Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Maj-Britt fick läkartid – en månad efter sin död

Det här är en IVO-anmälan.
Maj-Britt Skoglund Johansson i september, drygt två månader före sin död.Foto: Privat / Privat

Vårdcentralen tog inte Maj-Britt Skoglund-Johanssons hälsobesvär på tillräckligt stort allvar och missade den cancer som växte i hennes mage.

Det hävdar hennes son, Tommy Skoglund.

– Mamma fick en läkartid i slutet på november. Då hade hon varit död i nästan en månad, säger Tommy, som har anmält vårdcentralen till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Maj-Britt Johansson var så oändligt trött. Sömn och vila hjälpte inte. Till slut, i början av juni, tog hon kontakt med sin vårdcentral i Henån på Orust.

Maj-Britts son, Tommy, berättar:

– De gjorde ingen grundlig undersökning. De tog bara hennes blodtryck och skickade hem henne med ett recept på folsyra.

Men folsyran gjorde varken till eller från. Maj-Britt blev bara sämre.

– Mamma blev allt tröttare. Hon steg upp på morgnarna men gick och la sig igen vid femtiden på kvällen. Hon hade ingen aptit heller och började gå ner i vikt, säger Tommy, och fortsätter:

– I början av september övertalade jag och farsan henne att ta kontakt med vårdcentralen igen.

Men enligt Tommy skedde inte heller nu någon ordentlig hälsokontroll. I stället fick Maj-Britt en telefontid med en läkare, som upplyste henne om att man skulle skicka ut en blankett där Maj-Britt själv skulle skatta sin hälsa.

Maj-Britt Skoglund blev 81 år.Foto: Privat / Privat

Fick läkartid – efter sin död

Dagar blev till veckor som blev till en månad och mer därtill, men någon blankett dök aldrig upp, enligt Tommy. 

– Till slut sa jag att ”mamma, det här går inte längre. Du måste byta vårdcentral”.

När bytet gått igenom tog Maj-Britt kontakt med sin nya vårdcentral, Tommy tror att det var på en torsdag. Redan på måndagen fick hon träffa en läkare.

– Där tog de alla prover som går att ta på en vårdcentral. De hittade ingenting men i stället för att skicka hem mamma sa de åt oss att söka akut till sjukhus. Någonting är fel vi vet bara inte vad, sa de.

Maj-Britt röntgades på sjukhuset och snart kunde läkarna svara på vad som låg bakom hennes vacklande hälsa.

– Lungorna och hela magen var full med cancer. Det var kört, det fanns inget de kunde göra, berättar Tommy.

Han är förbannad och upprörd. Kanske hade hans mamma levt i dag om hennes problem hade tagits på större allvar, resonerar han.

Och han blev inte vänligare inställd till vårdcentralen när den saknade hälsoblanketten och en kallelse damp ner i Maj-Britts brevlåda.

– Mamma fick en läkartid i slutet på november. Då hade hon varit död i nästan en månad, säger Tommy.

Maj-Britt fick en läkartid – en månad efter sin död.Foto: Privat

Malin Mårin, verksamhetschef vid vårdcentralen Capio Henån, kan inte svara på frågor om Maj-Britts fall, frågor om hur de bemöter kritiken från anhörig eller hur det kommer sig att en avliden patient får ett brev om en inplanerad läkartid.

– Jag kan inte svara på konkreta frågor. De frågor som ställs från anhörig och patientnämnd svarar vi på. Inblandade personer kommer att få svar, säger Malin Mårin.

– Alla saker som händer som vi inte vill ska hända utreder vi givetvis. I de fall där vi utreder och ser att vi gjort fel, då anmäler vi oss själva enligt lagstiftning. Det handlar ofta om lex Maria i de fallen. Jag kan inte svara på hur det blir i det här fallet, säger hon vidare.

”Mamma var allt för mig”

Tommy har anmält vårdcentralen till Ivo, som dock inte har startat någon utredning ännu. Vårdcentralen måste först få ta del av klagomålet och har därefter fyra veckor på sig att svara, meddelar myndigheten i sitt beslut.

– Jag har tagit hjälp av Patientnämnden och har skickat in ett klagomål till vårdcentralen också. Det är mer än fyra veckor sedan och jag har fortfarande inte hört ett pip, hävdar Tommy.

Tommy Skoglund är upprörd och arg.Foto: Privat / Privat

Saknaden efter Maj-Britt är stor. Tommy berättar att hon på flera sätt var hans närmaste vän.

– Min mamma var allt för mig. Hon var den jag anförtrodde mig åt, det var för henne jag berättade om mina bekymmer och mina tankar. Vi hade en oerhört nära relation.

Han fortsätter:

– När man läser artiklar om sådant här brukar det ofta stå att man anmäler för att man inte vill att någon annan ska råka illa ut i framtiden. Men något måste hända nu – inte om ett halvår eller ett år. Det är horribelt hur morsan har blivit behandlad.