Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Martha Ehlin fick fem nya organ

Med fem nya organ i kroppen ställde idrottstjejen Martha Ehlin upp i fem grenar under World Transplant Games. Hon vann samtliga. Foto: Jan Wiriden
GÖTEBORG. När cancerbeskedet kom fick Martha Ehlin två alternativ:
Cellgiftsbehandling livet ut eller en multitransplantation.
För Martha var valet självklart. I dag lever hon med fem nya organ.
- Jag har fått vingar och kan flyga igen, säger hon.

FAKTA


DET HÄNDE MIG


VEM:

Martha Ehlin, 34 år, i Göteborg.
VAD: 2008 fick Martha beskedet att hon led av obotlig cancer i buken.
HUR: På Sahlgrenska sjukhuset fick Martha en ny magsäck, tolvfingertarm, bukspottkörtel, tunntarm och lever. Operationen pågick i 17 timmar.

I somras deltog Martha Ehlin i Transplantations-VM i Göteborg. Där tog hon fem guldmedaljer i innebandy, kula, längdhopp, höjdhopp och spjut. En gren för varje nytt organ som arbetar i hennes kropp.
- Det var en ­fantastisk vecka. Om två år satsar jag på VM i Syd­afrika, säger hon.
Men vägen till ett friskt liv har varit tuff och smärtsam.
För tre år sedan hade hon sambo och heltidsjobb som lärare i idrott och svenska på Böskolan i Göteborg. Hon reste till New York med sin tvillingsyster, till Åre med pojkvännen och planerade för en ­surfingresa till Frankrike. Hon hade just fyllt 30 och i bakhuvudet låg tanken på att skaffa barn.
Kort sagt, livet rullade på rätt bra. Om det inte vore för den tärande tröttheten.

Började redan hösten 2007

Egentligen började den redan hösten 2007. Martha fick ont i axeln ned mot ländryggen. På vårdcentralen fick hon veta att hon var frisk som en nötkärna. Alla värden låg på topp.
- Jag trodde det var innebandyn, att jag stått snett eller något. Jag har alltid tränat mycket och är inte rädd för att ha ont i kroppen. Det var bara irriterande.
I slutet av maj 2008 fick hon förklaringen. En undersökning visade att hon hade oförklarliga blåsor i levern.
Läkarna trodde först hon ­drabbats av en parasit. Det togs vävnadsprover på levern och livet blev en enda väntan på besked.
- Det var svårt att få tydliga svar, säger Martha.
Huvudtumören hittades vid en isotopröntgen. Den satt på ett ovanligt ställe i bukspottkörteln och kunde inte opereras bort. Troligen hade den suttit där i flera år.
- Jag googlade och läste att överlevnaden för cancer i bukspottkörtel var noll. Ändå kände jag att, NEJ, det här ska jag fixa.

Två alternativ

Före beskedet satt Martha och hennes mamma i Sahlgrenska sjukhusets lilla kapell. Familjen är troende och hennes mamma läste en vers ur Psaltaren som handlar om en örn vars vingar växer ut igen.
- Örnar har den förmågan, ­vilket jag inte visste. Då tänkte jag, om du finns Gud så kommer jag att få nya vingar. Jag får flyga igen!
Hemma dammade hon av konfirmationsbibeln för att leta upp stycket.
- Det röda bandet låg precis vid den vers mamma citerat!
Ett positivt tecken. Hon skulle bli frisk.
Läkarna gav sin patient två behandlingsalternativ. Antingen skulle den dödliga sjukdomen ­hållas i schack med cellgifter eller så skulle hon få chansen till en multiorgantrans­plantation.
Den görs bara i Göteborg och hittills har 13 personer genomgått en sådan. Först ut var en femårig flicka som ­opererades 1998.
- Transplantationen var de vingar jag behövde, säger Martha. Det var självklart men också det svåraste beslutet att fatta. Jag spelade mitt liv på ett kort.

Väntade på donator i ett år

Väntan på en lämplig ­donator tog nästan ett år. Martha blev sämre och sämre. Hon ­tappade sitt hår och tänkte många konstiga, egoistiska tankar om den donator som skulle mista sitt liv och låta henne leva.
- Jag pratade mycket med min mamma. Familjen och min kristna tro var min livlina. Jag ville inte mista dem. Men jag kände att jag inte orkade länge till.
Våren 2009 låg Martha inne på Sahlgrenska över dagen för ännu en cellgiftsbehandling. Med droppställningen som stötta gick hon ner till sjukhus­apoteket för att lösa ut ett recept.
Då ringde telefonen.
I andra ändan sade en röst: "Nu har dina organ kommit".
Klockan elva på kvällen började den komplicerade operationen på Sahlgrenska universitetssjukhuset under ledning av överläkaren Gustaf Herlenius. Martha fick en okänd människas magsäck, tolvfingertarm, bukspottkörtel, tunntarm och lever. Ingreppet pågick i 17 timmar.
Efter operationen drabbades hon av en rad livshotande ­komplikationer. Bland annat RS-virus och dubbelsidig lunginflammation. Hon tvingades operera bukspottkörteln en gång till och sköttes som ett spädbarn, oändligt svag och kraftigt avmagrad.
- Nu vet jag hur jag ser ut när jag blir 90, ler hon.

Vändningen kom i augusti

Vändningen kom en solig augustidag på en av sjukhusets gräsmattor. Martha hade ­propsat på att bli buren dit. Hon ville komma närmare naturen, slippa ligga mellan fyra väggar.
- Solstrålen fick ett frö att gro i mig. En insikt att om jag ville klara det här måste jag kämpa själv.
Alltså kämpade hon. ­Kämpade med allt från att komma ur sängen till träning hos sjukgymnasten.
- Till slut började jag känna igen mig själv.
Vid årsskiftet kunde hon lämna sjukhuset.
Förhållandet med pojkvännen hade tagit slut redan före operationen, men Martha poängterar att de fortfarande är goda vänner.
Därför flyttade hon först hem till sin syster. Hon var för svag för att bo ensam.

Stöttar och håller föredrag

18 månader senare ställde hon upp i World Transplant Games.
- Träningen inför tävlingarna blev en del av min rehabilitering, ett av mina mål, säger hon. Hade jag tävlat före sjukdomen hade jag ­hoppat både högre och längre. Jag kan inte mäta mig på samma sätt som tidigare.
I dag ser hon sig som frisk och är tillbaka i jobbet som idrottslärare på deltid. Tankarna på avstötning och ny cancer finns där, men är en oro hon måste lära sig hantera.
Då och då får hon förfrågningar om att stötta andra sjuka och att hålla föredrag.
- Det är ett sätt att ge ­tillbaka, menar hon.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!