Alla de medlemmar som mer eller mindre aktivt är motståndare till S tvingas alltså nu att lämna bidrag till dem. Betala för att, som de ser det, få villkoren i sin vardag försämrade. Detta är absurt.
När argumenten inte räcker tar desperata politiker till andra metoder. Våld, trakasserier och stöld har varit vanligt under historiens lopp. Nu väljer LO att stjäla ur medlemskassan för att stödja ett enda politiskt parti och sällar sig därmed till demokratins dödgrävare.
Men, invänder någon, LO och S har alltid haft ett tätt samarbete, och det är LO:s representativa organ som bestämt detta.
Visst är det så, men invändningen håller inte i dag. Nytt är att LO:s medlemmar nu, sedan kollektivanslutning förbjöds, i stor utsträckning valt bort S. Förutsättningarna har förändrats.
För att medlemsdemokrati ska fungera och vara legitim räcker det inte att 50,1 procent bestämmer över övriga 49,9 procent. Det måste finnas möjlighet också för minoriteter att få sina krav tillgodosedda, ett så kallat minoritetsskydd. Här brister det uppenbarligen hos LO. Det är inte första gången. LO arbetar ju aktivt för att medlemmarnas arbetsplatser ska läggas ner. Jag tänker till exempel på deras häxjakt på privata utförare av välfärdstjänster.
Att pamparna ska köra över medlemmarna hade jag hoppats tillhörde en svunnen tid, men uppenbarligen hade jag fel. Pampmentaliteten finns uppenbarligen kvar hos LO och S.
Självklart ska en intresseorganisation framföra åsikter och krav, men en gräns har passerats när miljonbelopp används för politisk propaganda. Det går inte att komma ifrån att de multimiljonbelopp som LO och dess förbund skänker S inte är kravlösa.
Kraven kan lätt framföras i slutna sällskap och väljarna har ingen aning vem som styr och vad som sägs. LO:s agerande är ett hån mot de egna medlemmarna och en stöld av deras pengar.
Abdirizak Waberi
Riksdagsledamot (/M) Göteborg
