Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Mest glad över att kunna utföra jihad"

Den 26-årige göteborgaren häktades på fredagen i sin frånvaro misstänkt på sannolika skäl för medhjälp till terroristbrott.

Foto: Kassem Hamadé
På fredagen hölls häktningsförhandlingarna i Göteborgs tingsrätt. Foto: Anders Ylander

BEIRUT. ”Nu står jag vid gränsen och ska ta mig över från den turkiska sidan till Syrien. Den här gången återvänder jag aldrig till Sverige”.

Det sa den 26-årige göteborgaren som är en av de tre som är misstänkta för terroristbrott i Syrien. Han är häktad i sin frånvaro. Han lär ta reda på det via medier. Jag tror inte att han bryr sig så mycket om det.

Jag hade kontakt med 26-åringen fram till han lyckades ta sig över till Syrien där hustru och son väntade. Det som är kvar av hans liv vill han "tillbringa i jihad”.

Det sa han till mig när jag träffade honom i Göteborg. Det var ett av flera möten jag och 26-åringen hade. Då hade han varit i stora moskén och lyssnat på Mona Sahlin som var där på besök för att få svenska ungdomar att inte åka till Syrien och där ansluta sig till ”jihad”.

”Ja, jag lyssnade på henne. Hon förstår ingenting. De kan inte stoppa oss. Om de lyckas att ta bort Koranen från våra hjärtan slutar vi att utföra jihad”, sa göteborgaren till mig. Han är precis som vilken svensk ung man som helst. Han har rötter i Mellanöstern. Han kommer från enkla ekonomiska förhållanden. Precis som större delen av sin invandrargeneration växte han upp i förorten i Göteborg. I sin ungdom var han ihop med en svensk tjej. ”Vi älskade varandra. Vi bodde ihop och hon var eftertraktad av många killar. Hon älskade mig på riktigt och vi ville gifta oss”. Det blev inget giftermål. Hans familj uppmanade honom att ”bli trogen muslim”. De menar att han ska praktisera islam. Han ska be och fasta. Han ska inte begå ”synder” och han ska hitta en muslimsk brud för att gifta sig med.

Fyra år innan kriget i Syrien utförde han ”dawa” – muslimsk mission. Han och göteborgaren Michael Skråmo som jag skrev om när han tog sina barn och sin hustru och flyttade till IS-kalifatet i Syrien – åkte till bland annat Frankrike och Norge och knackade dörr. De gjorde precis som Jehovas vittnen. De försökte få muslimer som inte praktiserade islam att "bli trogna". Han tillbringade en tid i Egypten där han studerade sharia. Han såg upp till Michael Skråmo och beskrev honom som "en mästare på islam”.

Någonting hände i 26-åringens liv och fick honom att utföra jihad – att bli islamist. Vändpunkten är en källarmoské i Göteborg. Där hittade han och andra ”vägen”. En predikant från Nordafrika lärde honom islam. Predikanten är veteran från Afghanistan. Han stred för al-Qaida och talibanerna. Han skadades och flyttade till Sverige. I Göteborg fick krigsveteranen lära ut islam och ”jihad”. Våren 2012 var 26-åringen och flertalet vänner till honom riktigt inspirerade av väpnat jihad. De åkte till Syrien. Hans bror stupade på frontlinjen. Nu ville även 26-åringen få ”shahadah, martyrskap.

”När jag deltog i den första striden trodde jag inte mina ögon. Jag bara sprang på fältet och sköt mot fienden. Flera av mina kamrater dödades. Jag hörde hur skotten ven vid mitt huvud. Jag blev inte rädd. Jag trodde jag skulle få shahadah. Jag fick inte det. Jag är kvar i livet. Gud vill inte skänka mig den nåden”.

Han överlevde flera strider. Han skadades vid några tillfällen men klarade sig. I Syrien letade han efter en hustru. Han erbjöds flera syriska kvinnor men hade svårt att falla för någon. Han tillhörde ”muhajerin”, migranterna. ”De bästa kvinnorna fick inte vi. De fick syriska jihadister. Vi fick de efterblivna”.

Men till slut träffade han en ung syrisk kvinna och de gifte sig. Han återvände till Sverige för över ett år sedan för att hälsa på sina föräldrar och utföra andra ärenden. Han blev fast i Sverige. Hans namn hamnade i turkiskt polisregister och 26-åringen blev avvisad vid ett par tillfällen från gränsen. Hans hustru födde sonen medan han var fast i Göteborg.

De bilder på sonen som hustrun skickade till honom tände faderskapskänslan hos 26-åringen. Han berättade glatt om sonen som han inte hade träffat. Han var orolig för att barnet hade blivit sjukt och att det inte fanns professionell läkarhjälp i ”kalifatet”. Sonen klarade sig. Hustrun och sonen tvingades att fly från minst två olika syriska samhällen som bombades av regimen. Till slut lyckades han ta sig till Syrien och sin hustru igen. Jag frågade honom ”du måste vara glad över att du ska träffa din hustru och din son”.

Han tittade på mig och smålog; ”jag är mest glad över att kunna utföra jihad igen. Jag vill få martyrskap”.

Nu är 26-åringen i Syrien. Sista gången han hade kontakt med sin familj i Sverige var för tre månader sedan. Han är orolig för sin fars hälsa. Både hans pappa och hans mamma mår inte bra efter att 26-åringens bror dog.

”Ska inte du sluta utföra väpnad jihad och hjälpa islam med fredliga medel”, frågade jag.

Han hade redan bestämt sig. ”Det är bara via väpnad kamp vi kan bygga upp vårt kalifat."

Jag och 26-åringen hamnade i djupa diskussioner om islam och rätten att döda eller inte döda. Jag upptäckte snart att han inte kunde läsa arabiska. Jag upptäckte snart att allt han lärde sig om islam lärde han sig verbalt via en imam. Han hade inte läst mycket om islam. Han bara var mottagare för allt som imamen sa. Han kunde inte ifrågasätta. Hur skulle han göra det när han inte har kunskap om islam.

26-åringen är en av många i den förlorade generationen med invandrarbakgrund som utnyttjas i kriget och som hjärntvättats av islamistiska imamer med bakgrund i krig som till exempel Afghanistan.

Nu är han häktad i sin frånvaro, misstänkt på sannolika skäl för medhjälp till terroristbrott.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!