Den 29 november 2019 har Wilma Andersson varit försvunnen i två veckor. Då får hennes anhöriga beskedet som ska släcka det sista hoppet om att finna henne vid liv.
I ett nytt avsnitt av dokumentärpodden ”Spotifiy Dok” berättar Wilma Anderssons mamma, Linda, om när telefonen ringde.
– Då förstod jag med en gång att det här är det samtalet vi inte ville ha. Jag ramlar ju ihop fullständigt. Då lade kroppen bara av.
I telefonlinjens andra ände sitter kriminalkommissarie Gun Eriksson, som fungerar som polisens kontaktperson till Wilma Anderssons anhöriga. Hon har jobbat som polis i 30 år och är den som tvingas lämna dödsbeskedet till familjen. Hon har förberett sig länge, skrivit ner på ett papper vad hon ska säga.
– Det var det svåraste jag gjort i mitt jobb som polis under alla år. Att ringa upp mamman och pappan, säger hon i Spotifys dokumentär.
”Sen hörde jag aldrig av Wilma mer”
Den 14 november pratar Linda Andersson med sin dotter för sista gången. Ett kort samtal, berättar hon. Wilma tackade för att hon hade fått pengar till en bussresa tidigare på dagen.
– Sen avslutade vi. Och sen hörde jag aldrig av Wilma mer.
Sedan försvinner hon, och ett enormt sökpådrag påbörjas. Sökorganisationerna Missing people och Fikk, tillsammans med tusentals frivilliga, engagerar sig.
Samtidigt kraftsamlar polisen, och inleder till en början en förundersökning om misstänkt människorov.
Hundratals tips om dagen strömmar in, och utifrån dem kan sökområdena identifieras.
Men Wilma Andersson hittas inte ute i terrängen. Den 29 november hittas hennes huvud i en resväska, i en garderob i lägenheten som hon delade med pojkvännen Tishko Ahmed.
Letar fortfarande
I samband med det avbryts polisens sökinsatser. I Spotify Dok minns Linda Andersson ensamheten när de frivilligas ficklampor släcktes.
– När polisen slutade söka så kände man sig jätteensam, även om jag hade folk med mig så var det inte den storleken på söket som det hade varit innan. Och alla lampor var ju borta, polisbilar, människor, hundar, samlingsplatser.
Bara Linda Andersson fortsätter. Ibland med hjälp av Fikk och Missing people som gjort mindre sök sedan dess.
– Jag bestämde mig redan då att jag kommer aldrig att sluta leta. Jag kommer alltid att fortsätta, om jag så är den siste som går där.
Efter hovrättsdomen: ”Ett hån mot Wilma”
När söken avbryts har Tishko Ahmed redan suttit häktad i flera dagar. Han greps den 19 november och har suttit frihetsberövad sedan dess. Mot sitt nekande döms han sedan i tingsrätten till livstids fängelse för mord och brott mot griftefriden. Hovrätten sänker straffet till 18 års fängelse, eftersom dödssättet inte har kunnat fastslås.
För kvarlevorna efter Wilmas kropp hittas aldrig. Enligt rätten är det bara Tishko Ahmed som kan veta var de är, och han har ständigt hävdat att han inte haft någonting med hennes död att göra.
För Linda Andersson känns hovrättens dom som att ”de slog undan benen på en”.
– Jag tycker det är ett hån. Ett hån mot Wilma.
Under tingsrättsförhandlingarna kan hon inte hålla känslorna inne. ”Berätta var hon är Tishko. Ge oss ett svar”, säger hon till den misstänkte mördaren. Han svarar inte.
– Jag fick ett finger i stället.
Över ett år har gått sedan Wilma Andersson försvann. I år skulle hon ha fyllt 19. Hennes mamma minns henne som en väldigt glad tjej, sprallig, social och kreativ, med ett smittsamt skratt.
Spotify Dok följer med Linda Andersson när hon går ut i ett skogsparti, hösten förra året, för att leta. Hon är rädd för vad hon skulle kunna hitta – men tänker att hon hellre hittar Wilma själv än att ingen gör det.
Spotify-dokumentären ”Jag kommer aldrig sluta leta” släpps under torsdagen.
