Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Berättar om tunga tiden: ”Mitt hjärta var brustet”

Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN
Foto: Hanna Brunlof / Hanna Brunlof
Foto: Hanna Brunlof / Hanna Brunlof

Miriam Bryant har längtat efter att ställa sig på Scandinaviums scen.

Nu står hon där, och säger till publiken:
– Äntligen! Så många gånger som jag åkt förbi den här arenan med spårvagnen och knappt vågat drömma om att få stå på en här scenen en vacker dag, men i kväll är vi här tillsammans.

Hon berättade också att hon har en tung höst bakom sig.

”Mitt hjärta var brustet”, sa Miriam Bryant från scenen.Foto: Hanna Brunlöf Windell
Miriam Bryant.Foto: Hanna Brunlöf Windell
Miriam Bryant spelar på fredagskvällen i Scandinavium.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN

När Miriam Bryant står i Scandinavium är det med ett ”äntligen”. Arenakänslan går att ta på, och förstärks av bandet bakom henne.

Tre låtar in är glädjen från scenen svår att inte märka. Glädjen från publiken likaså.

– Scandinavium jag har längtat efter er! Det är fantastiskt att vara här, äntligen. Äntligen! Så många gånger som jag åkt förbi den här arenan med spårvagnen och knappt vågat drömma om att få stå på den här scenen en vacker dag, men i kväll är vi här tillsammans. Tack så mycket för att ni har kommit hit, nu får vi taket att lyfta!

Miriam Bryant på Scandinaviums scen.Foto: Hanna Brunlof / Hanna Brunlof
Foto: Hanna Brunlof / Hanna Brunlof

Det är tydligt att hon är hemma, att hjärtat hälls ut och känslorna sitter utanpå. Hon är glad över att vara här. 

Göteborg är lika glad att hon kommit hit. Allsången till ”Du med dig” är onådig och mindre än halvvägs in i kvällen kan energin i Scandinavium försörja hela Hisingen. 

Kort sagt: Den sittande publiken sitter inte längre ner.

”Mitt hjärta var brustet”

När hon framför sin cover på Martha Wainwrights ”Bloody motherfucking asshole” blir hon privat på ett nytt plan.

– Jag mådde inte så bra i höstas. Mitt hjärta var brustet och jag var inte på en bra plats i livet. Jag tycker inte ens om countrymusik, ändå åkte jag till Nashville i en vecka. Jag krökade ganska mycket och drack bloody marys till frukost. Men jag insåg att det finns bra countrymusik också, bland annat den här som jag föll extra mycket för. Den här är till mitt ex.