Ingela och Marianne fick kontakt första gången efter att Ingelas mamma gått bort. Då hörde Marianne av sig på telefon. Hon hade varit god vän med Ingelas mamma och saknade henne.
Ingela visste att hennes mamma hade en bekant som hette Marianne, men mer än så kände hon inte till. Men Marianne tyckte det kändes tomt och de båda inledde en kontakt.
– Jag har ringt henne regelbundet och det har varit en makalös upplevelse. Att man aldrig träffat en människa utan allt bygger på samtal, säger Ingela.
35 mil längs E20 har skiljt de båda vännerna åt. Ingela bor i Malmö och Marianne i Trollhättan. Istället pratar de i telefon.
– Ibland om kärlek och livet efter detta, eller så är det småsaker, säger Ingela.
De hörs ofta och i många olika situationer. När Ingela Sundberg, som är musiker, är på väg till en spelning kan hon ringa Marianne Bolling och beskriva hur allting ser ut.
Och när storstaden känns ruskig rycker Marianne ut och hjälper sin vän.
– Ibland när jag går på skumma gator här hemma i Malmö kan jag ringa henne och fråga "kan vi gå här tillsammans?", säger Ingela.
Skickade frågor från barn
När Ingela Sundberg hade ett vikariat som lärare i Lund satte hon barnen i kontakt med Marianne Bolling. Marianne tipsade om Vals nummer två av Dmitri Shostakovich och barnen ritade och skrev vad de kände när de lyssnade på den till henne.
Barnen fick också ställa frågor till Marianne.
– Barnen frågade henne om både små saker och stora. Vad hon åt när hon var ung, men också hur det är att mista sina vänner, säger Ingela.
I veckan åkte Ingela upp till äldreboendet Källtorpsgården i Trollhättan där Marianne bor, vilket Ttela tidigare berättat.
– Det var jättepirrigt att träffas. Men så knackade jag på dörren och så sken hon upp och sa "är det sant, har du kommit?". Vi hade ett långt och fint samtal där, säger Ingela Sundberg.
"En anemon som inte släpper taget"
Sedan gav hon en konsert på temat "Öppna generationsgrindarna". Där sjöng hon bland annat gamla schlagers, Zarah Leander och en sång på swahili.
– Marianne var väldigt nöjd och hon är inte alltid så lättflirtad, säger Ingela.
Mariannes favoritsång av Ingela heter "Hennes drömvals". Den kan du höra här. Och GT har tidigare berättat om vänskap över åldersgränser.
Om vännerna kommer ses igen vågar Ingela inte svara på. Hon berättar om en bukett med anemoner hon skickade till Marianne på hennes hundraårsdag.
– Då ringde Marianne och sa att jag försöker bryta av en av anemonerna och sätta den i ett vattenglas, men den vill inte lossna. Och så känner jag mig, som en anemon som inte släpper taget, säger Ingela.
