Radioprofilen Cissi Wallin, 29, har blivit mamma, som GT har skrivit om tidigare. Men vägen dit var inte lätt. Hon hade en jobbig graviditet med foglossningar och illamående.
– Folk hade målat upp graviditeten som så härlig, men det var inte riktigt min grej. Jag hade så ont i kroppen. Det var inte värdigt, säger hon.
Som stöd under den tuffa perioden hade hon sin vän Kitty Jutbring, som fick barn ett par dagar innan.
– Det var väldigt skönt att ha någon att bolla med, som också hade det jobbigt. Vi kunde peppa varandra.
Till slut orkade Cissi Wallin inte längre. Förra tisdagen, i vecka 39, blev hon igångsatt. Efter 22 timmar var han ute.
– Jag hade ingen skräck alls. Jag tyckte att förlossningen skulle bli en befrielse eftersom graviditeten hade varit så jobbig. Men det gjorde ju skitont, mycket ondare än vad jag hade trott. Jag blev lite chockad faktiskt och kände mig lite naiv.
"Skrek att jag ville dö"
Hon berättar att smärtan gjorde att hon att hon tog ganska mycket lustgas och vissa delar av förlossningen är luddiga.
– Jag skrek att jag ville dö, att jag ville gå hem och att jag ångrade mig. Det var som att bli överkörd av ett tåg.
Men när det var som värst, var hon också väldigt nära slutet på förlossningen. Strax efteråt hade hon sin son vilandes intill sig.
– Det var helt fantastiskt. Jag grät av lycka och lättnad över att det var klart. Att få en varm, kladdig bebis på bröstet var helt sjukt konstigt och häftigt. Han kändes så självklar med en gång, säger Cissi Wallin.
Han hade mycket hår och var lite tilltryckt efter förlossningen. Men han såg precis ut som hon hade föreställt sig honom.
– Jag såg mig själv i honom. Han var både lik min pappa och min man.
"En ny era"
Det var många tankar som snurrade i hennes huvud när hon låg där och tittade på sin son.
– Jag tänkte att det är en ny era som börjat. Mycket annat som varit viktigt innan i livet spelar inte längre någon roll.
Sonen hade gulsot så familjen fick vara kvar på sjukhuset en vecka innan de kunde åka hem.
– Vi hade bott in oss på sjukhuset och kände oss trygga där medan världen utanför kändes läskig. Samtidigt var det häftigt att få åka hem, sätt ner babyskyddet i hallen och känna att nu bor vi här alla tre.
Cissi Wallin klev också in i bebisbubblan, som innebar lite sömn och att sätta sig själv åt sidan för att ta hand om den nya lilla personen.
Hon har stort behov av egentid och innan var hon rädd för att det skulle kännas som att jorden gick under bara för att hon fick barn. Så känner hon inte alls i dag.
"Kanske en hönsmamma"
– Vi var på premiärtur med barnvagnen i dag och tog en fika och jag insåg att det finns en värld där utanför, att barn tvärtom kan vara en ny dimension. Det blir bara ytterligare en del av den man är.
Hur kommer du att bli som mamma?
– Jag kommer inte att bli någon bullmamma, men kanske en hönsmamma. Jag känner redan nu hur jag har primitiva beskyddarinstinkter.
