Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag önskar att jag visste detta – för tio år sedan

Julia Törnqvist, 24, från Lidköping skriver ett brev till sitt 14-åriga jag. Foto: Privat
Julia Törnqvist, 24.

Älskade Julia. 

Jag önskar att jag hade kunnat ge dig detta brev i handen när du var 14 år gammal och allting startade för dig. Som en förvarning till dig för vad som komma skall i livet.

Eller som en vägledning till dig för hur stark du kommer bli när du tagit dig igenom det, tio år senare. Hur du kommer att brottas med grov ångest, självhat, depression, ätstörningar i form av både anorexi tre gånger och ortorexi inom närmaste tio åren av din ungdom, men också första åren i vuxenlivet. 

Jag önskar att jag kunde sagt till den osäkra 14-åriga tjejen som hatade sig själv så starkt varje dag, att du är aldrig din sjukdom. 

Du är JULIA – och det kommer du alltid att vara. Vare sig du är Julia som skrattar, gråter, känner ångest, eller lugn. 

Jag hade velat säga till dig att döden inte är ett alternativ för att finna lugn och ro. Jag hade velat få kontakt med dig under alla svarta stunder när allt stängdes av och fått dig att känna att den hemska ångestkänslan inte varar för alltid. Att du är värd mer än att svälta dig själv under dagarna för att sedan hetsäta på kvällarna. Att du vet bättre än att mobba dig själv. 

Både fysiskt och psykiskt. 

 

Jag hade velat förvarna dig om käftsmällen som skulle komma år 2018 och ge dig den mörkaste vändningen. Där många timmar per dygn var tankar till döden och dess svarta lugn. Det som verkade mest sannolikt skulle bli din framtid i ditt egna huvud fyllt av mörka hjärnspöken. Jag önskar att jag kunde gett dig en trygghet när du ensam gick och la dig om kvällarna och grät dig till sömns. Att du kunde somna med en välsignelse över livet i stället för tankar om hur du skulle avsluta meningarna i dina tackbrev till nära och kära. 

Jag hade velat säga till dig att du inte skulle bry dig om vad andra tänker, tycker eller tror. 

Att enda vägen till lycka är att gå din egen väg och lyssna på vad du själv mår bra av. 

Att det är dig och din kropp som du alltid ska leva med. Att lycka inte sitter i storlek på kläder. Att livet är här och nu och att varje dag utan kärlek är en förlorad dag. Jag önskar att du visste tidigare att ärlighet, mod och öppenhet är styrkan som krävs. 

 

Jag hade hoppats att du insett allvaret tidigare. Hur du skulle tagit läkarens ord om att ditt hjärta var så pass utslitet att du riskerade hjärtstopp som 20-åring. Att du skulle blivit erbjuden medicinsk hjälp mot din kraftiga ångest många år tidigare. 

Att hundra procent hjälp, envishet och vilja är enda vägen ut. 

Älskade Julia. Senaste tio åren har du krigat med och mot dig själv och kanske är det just denna resa som har gjort dig till just den du är i dag. 100 gånger starkare och med en glädje att leva livet. 

Julia Törnqvist

Ålder: 24

Bor: Råda, Lidköping

Gör: Barnskötare på Kyrkans förskola Arken i Vedum. Älskar att skriva och har ett brinnande intresse för att skriva och nå ut. Vill hjälpa andra människor genom mina texter. 

Läsarkrönikorna är en sommarsatsning från GT där läsarna själva skriver en kolumn – åsikterna är skribentens

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!