Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lovisas beslut – för att andra ska kunna få barn

Lovisa Fischerström ställde upp som äggdonator för att hjälpa andra att bli föräldrar. Foto: Jossie Rydoff
Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset söker nya ägg- och spermiedonatorer. Foto: PER WISSING

Lovisa Fischerström, 30, har själv ännu inga egna barn – men hon har hjälpt många andra att bli föräldrar.

Hon har donerat 14 ägg som kan användas av par eller ensamstående kvinnor vid assisterad befruktning.

– Jag ser mig som ett hjälpverktyg. Jag tänker inte på om mitt biologiska arv finns där ute någonstans, säger hon.

Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset söker nya ägg- och spermiedonatorer. Remisserna till mottagningen ökar med tio procent varje år.

För att kunna hjälpa par och ensamstående att få barn är kliniken helt beroende av att personer gör en altruistisk handling och delar med sig av sina ägg eller spermier.

En av dem som ställt upp för äggdonation är Lovisa Fischerström, som arbetar som programledare på radiokanalen Mix Megapol i Göteborg.

Hon berättar att hon för några år sedan blev intresserad av att donera efter att en kollega gjort ett radioreportage om bristen på donatorer.

– Jag tänkte då att jag ville kolla upp hur det funkar. Jag hade tidigare donerat blod och jag är med i Tobiasregistret (register för blodstamceller, reds anm). Kan jag rädda någons liv eller förhöja någons livskvalitet känns det bra att ställa upp, säger Lovisa Fischerström, som även berättat om donationen för SVT Nyheter Väst.

De tar emot äggdonation

De som tar emot äggdonation kan vara par eller ensamstående kvinnor som inte på egen hand kan bli föräldrar på grund av att det helt saknas ägg eller att de är för få.

När det gäller spermiedonation handlar det både om heterosexuella par där mannen inte har egna spermier, och samkönade kvinnliga par och ensamstående kvinnor som behöver hjälp.

– De flesta som donerar tycker faktiskt inte att det är särskilt jobbigt eller smärtsamt. En del tror att det är förknippat med risker för den egna fertiliteten, men det är det inte heller. Det är en fantastisk insats som kan vara värd ofattbart mycket för de som får ta del av den, säger Ann Thurin Kjellberg, överläkare vid Reproduktionsmedicin, i ett pressmeddelande.

”Jag påverkades nästan ingenting, förutom att jag kunde känna mig lite svullen ibland” säger Lovisa Fischerström om hormonbehandlingen hon fick genomgå för att donera ägg. Foto: Johan Dirfors

Lovisa Fischerström donerar ägg

Lovisa Fischerström tyckte inte att proceduren för äggdonation verkade särskilt krånglig och våren 2016 bestämde hon sig för att ställa upp.

Efter intervjuer och medicinska undersökningar startade hon den hormonbehandling som stimulerar tillväxten av äggblåsor. 

– Jag har haft mycket PMS och mensproblem och var lite orolig för hormonerna, men hoppades på det bästa. Det visade sig vara väldigt okomplicerat. Jag påverkades nästan ingenting, förutom att jag kunde känna mig lite svullen ibland, säger hon.

Lovisa fick själv ta sprutor varje dag och under tiden gjordes ultraljudsundersökningar för att kontrollera hur äggen växte –  och efter två veckor var det dags för ”äggplock”, berättar hon:

– Jag fick bedövning och när äggen sugits ut lades de i små runda behållare och undersöktes. Jag kunde jag se äggen på stora skärmar. Jag fick veta att de valt ut 14 ägg som såg bra ut.

”Ser mig som ett hjälpverktyg”

Lovisa säger att hon ibland är ”lite nyfiken” på om det blivit några barn av hennes ägg, och hon kan få information om huruvida äggen har använts eller inte.

– Samtidigt är jag inte så intresserad. Jag har ju egentligen inte mycket med det att göra. Jag ser mig som ett hjälpverktyg för någon annan och hoppas att äggen använts. Jag tänker inte på om mitt biologiska arv finns där ute någonstans. Det handlar inte om det, säger hon.

Lovisa Fischerström berättar att man får en viss liten ersättning för att donera ägg men att den varierar i olika landsting. Syftet med den är, förklarar hon, i första hand är att den ska täcka förlorad arbetsinkomst och liknande.

En donator har inget ansvar för eventuella barn och är anonym för alla utom för just barnet som vid 18 års ålder har rätt att få uppgifter om donatorn.

– Om de vill göra det, så absolut. Det står i en journal vem jag är, min ålder och mitt yrke. Men jag har sett statistik som säger att det är inte så många som tar reda på vem donatorn är, säger Lovisa.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!