Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mardrömsbeskedet till synskadade Eva

Svårt synskadade Eva hinner inte träffa sin livskamrat. Foto: HENRIK JANSSON

Hennes förre make och livskamrat Ola är dödligt sjuk i cancer. Själv är hon svårt synskadad.

Nu hinner Eva Sandstedt, 57, från Bollebygd inte träffa Ola efter att kommunen kraftigt dragit ner på hennes ledsagartimmar.

– Jag blev jättedeprimerad och väldigt orolig. Vissa veckor har jag knappt kommit ut någonting fredag till måndag. Det blir väldigt jobbigt.

 

När Eva Sandstedt var 12 år började hennes syn försämras. När hon var 25 år kunde hon knappt klara sig själv utomhus längre. I dag är hon svårt synskadad och kan nätt och jämt ta sig själv till jobbet med hjälp av färdtjänsten och sin vita käpp.

Under 22 års tid har hon haft så kallad ledsagarhjälp från LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det har bland annat hjälpt henne under åren då hon och förre maken Ola fick och fostrade sina döttrar.

Assistanstimmarna kapas

Men i somras tog hjälpen från LSS slut. I stället får hon nu hjälp enligt Socialtjänstlagen, vilket BT tidigare skrivit om.  Enligt den nya bedömningen har hon rätt till skäliga levnadsvillkor, men man gör tolkningen att hon inte har betydande svårigheter i vardagen. Vilket i praktiken innebär att en tredjedel av hennes tidigare assistanstimmar – från elva timmar i veckan till drygt sju timmar i veckan – nu försvunnit.

– Neddragningen låter kanske inte som så vansinnigt mycket. Men fyra timmar i veckan, det är rätt stor skillnad, konstaterar Eva.

Eva väntar på färdtjänsten. Foto: HENRIK JANSSON

Samtidigt har hon bara ett fåtal timmar i veckan för att besöka Ola som vårdas för en dödlig cancertumör, den tredje i ordningen. Beskedet om tumören kom bara dagarna efter att hennes assistans kapats.

– Ola ringde och sa: ”Jag sitter på akuten”. Då kunde han fortfarande prata rätt hyfsat. Han hade fått flera epilepsianfall, säger Eva.

"Oerhört jobbigt"

Vardardagen har sedan dess kraftigt försämrats, berättar Eva.

– Det har varit rörigt, krångligt och trassligt. Jag har hakat på alla möjliga, vänner och bekanta och döttrar, Olas gode man och andra för att komma till sjukhuset. Jag har till och med frågat vårdpersonalen om de kan hjälpa mig ut så att jag kan åka i väg med färdtjänsten.

Hur känns det?

– Att inte få göra det som förut – det är oerhört jobbigt. Jag räknas inte som en vuxen människa och jag räknas inte som en vuxen person som kan ha och ta ett omsorgsansvar, säger Eva Sandstedt.

Evas assistanstimmar har kapats med en tredjedel. Foto: HENRIK JANSSON

GT har sökt Helené Sparrefeldt, enhetschef på individ- och familjeomsorgen i Bollebygd kommun, för en kommentar. Till GP, som tidigare skrivit om Evas öde, skriver hon i ett mejl:

"Vi hänvisar till vad lagen säger angående insatser enligt socialtjänstlagen". Hon vill enligt tidningen inte kommentera ärendet ytterligare.

GT har även sökt den aktuella handläggaren för en kommentar.

Eva har bergärt en muntlig förhandling hos Förvaltningsrätten eftersom hon överklagat beslutet.

 

LÄS OCKSÅ: Anita är blind — nu får hon sparken