisshet” säger Per Fors som drabbades av prostatacancer 2015. Foto: Johanna Waak

Per Fors, 65, ångrar bittert att han lyssnade och litade på sin läkare.

Trots stigande PSA-värden fick han beskedet att prostatacancern var ofarlig.

Han skulle inte oroa sig.

– Men ett år senare visade det sig att cancern var aggressiv och obotlig. Hur lång tid det tar innan sjukdomen vinner vet man inte. Det är en fruktansvärd ovisshet, säger han.

Per Fors i Hisings Backa i Göteborg gick i pension i höstas. Men livet som pensionär blev inte som han tänkt sig.

– Jag har tappat glädjen. Andra kan planera flera år framåt, men jag vet ju inte, säger han.

Efter ett förhöjt PSA-värde remitterades Per Fors till specialist på ett sjukhus i Västsverige hösten 2015, förklarar han.

PSA är ett blodprov som mäter halten av prostataspecifikt antigen och tas för att upptäcka och behandla tidiga former av prostatacancer.

– Efter biopsi (vävnadsprov, reds. anm.) hittades cancer och jag fick höra att det var den snällaste av tre bedömningsgrader. Jag skulle inte vara orolig och det skulle ta många år innan något kunde hända förklarade läkaren, berättar Per Fors.

Läkarna gjorde bedömning

Han säger att han fick beskedet att cancercellerna kunde bli aggressiva framöver och att det därför behövde följas upp med regelbundna provtagningar.

Läkaren kallade in en kollega för ytterligare bedömning, berättar Per Fors.

– Han kände på prostatan och sa att det inte kändes bra. Han tyckte jag skulle gå till en annan läkare för att få en second opinion. Men min första läkare var väldigt övertygande och vältalig och tyckte inte att jag skulle oroa mig.

Per Fors gjorde en Ivo-anmälan efter att han upplever att han fått fel besked från en läkare. Anmälan lades ner, på grund av att han lämnade in den för sent. Foto: Johanna Waak

Han litade på och kände stort förtroende för den första läkaren. Något han nu ångrar djupt.

– Hade jag sökt upp en ny läkare hade kanske livet varit annorlunda i dag, konstaterar han.

Per Fors säger att han också hade bett om att bli remitterad till Sahlgrenska eftersom provtagningar visade att PSA-värdet hela tiden steg.

– Men nej, läkaren sa att det inte gick att skicka remiss innan aggressiv cancer hittats. Läkaren sa ”Det gör vi inte, Det är så många komplikationer med operation så vi väntar tills vi hittar aggressiv cancer vid biopsi”. Jag anser att läkaren utmanade ödet på min bekostnad.

Upptäckte aggressiv cancer

Och knappt ett år efter att han sökt vård på sjukhuset upptäcktes till slut aggressiv cancer hos Per Fors i samband med rutinprovtagning.

När han kom till Sahlgrenska universitetssjukhuset blev det omgående operation. Vid återbesöket fick han ett chockbesked.

– Läkaren sa att ”det här är inte alls bra”. Värdet som efter operation ska ligga på 0 var 7. Jag frågade om man kan räkna med en överlevnad på fem år. Han sa att han inte kunde lova det. Han visste inte, säger Per.

Han konstaterar att beskedet kom som en blixt från en klar himmel. ”Gardinen drogs ner”. Han hade hela tiden tänkt på den första läkarens ord att cancern var ofarlig.

– Så kommer någon och säger att vi inte vet om du lever så lång tid till. Det var tufft. Jag blev väldigt arg. Jag kände mig lurad. Det var svårt att berätta för barnen, säger Per Fors.

Skickade Ivo-anmälan

Tidigare i juni gjorde han en anmälan till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Utredningen har dock redan lagts ner med motiveringen att det dröjt mer än två år efter bedömningen på sjukhuset innan Per Fors skickade sin anmälan.

– Anmälan kom in för sent. Men det är inte så himla lätt att ta tag i det när man inte mår bra. Det är en tuff regel, menar han.

Per Fors, 65, försöker förtränga de mörka tankarna och aktivera sig så gott det går. Han tränar och åker mc. Foto: Johanna Waak

Ivo skriver i beslutet att även om myndigheten inte utreder hans fall är ”informationen värdefull för oss när vi planerar kommande tillsyner”.

Nu försöker Per Fors leva som vanligt så gott det går. De mörka tankarna försöker han hålla på avstånd. Men det lyckas inte alltid. 

Sjukhusets svar

Medicinerna har biverkningar och han förklarar att han tappat livsgnistan, att han inte känner igen sig själv. Entusiasmen är borta.

– Just nu går behandlingen bra och håller cancern i schack. Men jag vågar inte boka en resa längre fram. Eftersom sjukdomen är obotlig vinner den till slut. Hur lång tid det tar vet man inte. Det är en fruktansvärd ovisshet.

Verksamhetschefen vid det aktuella sjukhuset säger att denne inte kan uttala sig i enskilda patientärenden, men förklarar att sjukhuset följer det nationella vårdprogrammet för cancer:

– Där ingår ett standardiserat vårdförlopp för prostatacancer. Där är det tydligt hur man följer sjukdomen och när, var och hur man remitterar patienter till olika behandlingar och utredningar. Vi har ett gott samarbete med Sahlgrenska universitetssjukhuset som ingår i det programmet.