Roy Mattsson bjuder GT att kliva in i stugan i skogen en bit öster om Göteborg.
Personliga assistenten Cecilia Augustinsson, 34, frestar med kaffe.
Vi slår oss ned vid ett bord framför en vägg som är så fylld med fotografier att själva väggen inte längre syns.
Bilderna är signerade av både svenska och internationella kändisar. I den spännande mixen ingår presidenter, artister, skådespelare, författare, politiker och Dalai Lama. De flesta har bifogat en personlig hälsning till mottagaren.
– Det började med att jag skrev till Jonas Gardell. Jag gillar hans böcker. Han svarade med ett personligt brev, berättar Roy Mattsson.
Autografsamlandet en livlina
Nästa brev hade Björn Skifs som mottagare. I svaret ingick stjärnans autograf. Och Roy Mattsson hade hittat sin nya hobby.
Autografsamlandet blev Roy Mattssons livlina när livet kändes som mest meningslöst. När han plötsligt, efter en stroke, fann sig sittande i en rullstol. Förlamad i halva kroppen. En smäll till, hårdare än den första.
Sex år tidigare hade rygg, nacke och huvud fått rejält med stryk när han kraschade med sin motorcykel.
Roy Mattsson kan fortfarande erinra sig njutningen han kände när han gled fram på sin välputsade Honda Gold Wing av 90 års modell den där sommardagen 1996. Otaliga gånger har han önskat att han kunde ha stoppat tiden innan olyckan var ett faktum och givit sitt liv en annan fortsättning.
Vill inspirera
En bil som nalkas en stoppskylt. En förare som inte ser motorcyklisten närma sig. Ett ögonblicks ouppmärksamhet. Ett liv som efter den dagen, den sekunden, aldrig blir vad det en gång var.
I dag är det rullstol han tar sig fram med. Han kan gå, men inte fort. Tio meter tar tio minuter.
Boken ser Roy Mattsson som sina memoarer. Hans egen summering av liven han levt. Det gamla och det nya. Då: arbete, bilar, motorcyklar, resor. Sedan: kampen mot sjukdom, smärtor, lidande och försäkringsbyråkrater. Men också glädjen i att träna, samla autografer och träffa medmänniskor.
Han hoppas kunna inspirera andra med sin bok. Men skrivandet var mödosamt och tog mycket längre tid än författaren hade kunnat föreställa sig.
Stolt räcker han över ett exemplar till GT. Den blev färdig!
– Jag brukar sätta upp mål för mig själv, förklarar han.
Vilka mål har du kvar nu?
– Hoppa fallskärm. Det har jag inte gjort ännu.
Vad är det som hindrar dig?
Roy Mattssons ansikte spricker upp i ett leende innan svaret serveras:
– Min fru. Hon säger att det kanske räcker, det jag redan varit med om.
