Marinbiologen Kennet Lundin är verksam på Göteborgs naturhistoriska museum. Nu har han också skrivit boken ”Sjömat” som ska visa vad Västkusten har att erbjuda i havet och på stränderna.
– Syftet är att bredda vad vi äter, vi är så snäva i vad vi äter när det gäller sjömat. Även när det kommer till det vi äter har vi lite konstiga vanor. Vi äter mindre än en femtedel av sillen vi fiskar, resten går till andra länder eller blir fiskfoder. Förutom på midsommar, jul och påsk, då ska vi ha sill.
Kennet Lundin säger att det finns massor av djur och växter i vårt vatten som man äter i andra länder men inte så mycket i Sverige.
Han säger att man ofta förr kunde köpa olika sorters mat som hängt med den huvudsakliga fångsten i till exempel fiskbilarna. Ett exempel är glasräkan som man ibland kunde få köra till reducerat pris, någonting som försvunnit.
– Den största räkan, den röda glasräkan, blir två decimeter och så antenner på det. Den lever på djupet men kommer till ytan på natten. Men det bedrivs inget fiske på den. Den smakar lite som tigerräka och den finns där men vi vill bara ha nordhavsräka.
”Finns en hel del om man går och letar”
Han listar också en rad andra saker man kan börja testa – som inte är allt för läskiga.
– Man kan äta knöltång eller sockertång som man kan torka och rosta i ugnen. Strandsnäcka kan torkas och sen paneras, tångräkor kan man äta. Det finns en hel del om man går och tittar och letar. Sjöborre finns också, där äter man romen på honorna men man vet inte vilket kön den är innan man öppnat den.
Själv experimenterar Kennet Lundin en hel del. Maten i havet är precis som på land ofta säsongsbaserat.
– Till jul brukar jag lägga in bläckfisk i stället för sill. Vi har mycket bläckfisk hos oss men vi fångar den inte för det är inte lönsamt.
Får man plocka allt man hittar?
– Vissa saker får man ta men man får ha lite koll. Så är det ju i skogen också när man plockar svamp och bär. Men europeiskt ostron får man inte ta till exempel, hummer får man inte ta. Men det finns jättemycket man får ta också.
