Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lena förlorade all assistans – är beroende av sin make

Lena Fernbratt, 51, har haft 56 timmar assistans i veckan i åtta års tid.

Men nu är det slut med det – för en dryg månad sedan drogs all assistans in av Uddevalla kommun.
– Det känns som att de plötsligt har slagit benen av mig, säger Lena.

Lena Fernbratt, 51, blev av med alla sina assistanstimmar för en dryg månad sedan. Foto: Privat
Henrik Sundström, M. Foto: Maria Tellbom

Den 31 mars i år drogs Lena Fernbratts rätt till assistans in, vilket Sveriges Radio var först med att rapportera om.

Ett beslut som har vänt upp och ner på hela Lenas liv. Under åtta års tid har hon haft rätt till assistans varje vecka, åtta timmar om dygnet, 52 veckor om året. 

Att hon nu skulle få klara sig på egen hand kom som en blixt från klar himmel. 

– Det drogs in på min födelsedag, säger Lena Fernbratt.

Sedan dess har hon överklagat beslutet till Förvaltningsrätten, som beslutade att neka henne inhibition – vilket innebär att kommunens beslut inte behöver avvaktas, utan får verkställas direkt.

Kammarrätten gick senare på samma linje.

– Jag har inte orkat tänka på det. Jag har haft lika mycket assistans i åtta års tid och nu har de plötsligt slagit benen av mig, säger hon.

Är det så det känns?

– Det är så, från att ha assistans 56 timmar i veckan är det helt borta i dag. Den saken bara, att de tar bort det helt. Det är nästan som att plocka livet ifrån någon, det är helt värdelöst.

”Jag är inte ett dugg bättre”

Lena har fått förklaringen att den indragna assistansen beror på domar från Högsta Förvaltningsrätten. 

I andra kommuner har nämligen assistans dragits in i liknande fall.

Den 31 mars i år drogs Lena Fernbratts rätt till assistans in. Foto: TT NYHETSBYRÅN

– Jag är inte ett dugg bättre, mina ben funkar fortfarande inte. Och ingenstans står det att de drar in assistansen på grund av någonting, det är bara på grund av de här domarna. Det måste vara lika för alla, men är det verkligen lika för alla kommunerna emellan?

Hur reagerade du?

– Jag blev jätteledsen. Pratar jag om det börjar jag gråta. Det är verkligen helt fruktansvärt, det är så mycket jag går miste om. Jag kan inte ha samma livskvalité som jag hade med assistansen. Att kunna åka till jobbet smärtfritt, att kunna gå på min gympa. Det är så mycket som tas ifrån mig som gemene man kan göra, säger hon.

I dag får Lenas man dra ett tungt lass för att de ska få vardagen att gå ihop, ibland får han stanna hemma från sitt jobb, berättar hon.

– Jag får gå upp med min man på morgonen innan hans jobb och så får han hjälpa mig. Ibland behöver jag extra hjälp och då får han ta ledigt en period på dagen. Det är hans jobb som går miste om honom. Det är inte det här som är meningen. Man ska inte behöva ta hand om varandra så, inte på det sättet, säger Lena.

Sitter i samma råd som de ansvariga

Lena sitter med i rådet för äldre och Funktionshinderfrågor i Uddevalla.

Hon berättar att flera av politikerna i Uddevalla kan sitta med på mötena beroende på vilka ämnen som ska tas upp.

– Det känns konstigt. De slår ifrån sig, det är inte de som bestämmer, säger de, säger hon.

Känns det som att de gömmer sig? 

– Ja, det är enkelt att skylla på de här domarna. Det ska bli intressant att träffa dem nästa möte, då kommer frågan om LSS komma upp. Det är många som sitter och mår dåligt över detta, säger hon.

Hur viktigt är det att frågan kommer upp och diskuteras?

– Det är jätteviktigt att lyfta fram det här, vi har också ett liv även om vi är rullstolsburna och inte kan göra allting själva. Vi har också ett liv, vi har det, säger Lena Fernbratt.

Henrik Sundström, M, är förste vice ordförande i Socialnämnden i Uddevalla kommun.

Han säger sig inte vara insatt i det enskilda fallet, men berättar:

– Kommunbesluten fattas genom LSS-lagen och de domar och riktlinjer som finns. Det finns en del domar som tillämpats, plus att det kommer nya. Detta är något som är genomgående i hela landet, säger han.