Ostindiefararen åter i Göteborg – Kina nästa

Förra årets inplanerade sommarturné ställdes in på grund av pandemin. Men den 16 augusti var det dags att ta Ostindiefararen Götheborg på en testtur till Stockholm.
Edith Grundberg hoppas på en plats i besättningen när Ostindiefararen sätter segel mot Kina.
Foto: SOIC
I Edith Grundbergs och de andra besättningsmedlemmarnas arbetsbeskrivning, ingår att klättra upp i den 40 meter höga masten.
Foto: SOIC
Götheborg är en replika av den ostindiefarare med samma namn, som 1745 som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp.
Foto: HENRIK JANSSON

Nästan en månad har gått sedan Ostindiefararen Götheborg, för första gången på sex år, kastade ankar och lämnade hemmahamnen på Hisingen.

Seglatsen gick till Stockholm, och under söndagen stävade hon åter upp för Göta älv.

– Kaptenen har berättat att de var dubbelt så många i besättningen förr i tiden, helt enkelt eftersom man räknade med ett visst svinn, säger jungman Edith Grundberg, 18.

Ostindiefararens inplanerade sommarturné i fjol var tvungen att ställas in grund av pandemin, men den 16 augusti i år kunde skeppet sätta segel med destination Stockholm.

Ut och in ur hamnarna tvingas skeppet gå för motor, men färden till huvudstaden blev den längsta sammanhängande seglatsen sedan 2007 – 6,5 dagar.

Under söndagen anlände ostindiefararen åter till Göteborg, då salut sköts och flera åskådare mötte skeppet i hamnen. 

Edith Grundberg, 18 år, är en del av den 75 personer starka besättningen. Hon har nyligen tagit examen från Marina läroverket i Stockholm, och har gedigen erfarenhet av att segla stora skepp. Men att jobba ombord på Ostindiefararen är på många sätt en ny upplevelse, berättar hon.

– Den stora skillnaden är att inget är gjort av plast. Allt är tillverkat i naturmaterial och det blir mer som det var på den gamla tiden, mer genuint. Att sätta segel kräver 15 personer, i vanliga fall brukar det räcka med tre.

Ostindiefararen på väg ut till havs.
Foto: HENRIK JANSSON

”Man lever verkligen på varandra”

Med många händer på däck blir det också mindre yta att röra sig på.

– Det kan vara lite påfrestande, att det inte finns någonstans att dra sig undan. Man lever verkligen på varandra. Jag sover i en hängmatta tillsammans med resten av mitt vaktlag.

Götheborg är en replika av den ostindiefarare med samma namn, som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. Och på den tiden var besättningen ännu större, berättar Edith.

– Kaptenen har berättat att de var dubbelt så många i besättningen förr i tiden, helt enkelt eftersom man räknade med ett visst svinn. När vi klättrar i masten, den är 40 meter hög, så har vi selar och säkringar. Men på den tiden fanns ingenting sånt.

Asienexpedition 2022

Seglatsen till och från Stockholm är en uppvärmning efter det som komma skall. I april 2022 är det nämligen tänkt att ostindiefararen ska sätta segel för att återigen genomföra en expedition från Göteborg till Kina. 

Edith Grundberg hoppas på en plats i besättningen.

– Nu har vi varit borta i tio dagar, och att segla två månader i sträck är naturligtvis en helt annan grej med helt andra utmaningar. Samtidigt är det en chans man kanske bara får en gång i livet. Det är så annorlunda från allt annat man kan göra.

SE OCKSÅ: Peter Forsbergs miljonbåt: ”Bara att blunda och dra kortet”

"Foppa" den första att äga den nya båten Anytec 1221 med 1600 hästkrafter: "Blir lite drag".