Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jenny slängdes ut efter självmordsförsök

Jenny, 26, blev utskriven från den psykiatriska kliniken 45 minuter efter att hon försökt ta sitt eget liv. "Jag kände bara att jag blev sämre".. Foto: Lennart Rehnman Foto: Lennart Rehnman
NÄL i Trollhättan. Foto: Lennart Rehnman

TROLLHÄTTAN. Jenny, 26, hade självmordstankar och vårdades på en psykiatrisk klinik. När hon försökte ta sitt liv blev hon tvångsutskriven. Då hade det gått 45 minuter sedan självmordförsöket.

– Det fanns ingen hjälp, personalen brydde sig inte ett skit om oss, säger hon.

Fem myter om självmord

1 Det går aldrig att hindra en person som har bestämt sig.

Helt fel! Mellan 85 och 90 procent av dem som gjort allvarliga självmordsförsök dör inte av självmord senare i livet.

2 Självmord grundar sig ofta på rationella tankar om livets värde.

De flesta självmordshandlingar inträffar under inflytande av psykiska störningar eller missbruk.

3 De som talar om att ta livet av sig gör det inte.

Jo, de flesta som begår självmord har tidigare pratat om det.

4 Samtal om självmord kan "väcka den björn som sover".

Att slumrande självmordstankar kommer upp till ytan kan vara bra. När tankarna blir medvetna, blir vi nämligen också medvetna om att vi behöver söka hjälp.

5 I Sverige begås flest självmord i världen.

En svårutrotad myt. Sanningen är att Sverige ligger i mitten bland EU-länderna när det gäller självmordsstatistik.

Här kan du söka hjälp

Att tänka på självmord är inget ovanligt, men ibland blir tankarna allvarliga och upptar större delen av ens tid. Det är ett tecken på att man behöver hjälp!

Våga berätta för anhöriga. Håll inte dina tankar för dig själv. När vi ensamma bär på ett problem kan det kännas omöjligt att lösa. Det hjälper ofta att dela känslorna och tankarna. Finns det någon anhörig du kan dela tankarna med? Finns det någon på jobbet? Våga prata om hur du tänker.

 

Ring en hjälplinje. Det finns kloka människor som vill hjälpa dig. Det finns alltid andra vägar än att välja självmord, även när det känns som mörkast, och det finns hjälp att få! Du har ingenting att förlora.

 

Välj livet. Känns allt hopplöst? Tänk på att du förmodligen är inne i en djup depression, i ett sjukdomstillstånd och att du behöver hjälp. Stressa inte fram ett förhastat beslut om att ta ditt liv. Skjut upp det beslutet. Prova alla andra utvägar först. Ge dig själv den chansen!

Akuta suicidtankar? Ring 112 och berätta vad du heter, var du bor och berätta om dina tankar.

Så kan du rädda liv

Ta oron på allvar

Om din anhöriga pratar om självmord eller om du är orolig för att han eller hon går i suicidtankar - reagera. Ta hotet på allvar. Förutsätt inte att det går över. Reagera. Prata med personen.

Våga fråga

Det kan kännas svårt att fråga om någon tänker på självmord men du visar att du har lagt märke till att något är fel och att du bryr dig om personen.

Våga lyssna

Inge hopp genom att visa att du är engagerad och vill förstå.

Ta hjälp

Ring en expert, få stöd i hur du kan hantera samtalet med din anhörig som inte mår bra.

Våga tipsa vidare

Ge din anhörig telefonnummer till hjälplinjer, psykologer, experthjälp (se telefonnummer i rutan ovan). Det kan vara skillnaden som gör att han eller hon orkar ringa och försöka få hjälp.

Jenny tampades med stora psykiska problem och sökte hjälp hos vuxenpsykiatrin på Näl i Trollhättan.

– Jag bad läkaren att hålla mig inlåst för jag var rädd för mig själv. Jag skulle inte be om det om jag inte var tvungen. Jag var där av en anledning, för att jag var sjuk, inte för att det var kul, berättar hon.

Men tiden på avdelningen blev inte vad hon hade väntat sig. Under knappt tre veckor försökte hon ta sitt liv flera gånger. Hon berättar att hon inte fick det stöd hon behövde.

Vid ett tillfälle hade hon fått ett besked som gjorde henne väldigt ledsen.

– Jag grät som en idiot, jag behövde någon att prata med. De sa att jag fick vänta, men jag bad att få prata med någon direkt - jag ville göra mig själv illa. Jag kände bara att nu orkar jag inte mer. Men ingen brydde sig, säger Jenny.

Räddades av patient

Räddningen blev en annan patient.

Den kvällen på avdelningen beskriver hon som fruktansvärd. Hon var helt inställd på att ta sitt eget liv. Då larmade återigen rumskamraten personalen. När personalen kom fick de rädda livet på henne.

Direkt efteråt sa läkaren att hon skulle tvångsutskrivas. Anledningen - hon hade skrivit på ett papper där hon lovade att inte skada sig själv, men nu hade hon brutit mot kontraktet.

– För 45 minuter sedan hade jag försökt ta livet av mig. De lade ju in mig för att jag hade självmordstankar, hur kan man då skriva på ett kontrakt?

"Fanns ingen hjälp"

Jenny är kritisk till den vård man får som patient på vuxenpsykiatrin på Näl.

– Det fanns ingen hjälp. Det kändes som att de bara satt på sina kontor och skrattade, läste tidningen och åt pizza.

Hon anser att hon fick mer hjälp av de andra patienterna än av personalen. Hon ger en stor eloge till tre personer som hon tycker behandlade henne jättebra, men resten är hon väldigt besviken på.

– Vi patienter hjälpte varandra där inne, annars hade det aldrig gått.

Kent Storm, verksamhetschef för NU-sjukvårdens slutna psykiatriska vård för vuxna, har inte hört talas om det specifika fallet men säger såhär till GT:

– Som du framställer det så låter det oerhört drastiskt och väldigt konstigt, säger han och fortsätter:

– Men jag kan garantera att när det är väldigt självmordsnära patienter, så pratar vi ofta om djupa depressioner, som gör en sådan här handling som att försöka hänga sig. Då är det naturliga steget att man kopplar på extra personalresurser.

Det har gått cirka sju månader sedan händelsen. Jenny tampas fortfarande med psykiska problem.

– Jag mår fortfarande skit, men jag jobbar med det. Att ligga inne gör det bara värre. Jag kommer aldrig att lägga in mig igen.

"Vill att folk ska veta"

Jenny vill berätta sin historia för att uppmärksamma bristerna i vuxenpsykiatrin.

– Jag vill att folk ska veta om det här, och att det inte ska hända andra säger hon.

Även hennes mamma, Cecilia, tycker det är bra att Jennys historia kommer ut. Hon har varit med och stöttat Jenny hela vägen och har själv besökt henne inne på kliniken.

– De behöver få sig en stor knäpp på näsan hela psykvården. Det här behöver komma fram, säger hon och fotsätter:

– Jag har varit väldigt upprörd.

Jenny har anmält händelsen till inspektionen för vård och omsorg, men fick nyligen beskedet att de lagt ner utredningen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!