Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Marianne får inte hjälp – överväger dödshjälp

<p>Marianne Tellstedt Vadman funderar på att åka till Schweiz och få dödshjälp. Så odräglig upplever hon tillvaron utan personlig assistent.</p>
Foto: Henrik Jansson
<p>Marina Andersson (längst till höger) arbetade tidigare som personlig assistent åt Marianne. Hon har fortsatt jobba ideellt i den mån hon hinner.</p>
Foto: Henrik Jansson

GÖTEBORG. Marianne Tellstedt Vadman, 71, sitter i rullstol och är blind. Hon lider av en diabetessjukdom som gör att hon kan svimma när som helst. Hennes man är också blind.

Enligt stadsdelsförvaltningen är Mariannes behov av hjälp "mycket ringa" och hon kan "förflytta sig självständigt".

Efter kammarrättens dom att hennes personliga assistans dras in funderar hon på aktiv dödshjälp.

– Kan vi inte leva någorlunda normalt är det bara att åka till Schweiz, säger hon.

Kammarrättens dom grundar sig enligt Marianne på en grov felcitering.

Detta har hänt

2004 – FÅR PERSONLIG ASSISTENT

På kommunens inrådan ansöker Marianne Tellstedt Vadman om personlig assistent och får det.

2013 – VILL DRA IN HJÄLPEN

Kommunen vill dra in personliga assistansen eftersom Mariannes hjälpbehov nu är "mycket ringa".

APRIL 2013: RÄTT I FÖRVALTNINGSRÄTTEN

Förvaltningsrätten går emot stadsdelsförvaltningen och slår fast att Marianne visst har rätt till personlig assistent.

MARS 2014: KAMMARRÄTTENS DOM

Kammarrätten går på kommunens linje och menar att Marianne kan "förflytta sig självständigt" och i stora drag duscha själv – vilket är raka motsatsen till verkligheten, enligt Marianne.

MAJ 2015: FUNDERAR PÅ DÖDSHJÄLP

Ett år efter det slutgiltiga beskedet har livet blivit så odrägligt att Marianne funderar på att åka till Schweiz där det finns aktiv dödshjälp.

Så säger lagen

Ur LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

" 9 a § Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov)."

Källa: riksdagen.se

På kommunens uppmaning ansökte Marianne Tellstedt Vadman om personlig assistent 2004. Hon fick det. Åtta år senare – när Mariannes hälsotillstånd försämrats ytterligare – kom beskedet att kommunen ville dra in den personliga assistansen.

Marianne Tellstedt Vadman överklagade till förvaltningsrätten. I deras dom från april 2013 står: "Förvaltningsrätten upphäver Göteborgs Stad Centrums beslut och förklarar att Marianne Tellstedt Vadman har rätt till insatsen personlig assistans."

Men det sista ordet var inte sagt. Kommunen bestämde sig för att överklaga domen till kammarrätten. Ett besked som Marianne Tellstedt Vadman och hennes blinde man Lars-Ove fick skriftligt via post och därmed inte kunde ta del av.

– Seende människor förstår inte hur illa ute man är när ingen i familjen ser, säger Marianne.

– Saker händer. Min man kan inte köra min rullstol. I somras bröt jag till exempel höften för att jag ramlade. Det var fullkomligt onödigt. Sådana faror utsätter man sig för hela tiden.

"Förflyttar sig självständigt"

I kammarrättens dom från mars 2014 står bland annat att Marianne "förflyttar sig självständigt" och att hon kan sköta en "avgörande del av duschmomentet" själv. Det ligger till grund för beskedet att Mariannes behov av hjälp inte är så pass stort att hon har rätt till personlig assistent enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Men Marianne själv menar att hon blivit allvarligt felciterad av en handläggare som pratat med henne innan kammarrättsprövningen.

– Det är exakt motsatsen till vad jag berättade för handläggaren. Att förflytta mig självständigt och duscha själv – det har jag inte kunnat göra på väldigt länge...

"Kommenterar inte enskilda ärenden"

Ingvor Gunnarsson är sektorchef för individ- och familjeomsorg samt funktionshinder på stadsdelsförvaltningen centrum.

– Jag kan inte kommentera enskilda ärenden, säger hon.

Varför överklagar kommunen förvaltningsrättens dom som säger att Marianne Tellstedt Vadman har rätt till personlig assistent?

– Generellt kan det vara om man haft en annan uppfattning eller om kommunen vill ha det prövat i prejudicerande syfte, för att se om man ligger rätt rent lagtolkningsmässigt, säger Ingvor Gunnarsson.

Hon nämner hemtjänst som ett alternativ. Men hemtjänst har inte fungerat för Marianne Tellstedt Vadman och hennes man eftersom de båda är blinda. Olika personer knackar på varje dag och de har ingen chans att veta vem det är de släpper in i sitt hem.

Förvaltningsrätten skriver också i sin dom: "Något stöd för att nämnda behov kan tillgodoses på annat sätt (än personlig assistans) har inte framkommit."

Men kammarrätten rev alltså upp beslutet och sedan 2013 lever Marianne utan personlig assistent. Däremot hjälper hennes tidigare personliga assistent Marina Andersson fortfarande till så mycket hon hinner – ideellt.

– Jag kan inte bara titta på när två blinda, handikappade människor inte ens klarar att gå till affären, säger Marina Andersson.

Funderar på dödshjälp

Marianne Tellstedt Vadman berättar om en tillvaro där hon inte kommer utanför dörren och där varje moment i vardagslivet innebär en risk att komma till skada. Och så berättar hon om de allra mörkaste tankarna.

– Att jag inte ska leva längre. Att det inte finns ett liv värt att leva längre. Kan vi inte leva någorlunda normalt är det bara att åka till Schweiz, säger hon.

Syftar du på dödshjälp?

– Ja. Vad ska man göra? Sitta inspärrad och inte ens kunna gå utanför dörren? För mig är det inget liv.

GT har utan framgång sökt handläggaren som Marianne anser har felciterat henne.