Spara inte in på barnen

Alla barn förtjänar trygghet.
Foto: JÖRGEN HILDEBRANDT

Att skydda barn från att fara illa är en av samhällets viktigaste uppgifter.

Orosanmälningarna till socialtjänsten om barn som far illa i Västsverige ökar lavinartat. Att socialtjänster tvingas skära ned på insatser för barn som far illa är oroväckande. Särskilt då vi närmar oss den högtid som för många barn är den värsta tiden på året.


I Alingsås ska socialförvaltningen göra sig av med en av fyra fältsekreterare för barn och unga, rapporterar P4 Göteborg. Detta trots att orosanmälningarna till socialtjänsten mer än fördubblats. Kommunens budget går back vilket leder till åtstramningar i verksamheten. Alingsås möjligheter till att fånga upp barn som fallit mellan stolarna begränsas därmed rejält.


Nedskärningen är talande för hur samhället värderar barn. En kommun kämpar alltid med knappa resurser vilket ibland innebär att behöva göra tuffa beslut där vissa grupper missgynnas. Men skyddet för barn bör vara överordnat. Dels för att barn enligt lag är särskilt skyddsvärda då de inte kan föra sin egen talan. En vuxen kan hävda sin rätt på ett sätt som barn ofta varken får eller kan. Men att fånga upp barn som far illa är även en av de bästa ekonomiska investeringarna ett samhälle kan göra. En enda bra kontakt med en socialarbetare som kan slussa vidare till rätt stöd och behandling kan vara avgörande för ett barns utveckling. Det är en ekonomisk no-brainer.


Ändå dessa nedskärningar. I Alingsås drabbas den verksamhet som är uppsökande och förebyggande. I praktiken innebär det att hjälp främst kommer gå till de barn som aktivt efterfrågar den hos socialtjänsten eller skolkuratorn. Få barn gör det. Det är ohållbart ha ett system som förutsätter att barn som far illa tar sig för och berättar ohämmat hur allt ligger till. Barn gör oftast precis tvärtom – de gör sitt bästa för att dölja om något är på tok. Systemet måste bygga på att vuxenvärlden och framförallt socialtjänst, rättsväsende och polis frågar och tar ansvar.


Enligt Karin Alvermalm, avdelningschef på individ- och familjeomsorgsavdelningen i Alingsås, är det alltid den verksamhet som inte är lagstadgad som ryker först när budgeten är snäv. De lagrum som finns till skydd för barn är ofta uttryckt i diffusa ’bör’-formuleringar. Då lämnas det fritt för kommuner att välja bort barn för de kan ändå inte göra så mycket väsen av sig. Så får det inte vara. Barn måste därför ges en tydligare plats i den nationella lagstiftningen.   


Barnkonventionen är ratificerad av Sverige. Med stor sannolikhet kommer konventionsartiklarna snart bli en del av svensk lag. Men det räcker inte, konventionen är allmänt hållen och kommer i sig inte göra så stor skillnad. Dess innebörd måste vara tydlig i lag och angripa grundorsaker till varför barn far illa, såsom våld och missbruk. Principer som inte står tydligt i lagtext tas aldrig på lika stort allvar.


Syns inte barn i lagstiftningen finns de heller inte. Samhället och rättssystemet måste vara större än så. Sverige ska kunna garantera att de mest röstlösa i vårt samhälle alltid får hjälp utan att behöva be om det. Det som går förlorat i barndomen är svårt att ta igen i vuxenlivet.