År 2010 så kunde My Westerdahl, 27, från Lerum inte knyta skorna själv, hon hade gått ut skolan med ofullständiga betyg, var sjuk ofta och mådde mycket psykiskt dåligt. Då vägde hon 170 kilo – och läkare sa att hon bara hade ett par år kvar att leva om hon inte ändrade på sitt sätt att leva.
– Då startade jag med LCHF, sedan dröjde det några år till innan jag insåg att jag var sockerberoende. Jag åt en bit bröllopstårta när jag gifte mig 2014, det slutade med att jag hetsåt och inte kunde sluta på nio månader. Då insåg jag att det här handlar om annat än viljekraft, berättar My.
En urkraft
Hon sökte då hjälp hos en beroendeterepeut.
– I stället för att behandla det som en ätstörning så behandlades det som ett beroende, precis som alkoholism. Man klipper bort maten som triggar en helt och hållet.
Hon beskriver en stor sorg i samband med insikten om att hon led av ett beroende.
– I början kändes allt väldigt grått. Vad ska jag leva för nu? Varför får jag inte unna mig som alla andra? Det är väldigt naturliga tankar i processen.
Men med tiden så förvandlades sorgen till styrka.
– Man får en enorm kraft genom att rikta om all den energi och fixering som tidigare lades på maten på andra saker. Hjärnan kapas av sockret. Den urkraften kan man lägga på att lyckas på jobbet eller på att komma nära i relationer – aspekter som annars åker på mycket stryk när man väljer att ge sig hän åt sitt sockerberoende. Sockret tar upp hela ens liv, berättar My.
Inte erkänd sjukdom
Sockerberoende är i dag inte erkänt som en sjukdom, och frågan om dess vara eller icke vara splittrar läkare och forskare i två olika läger. Men det finns ett riksförbund för sockerberoende och ett tolvstegsprogram för de som anser sig vara det och vill ha hjälp.
– Om man befarar att man är sockerberoende så rekommenderar jag att söka sig till gemenskaper där det är erkänt. Att omge sig med personer som faktiskt förstår problematiken, för normalt är man väldigt ensam i ångesten och depressionen i sitt ätande, säger My.
Tappat nästan 100 kilo
I dag väger my 75 kilo – och har alltså gått ned 95 kilo sedan 2010. Men själv tycker hon inte att störst fokus bör läggas på just vikten.
– Hela samhället är ju väldigt viktfixerat i dag, det är ju så. Jag brukar väl tänka att min viktresa är det som drar folks uppmärksamhet mot mig och min blogg – men förhoppningsvis så är det innehållet som får dem att stanna kvar. Och det är inte viktfixerat.
Hon fortsätter:
– När man får hjälp med sitt sockerberoende så kommer vikten på köpet. Vikten är bara ett symptom på en ätstörning eller ett matberoende. Det gäller att angripa kärnan.
Den deprimerade tjejen med ofullständiga betyg som inte kunde knyta sina egna skor är i dag långt borta.
– I dag är jag civilingengör. Jag är glad och positiv. Min psykiska ohälsa har försvunnit med den sockerfria kosten.
Läs GT i vår nyhetsapp. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.
MYS TIPS FÖR ATT LYCKAS
• Fokusera på nuet:
Tänk inte "jag får aldrig mer äta socker" eller "varför åt jag så dåligt i går". Vi är tyvärr duktiga på att vara skiträdda för framtiden eller ha jätteångest för gårdagen.
• En måltid i taget:
Varje gång man äter så ska man tänka att "just den här måltiden väljer jag ska vara sockerfri". Lilla stegets kraft. Bara just nu kan jag påverka.
SOCKERBEROENDE – ARGUMENT FÖR OCH EMOT
Frågan om sockerberoendets vara eller icke vara delar forskarna. Här är några av de argument som finns för och emot.
ARGUMENT FÖR:
• Det finns personer som beskriver sig som sockerberoende och som äter sötsaker som ett medel för att dämpa negativa känslor. Deras tankar kretsar kring att få tag på godis och de anpassar sitt liv efter det.
• Socker i hög koncentration, vare sig det äts i kombination med fett eller inte, aktiverar samma områden i hjärnan som droger gör. Samma signalsubstanser frigörs, till exempel dopamin, och bidrar till upplevt välbefinnande.
• Hedonisk hunger – inbillad hunger – är beroendeframkallande. Det vill säga att vi känner hunger och fortsätter äta trots att vi är mätta, för njutnings skull eller för att befria oss från stress.
• Matberoende – och därmed också sockerberoende – har påvisats hos människa både genom förändrat beteende och förändrad kemi i kroppen.
ARGUMENT MOT:
• En människa som upplever sig som sockerberoende vill sällan ha rent socker, utan socker i kombination med andra ingredienser som i exempelvis i bullar, läsk och godis.
• Begreppet sockerberoende är missvisande och riskerar att urvattna allvarligare former av beroende av exempelvis alkohol, droger och nikotin.
• Det saknas fortfarande tillräckliga vetenskapliga bevis för att socker är en beroendeframkallande substans hos människor. Studier av exempelvis råttor visar att socker förändrar hjärnans belöningssystem, men resultaten går inte att överföra till människor.
• Man kan tala om ett ätberoende, men det är inte samma sak som sockerberonde. Det är i första hand kopplat till ett beteende, inte till en substans.
Källa: Rapporten ”Socker” från SNF, Swedish nutrition foundation.
