Fullt på BB - fick föda  barn på motorvägen

UDDEVALLA. Annie-Lott Enoch födde sin dotter i ett bagageutrymme, vid vägrenen på E6.

I väntan på tätare värkar fick Uddevallafamiljen lämna sjukhuset i Trollhättan.

Men när det blev dags att föda fick de inte komma tillbaka - beskedet från sjukhuset var att det var fullt.

- Om det händer igen och det inte slutar lyckligt. Vem tar ansvaret? undrar pappan Calle Hjalmarsson.

Annie-Lott Enoch, 34, och Calle Hjalmarsson, 30, vilar ut hemma i det gråmålade radhuset i Uddevalla. Veckan har varit dramatisk.

- Vad som hände skulle kunna bli ett filmmanus. Allt slutade lyckligt, men nu börjar vi tänka på hur illa det hade kunnat gå, säger Calle Hjalmarsson.

Hemskickade från Näl

Sent i måndags kväll fick Annie-Lott de första värkarna. Vid halv tolv åkte familjen in till förlossningen på Norra Älvsborgs sjukhus (Näl) i Trollhättan. Men enligt Calle blev de snabbt hemskickade i väntan på tätare värkar.

- De sa att det bara var att komma tillbaka. Vi behövde inte ens ringa innan, berättar Calle Hjalmarsson.

Värkarna började

Vid halv fem-tiden på morgonen blev Annie-Lotts värkar tätare och intensivare. Det är dags.

- Jag ringde Näl, bara för att dubbelkolla. De visste ju att vi skulle komma. Men då fick jag svaret att det var fullt. Dom sa att vi var tvungna att åka till Skövde eller Mölndal. Då blev jag lite stressad, minst sagt, säger Calle Hjalmarsson.

Bilen packades snabbt och paret kastade sig i väg mot Mölndal.

- Jag tänkte: hur ska jag klara detta? Att sitta upprätt i en skakig bil snabbar på värkarna. Vi skulle ända till Göteborg och jag kände att barnet var på väg ut, berättar Annie-Lott Enoch.

Efter bara någon mil började hon få krystvärkar. Calle berättar att han ringde 112 för att få en ambulans. Samtidigt spyr Annie-Lott av smärta. Strax innan Ödsmålsbron norr om Stenungssund stannar de och slänger ut spypåsen. Då går vattnet.

- Då blev jag jävligt stressad. Jag försökte tänka klart, men jag har aldrig haft så hög puls i hela mitt liv. Jag hör hur SOS Alarm i telefonen säger att barnet snabbt behöver värme när det kommer ut. Hur skulle jag klara att förlösa barnet ensam? säger Calle Hjalmarsson.

- Jag knep igen allt vad jag hade. Det var skitjobbigt, berättar Annie-Lott Enoch.

Stannar i vägkanten

- Calle försöker parkera bilen så säkert det går på motorvägrenen. Han slänger ut väskorna ur bagageluckan, breder ut en filt på lastmattan och hjälper Anni-Lott dit. När ambulansens blåljus syns på långt håll är halva huvudet redan ute, berättar Annie-Lott.

- Men när jag såg ambulanssköterskans ansikte blev jag lugn. Bara några minuter senare var Cajsa ute. Allt gick bra, hon började skrika direkt, berättar Annie-Lott Enoch och hälsar ett stort tack till ambulanspersonalen.

Hemma efter dramat

Efter några dagars vila på BB i Mölndal kom familjen hem i torsdags.

- Nu inser jag vilken tur vi har haft och hur nära det var att jag fick förlösa Cajsa. Vad hade då hänt om hon inte hade börjat andas? Eller om navelsträngen hade varit virad runt halsen? funderar Calle Hjalmarsson.

- Jag är så besviken på Näl. Jag har förståelse för att det kan bli fullt, men ändå. Hur kunde de bara neka oss? De visste att vi skulle komma tillbaka, säger Annie-Lott Enoch.

- Politikerna måste se till att vården fungerar. Om samma sak händer ännu en familj och det inte slutar lyckligt. Vem tar då ansvaret? undrar Calle Hjalmarsson.