Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Marinbiologen vill fresta – med knöltång och snäckor

Följ senaste nytt i Expressen TV – vi sänder direkt mellan 07 och 23 varje vardag och mellan 11 och 20 på helger.
Kennet Lundin är vetenskaplig intendent och docent i marinbiologi på Göteborgs naturhistoriska museum.
Foto: Paul Björkman / Paul Björkman
”En rundfensepia – en av tjugotalet arter av bläckfiskar som finns i svenska vatten. Alla går utmärkt att äta, fast en del är lite små. Som den här, som bara är fem centimeter lång”.
Foto: Klas Malmberg
Havet bjuder på många delikatesser som få känner till, säger Kennet Lundin.
Foto: Anders Good/TT / TT NYHETSBYRÅN
”Trädnudingar är ett slags snäckor utan skal som är vanliga på Västkusten just nu. De kan bli nästan 20 centimeter långa och går utmärkt att steka i lite olivolja med vitlök”.
Foto: Klas Malmberg

Det finns väldigt mycket delikatesser i havet på Västkusten som få har koll på. 

Det menar marinbiologen Kennet Lundin, som nu skrivit en bok om vad havet har att erbjuda bortom nordhavsräkor och sill. 

– Vi är så snäva i vad vi äter när det gäller sjömat, säger han. 

Marinbiologen Kennet Lundin är verksam på Göteborgs naturhistoriska museum. Nu har han också skrivit boken ”Sjömat” som ska visa vad Västkusten har att erbjuda i havet och på stränderna. 

– Syftet är att bredda vad vi äter, vi är så snäva i vad vi äter när det gäller sjömat. Även när det kommer till det vi äter har vi lite konstiga vanor. Vi äter mindre än en femtedel av sillen vi fiskar, resten går till andra länder eller blir fiskfoder. Förutom på midsommar, jul och påsk, då ska vi ha sill. 

Kennet Lundin säger att det finns massor av djur och växter i vårt vatten som man äter i andra länder men inte så mycket i Sverige. 

Kennet Lundin på väg ut till sjöss för att leta efter nya smarrigheter.
Foto: Privat

Han säger att man ofta förr kunde köpa olika sorters mat som hängt med den huvudsakliga fångsten i till exempel fiskbilarna. Ett exempel är glasräkan som man ibland kunde få köra till reducerat pris, någonting som försvunnit. 

– Den största räkan, den röda glasräkan, blir två decimeter och så antenner på det. Den lever på djupet men kommer till ytan på natten. Men det bedrivs inget fiske på den. Den smakar lite som tigerräka och den finns där men vi vill bara ha nordhavsräka.

”Finns en hel del om man går och letar”

Han listar också en rad andra saker man kan börja testa – som inte är allt för läskiga.

– Man kan äta knöltång eller sockertång som man kan torka och rosta i ugnen. Strandsnäcka kan torkas och sen paneras, tångräkor kan man äta. Det finns en hel del om man går och tittar och letar. Sjöborre finns också, där äter man romen på honorna men man vet inte vilket kön den är innan man öppnat den.

”Färska strandsnäckor från Orust, som har kokats och plockats ur skalet”.
Foto: Privat

Själv experimenterar Kennet Lundin en hel del. Maten i havet är precis som på land ofta säsongsbaserat. 

– Till jul brukar jag lägga in bläckfisk i stället för sill. Vi har mycket bläckfisk hos oss men vi fångar den inte för det är inte lönsamt. 

Får man plocka allt man hittar?

– Vissa saker får man ta men man får ha lite koll. Så är det ju i skogen också när man plockar svamp och bär. Men europeiskt ostron får man inte ta till exempel, hummer får man inte ta. Men det finns jättemycket man får ta också. 

300 kilo tung fisk på kroken 

Tre tonårskillar fick inte riktigt den fisk de trodde när de var ute på skön