Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Casper Janebrink om de vilda bråken i Arvingarna

Casper Janebrink.
Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL BILDBYRÅ
Arvingarna.
Foto: DAN NORRÃ¥ / STELLA PICTURES DAN NORRÃ¥
Casper Janebrink berättar nu om de vilda åren.
Foto: CHRISTINE OLSSON/TT

Nästa år firar Arvingarna 30 år.

Nu berättar Casper Janebrink om åren med Arvingarna, tankarna på att hoppa av och göra något annat – samt bråken inom bandet.

– Det är klart att vi varit förbannade, slagit varandra på käften och brottats i bussen, säger Casper Janebrink.

Dansbandssångaren Casper Janebrink, 48, har under våren tävlat i TV4:s nya satsning "Stjärnornas stjärna".

Och han vann tävlingen, efter att ha mött Ola Salo i finalprogrammet.

– Från början var jag inte helt hundra på att kliva in, visste inte riktigt hur saker skulle bli. Men TV4 gjorde en bra satsning och vi i Arvingarna såg fördelar med att ha med mig, säger han.

Trodde du att du kunde vinna?

– Nej, det fanns inte i mina tankar överhuvudtaget. Jag kände snarare att bara jag inte åker ut först, att jag får vara kvar i några program, så att jag kan få möjlighet att sätta ett litet avtryck på myllan. Men det blev full pott, helt fantastiskt.

Hur har det varit att vara i rampljuset igen?

– Man jobbar så intensivt att man faktiskt inte hinner tänka på publiken eller att det sitter en halv miljon framför tv:n. Men man har ju märkt det på det sättet att folk har kommit fram på stan. Jag tror folk har längtat efter något nytt på tv efter en medioker melodifestival, åtminstone manusmässigt, säger Casper – som under söndagen gästar "Bingolotto" i TV4.


LÄS MER: Lotta Engbergs oväntade livsbeslut efter Bingolotto

”Klart man har skuldkänslor”

Hur är det att vara borta från familjen så ofta?

– Det är klart att man har skuldkänslor. Men barnen är vana vid att jag åker i väg och oftast är jag inte borta mer än två-tre dagar. Det är också lite egoistiskt tänkande från min sida, att ha familjen runtomkring kan bli ett stressmoment eftersom man vill umgås med dem.

Arvingarna från 2002.
Foto: OKÄND

– De tre sista veckorna under "Stjärnornas stjärna" var jag extremt stressad. Jag hade ett tryck över bröstet för alla saker jag skulle göra, som att vara ute och spela en kväll före livesändningen i TV4, säger han.

Du har sagt att du tycker att folk inte tar dansband på allvar. Vad menar du med det?

– Det har alltid varit en b-stämpel, nästan så att man blivit lite nedtryckt. Vi behandlas inte på samma sätt som artister. Vi får på sin höjd en ostmacka och en kaffe i logen vi inte får hämta det själva.

– Utanför storstäderna är dansband jättepoppis. Men radiostationerna spelar det ändå inte, vilket är konstigt. Det stora problemet är att folk i Stockholm bestämmer vad som ska spelas på radion i Göteborg. Det tycker jag är rent ut sagt katastrofdåligt.

Arvingarna firar snart 30 år. Hur har ni gjort för att hålla ihop?

– Vi är uppvuxna med att våra föräldrar har spelat musik. Vi vet att de också har bråkat och haft diskussioner men ändå hållit ihop. Det har stärkt oss. Du hittar nog inget annat band som haft samma medlemmar i 30 år.


LÄS MER: Harald Treutigers nya liv – när tv-kamerorna slocknat

”Slagit varandra på käften”

Men ni har haft heta diskussioner?

– Det är klart att vi varit förbannade, slagit varandra på käften och brottats i bussen när vi levde så extremt mycket med varandra. I ett band finns det ingen chef, utan det är majoritet som gäller. Alla har olika uppfattningar om allt.

Så ni har bråkat mycket?

– Periodvis. Tommy skaffade barn tidigt där han hamnade i en sits där han ville vara hemma mer, så där kom det schismer. Sedan skaffade jag barn och ville vara hemma när de andra tyckte att vi skulle spela. Man är olika i sina liv. Men det har så klart också varit skitkul, stunder där livet känts som en fest. 

– Alla har nog haft sin kris, velat sluta och göra något annat.

Sådana tankar har funnits?

– Det är klart att de har. Jag har ibland känt att det inte varit kul att åka ut och spela, att man inte ens mådde bra när man klev in i turnébussen. Man funderar på livet och allting, är det detta man ska göra? En del tar sig igenom sina kriser, en del testar något annat.