Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låten ”Allt jag behöver” får Scandinaviums tak att lyfta

”Låten Allt jag behöver får Scandinaviums tak att lyfta”, skriver Linnea Lundström.Foto: Hanna Brunlöf Windell
Spelningen i Scandinavium var Miriam Bryants största.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN

När Miriam Bryant ställer sig på Scandinaviums scen är det med ett ”äntligen”. 

Hon är hemma. Där hon ska vara. 

Att hon flyttat till Stockholm buas det friskt åt, och mindre hade varken hon eller någon annan förväntat sig av Göteborgspubliken.

– Så många gånger som jag åkt förbi den här arenan med spårvagnen och knappt vågat drömma om att få stå på den här scenen en vacker dag, säger hon innan ”Du med dig”. Om att aldrig riktigt ha gjort upp med någon. Kanske Stockholm. 

Miriam Bryant har en röst som sällan skådas i den svenska indiepopgenre som man ändå får säga att hon numera rör sig i. Det är spännande att höra någon sjunga ordet ”Blåmärkshårt” och samtidigt ha ett så brett register.

Det är en dynamisk spelning, som skjuter i höjden för att sedan plockas ned till inget annat än orgel och sång. Arenakänslan är lokalen värdig. Blås, piano och trummor för tankarna till Håkans ”Det är så jag säger det”, och det är säkert ditåt Miriam Bryant vill luta.

Konsert

 

Miriam Bryant

Scandinavium, Göteborg

Bästa: Blåmärkshårt, i duett med Victor Leksell.

Sämsta: ”Push, play” i en sorts EDM-remix som inte lirar.

Ändå är det en kompromisslös och egen artist som kommit till Scandinavium på fredagen. Som sätter sig på knä intill scenkanten och spiller ut sitt hjärta om kärleken som aldrig riktigt vill funka. Tolkningen av Martha Wainwrights ”Bloody motherfucking asshole” tillägnar hon sitt ex. ”Blåmärkshårt” inleder hon med att förklara dess mening – det finns en person hon inte riktigt vill släppa taget om, fast hon inte vet varför.

– Man kan känna igen sig i Miriams heartbreak-sånger, sa en tjej i kön in till Scandinavium. Och så är det ju. 

Som mest lyfter taket till ”Allt jag behöver”. Då ställer sig den sittande publiken upp och dansar. Publiken tar över sången, Bryant kan luta sig tillbaka.

Snedsteget kommer i påfundet att framföra en klubbremix på ”Push, play”. Det är ovärdigt låten, även om jag förstår tanken. Pånyttfödelsen hörs i fler låtar, men i ”One last time” och ”Neråt uppåt” görs det snyggare med stilistiska intron.

”Mi amor”, som senaste släppet heter, är det första projektet Miriam Bryant gör helt på svenska. Och det är i de svenska låtarna som hon skiner starkast. Där vågar hon ta ut svängarna, och det är där hon får mest gehör från publiken.

Konserten låt för låt

Raised in rain

Dynamiskt, höjs till skyarna instrumentalt för att sen sjunka. Förstärks av körsång och övergår i ett snyggt interlude med trummor och piano.

Det är livsfarligt att luta sig ut

Går sömlöst från engelska till svenska, kommer publiken nära i ”Du borde inte vara här med mig, jag kommer bara ta isär dig”

Du med dig

Taket lyfter för första gången. Pianot gör allt som Miriams röst och allsången från publiken inte redan gör.

Rocket

En paus mellan två bangers och ett gung som aldrig riktigt flyger.

One last time

Ett stilistiskt snyggt intro där svenska och engelska blandas ihop med det instrumentala, följt av ett fullständigt crescendo.

O A O A E Vi förlorade

Duetten som vanligtvis sjungs med Markus Krunegård görs solo innan gitarristen David Larsson tar över. Ordet ”mytoman” byts ut mot ”psykopat”, talande.

Allt jag behöver

Här går den äldre publiken i gång, och klart de ska göra det. Folk ställer sig upp, folk blir helt galna och jag förstår varför. En kraftfull tolkning som skulle kunna vara skriven av Bryant själv, som hon gör den.

Bloody motherfucking asshole

Rösten kommer överraskande nog helt till sin rätta i en... countrydänga.

How did I find you

Countrytemat fortsätter, dessvärre. 

Blåmärkshårt (med Victor Leksell)

Stegrar efter första refrängen. Då gör Victor Leksell entré i en supervacker duett. Brudarna längst fram håller med!

Svag (med Victor Leksell)

Egentligen ett nummer helt signerat Victor Leksell. Nedplockat med gitarr och baskagge, vilket går hem.

Push, play

Ett klubb-beat ovärdigt låten som blev hennes stora genombrott. Kanske är jag för sentimental, kanske är det bara inte kanon.

Everything

En välbehövlig ballad efter föregående, med vacker sång men som inte riktigt skiner igenom.

Svart bil / Black car

Från den svenska, avskalade versionen med rösteffekt och orgel, till storslagen explosion.

Neråt/Uppåt

Ett sjukt synth-intro. Arenakänslan är tillbaka för att stanna, det är i Göteborg Neråt/Uppåt ska sjungas, med konfettiregn i stället för blött sådant.

Musiken besviken

Vacker tryckarballad som lockar fram mobilernas ficklampor. Och vemodet. En uppvisning av gitarristen David Larsson till outro...

Ett sista glas

... som mynnar ut i storslagen avslutning. Mer konfetti. Mer känslor. Mer Miriam Bryant. 

Det här är Miriam Bryant:

Det här är Miriam Bryant.